När kyrkan föll ihop

Förra torsdagen var jag på kontoret som vanligt, hade tagit lunchrast och satt och tog en kort tupplur i bas- och fotoboksfåtöljen. Jag vaknade av en väldig massa brandbilar, poliser och ambulanser. Det brukar innebära trafikolycka på motorvägsbron med sex filer. Jag fick ett sms från en vän som hört att en byggnad rasat inne i stan och undrade om vi var okej. Det var vi. Men hundra meter från kontoret hade granitkyrkan från 1850 plötsligt rasat, och det utan något större brak. Nu föll det sig så väl att den kollapsade in i sig själv, och ingen befann sig i kyrkan. Men det hade gått riktigt illa om den fallit åt något annat håll. Någon officiell förklaring finns ännu inte, men en tretton år gammal rapport från en inspektion uttrycker betänkligheter om byggnadens hälsa. Min fru som varit inne i kyrkan har redan för länge sedan känt lukten av fuktskadat trä, och det tycks som att just trästommen under taket varit problematisk.

Det är förstås väldigt märkligt när en stor byggnad mitt i centrum plötsligt försvinner. Själv hade jag ingen nära relation till kyrkan, men jag fotograferade den ofta på mina promenader, för ljuset föll väldigt fint på den morgon och kväll. Nu ser stadens silhuett något annorlunda ut och vi får vara glada att ingen kom till skada.