Digitalnostalgi

Det tycks ju vara många som återvänder till att fotografera på film just nu, och några som aldrig slutade. Jag fattar varför, och har under många år själv återkommit till film då och då. Men numera lockar det inte alls. För mig är det ett väldigt dyrt och omständigt sätt att nå ett resultat jag oftast blir missnöjd med. Jag blir nästan stressad av själva tanken. Särskilt med dagens väldiga filmpriser. Som tur är har jag istället fastnat för lite äldre digitalkameror, och lite är det väl av samma skäl som analogentusiaster brukar lyfta fram. Lite långsamt och inte helt perfekt. Det ledde till en artikelserie i Fotosidan Magasin, med några milstolpar, och intervju med entusiasten Sofi Lee (@lofisofi på Instagram). För den serien köpte jag och sålde kameror vartefter, och för mig stack Canon ut rätt tydligt. Redan G2:an känns oväntat modern, trots 23 år på nacken. Det är något jag gillar med hur äldre kameror brusar, men ännu mer hur gråskala och färger återges hos vissa av dem. Liten sensor ger korta brännvidder i förhållande till bildvinkel, och därmed mycket långt skärpedjup. Det gillar jag.

Mitt val av kamera blev en Canon G10 från 2008. Skälen: ett riktigt bra zoomobjektiv som börjar på motsvarande 28mm, råformat och CCD-sensor. Jag vet faktiskt inte hur stor skillnad det gör mot en CMOS – kanske är det lite hype där med – men ett som är säkert är att både färger och gråskala är väldigt lätta att få som jag vill ha dem. Kameran producerades under en kort period. Med sina 14 megapixel ansågs den för högupplöst för sitt eget bästa, och G11 drogs ned till 10. Om det ligger något i det vete sjutton. Det var kanske mer en sån där "sanning" som folk enas om, men som inte riktigt stämmer. Men kanske är det därför det ibland kan kännas som att högdagrar "blöder" lite. Det har ju blivit populärt att sätta någon sorts mist-filter på kameror, och det är lite den effekten jag tycker det liknar. Samtidigt finns mer än nog skärpa. Färgåtergivningen känns lite som Kodak Ektachrome. Himlar blir gärna djupt blå. Det svartvita är lätt att få mustigt.

I dagarna kom ett nummer av arkitekturtidskriften RUM ut med en serie av mina bilder. Omslagsbilden togs med G10:an, så den håller för det också.