Sommaren och tidsoptimismen

Det är sannerligen en hastig sommar. Min fru är i Bulgarien på konstnärsstipendium. Fantastiskt roligt för henne, och i kväll har hon utställning i Sofia. En månad har hon varit där, och det finns inga gränser för hur mycket jag hade tänkt hinna med här hemma. Det skulle fixas på huset och målas garage. Yogastudion skulle hållas öppen för morgonpigga. Det skulle göra frilansjobb i alla möjliga medier. 

Hur gick det? Jo, en radioberättelse börjar väldigt sakta närma sig något vettigt. Ett bild och text-reportage publicerat. Ett par hyggligt stora fotojobb gjort. Två nästan klara. En garagevägg skrapad och slipad. Det har yogats. Antalet öl på altanen. Inte så många. 

Men för ett par dagar sedan gav vi oss ut och joggade, jag, styvsonen Ben och vännen Garrett. En utmärkt runda, med landsväg, grusväg längs havet, sandstrand. Nackdelen är att det går uppför nästan hela vägen hem. Men det är precis en mil att kuta runt. Måhända att vi gjorde vad gubbar gör, snackade, och inte minst knäppte bilder med mobilen. Ben hoppade i havet, en annan sak jag inte riktigt hunnit med i år. Som tur är är augusti och september fina badmånader här. Och om fyra dagar bär det hemåt Sverige för att möta upp fru, föräldrar, släkt och vänner. Om ett par månader: en halvmara.