Svårt detta med skärpedjup
Harsyra (Oxalis acetosella), Kakskerta 21.5.2008. Foto: Håkan Eklund.
Passerade några harsyror under hundvandringen i morse. Lyckades hitta en mörk bakgrund för några ex, men det var ont om ljus. Och detta med litet skärpedjup vid växtfotografering känns ibland som en svår nöt att knäcka.
Å ena sidan behövs ett kort skärpedjup för att radera ut en orolig bakgrund, å andra sidan så skulle man vilja ha vitala delar av ståndare, pistiller och kronblad skarpa - om det inte uteslutande gäller en konstnärlig bild av växten ifråga. Eftersom harsyrans kronblad har fina violetta ådror valde jag här att sätta skärpan på de övre bladen. Ändå lite kinkigt på fri hand (1/60 s) med 100 mm makro.
Harsyran är annars en av våra vanligare skogsväxter som föredrar skuggiga och mörka växtplatser. Blommorna sluter sig och böjer kronan nedåt på kvällen, samt vid regn och kyla.
När vi var små hade vi lärt oss att man kunde äta harsyrans blad som har en sur smak (oxalsyra i cellsaften). Nu ser jag i en bok att den egentligen skall betraktas som en giftig växt eftersom oxalsyran binder kalk i kroppen. Äter man stora mängder (??) av bladen kan man drabbas av kalkbrist ...
Men vem skulle nu ha tid och behov av att syssla med sånt, dvs. att käka harsyreblad i mängder.
Annars: när jag fotograferade harsyrorna passerade vårens först tornseglare högljutt över skogen, en hel flock - härligt! Beyder att sommaren snart är här.
:-) Jo min dotter har plockat hela fickorna fulla av harsyra hon är tokig i det.....