Bildsköna

Mörkret lägger sig över Aura å, Åbo. 26.12.2008. Foto: Håkan Eklund.

Förutom läsning, fortsatt "julätning" och hundpromenad så blev det en konstrunda med fru A till Åbo konstmuseum och deras utställning "Bildsköna". Och det är bildsköna kvinnor det handlade om. Trots att konstverken i sig faschinerade, så fick jag mig en tankeställare när jag lärde mig att detta med att måla kvinnor inte var någon självklarhet för hundra år sen - det var ju maktens män som skulle avbildas. På sin höjd deras kvinnor, inte "vanliga" kvinnor ... Det är ingen vits att vi idag ser ner på kulturer där jämställdhet är ljusår från vårt koncept; det är inte länge sen vi hade ett likadant  samhälle!

Så här presenteras utställningen på museets hemsida: " Bildsköna består av tematiska helheter ur museets samling som ur olika synvinklar presenterar konstverk som avbildar kvinnor. Utställningen gläntar på dörren till detta populära tema och försöker ut-forska vem som riktar blicken mot kvinnan och hur detta sker. De utställda konstverken har tillkommit i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den vackra och eleganta parisiskan intresserade konstnärer i slutet av 1800-talet. De utställda konstverken avspeglar också den förändring i kvinnans ställning som skedde i slutet av 1800-talet. Dessutom är ett av utställningens teman de porträtt som manliga konstnärer målat av sina hustrur. Ett tema är också den nakna kroppen, som är ett centralt bildmotiv i den västerländska konsten."

På vägen hem stannade vi till så att jag fick avbilda ån i skymningsljus, strax innan det blev helmörkt. 

Domkyrkogranen

Julgranen utanför Åbo domkyrka, 25.12.2008. Foto: Håkan Eklund.

Jämfört med de andalusiska puttefnaskgranarna som jag tidigare avbildat så håller sig Åbo stad med ordentliga megagranar som tillhör de största som hittas i landskapet.

De fraktas in till stan med långtradare och riggas upp med stora lyftkranar. Det är liksom att ta julen på allvar. Också dekorationen är allvarligt återhållsam; inget tingelitangel i regnbågens färger utan helt vanliga lampor som ger granen kontur och värdighet. Kanske typiskt lutheranskt ...

Skönt juldagsväder

Juldag i Uggleskogen, Hirvensalo 25.12.2008. Foto: Håkan Eklund.

Kom nyss in från en timmes promenad med Buddy i närterrängen. Minus tio grader, vindstilla, lite sol - men alldeles snöfritt. Det är bara det sist nämnda som fattas, för att juldagsvädret skulle ha varit perfekt. Huvudsaken är att det är kallt. Många människor på skinksmältningspromenad. En duvhök flög över oss när vi kom ut ur Uggleskogen.

Tänk att jag har börjat tycka om kyla ... Har ännu inte glömt hur jag hatade kyla, snö och mörker när vi kom hem från fem projektår i Söderhavet. Trots att det känns som ljusår tillbaka (1989) så glömmer jag aldrig hur jag då formligen hatade dessa arktiska breddgrader, jag kunde helt enkelt inte fatta hur någon människa frivilligt ville bo här uppe i norr med sitt tråkiga klimat där sol, värme och ljus är bristvara under vinterhalvåret.

Sen insåg jag att jag helt enkelt måste programmera om mig, attitydmässigt sett. Det gjorde jag. Sen gick det hur bra som helst. Det var enda sättet att överleva. Ändå skulle jag gärna bo ännu längre norrut under vintern, där det garanterat skulle finnas snö. Det är ju en stor bristvara här nere på kusten i SW Finland.

God Jul alla FS:are

Den andalusiska julgranen, Fuengirola i december 2008. Foto: Håkan Eklund.

Igår en helt vanlig jobbdag, idag julafton och en hel drös med lediga dagar framför. Härligt! Och varje år tycks julafton bara dyka upp som gubben i lådan, känns det liksom, åtminstone för mig. Kanske beror det på att jag sen många år tillbaka har beslutat att aldrig låta julen bli något stressmoment, och det har jag lyckats bra med i år också.
Därför märker jag knappt att den kommer ...

Spenderade exakt en halvtimme igår på att köpa julklappar; idag när de nådde familemedlemmarna visade sig mottagarna vara helt nöjda. Jag köper alltid böcker, inte bara för att det är både snabbt och  lätt utan också för att det är något som ger en lång njutning.

Fick också själv några böcker, bl.a. Östlings fina örnbok (där jag tycker lika mycket om Staffan Söderbloms text) och en bok av min nya författarfavorit (i det lättlästa skrået) Arto Paasilinna, en fullkomligt vettlöst rolig finne som jag verkligen gillar. Julklappsboken "Prosten Huuskonens bestaliska betjänt" (1995) handlar om en prost som tar sig an en björnunge som han börjar leva ihop med ... (enligt presentationen; har ännu inte hunnig läsa så många sidor). Det skall bli en festlig upplevelse.

Uppskattar att det åtminstone är minusgrader ute, trots att gräset nog är ack så grönt. Inte en flinga. Men detta är bättre än regn och slask.

Jag önskar en riktigt God och Fridfull Jul till alla FS:are och -bloggare! Njut av ljuset i vintermörkret!

Kameran bra artbestämningsverktyg

Lagerlärka (Galerida theklae), Rondabergen, Andalusien 1.12.2008.
Foto: Håkan Eklund.

På vägen upp till Ronda, alldeles nära snögränsen, fick jag och sonen syn på några lärkor som vi artbestämde till lagerlärkor. Lyckades också få några bilder med mitt 300 mm (+1,4x). Först nu har jag tagit mig tid att detaljstudera bilderna; lagerlärkan är nämligen mycket svårbestämd i fält. Den ser nästan ut som en exakt kopia av tofslärka ...

Redan biotopen högt uppe i mycket karga marker tydde på lagerlärka, men man kan ju aldrig vara säker vid ett snabbt möte. Nu har jag detaljstuderat näbben, och saken är biff! Lagerlärkan har en betydligt kortare näbb och med en helt annan profil än hos tofslärkan. Det är speciellt den svagt konvexa undre näbbprofilen som skiljer, och det syns tydligt med uppförstorad bild - och då i jämförelse med bilder av tofslärka. Se också jämförelsen på Avifaunas sida: http://www.avifauna.se/index.asp?lev=1911&typ=1 
Tofslärkan har en tydligt nedåtböjd näbb, som också är längre.

Det är intressant att se hur stor nytta man har av kameran för artbestämning, något som jag måste lära mig att utnyttja bättre. Om jag inser att detta inte blir någon bra bild brukar jag strunta i att ta bilden, men när det gäller bevismaterial - är det ju inte konstnärliga kvaliteter som är det viktigaste.

Mitt första möte med lagerlärka har jag noterat den 8.1.2003 i La Serena området (med ett fint stäppområde) fem timmar norr om El Rocio. Då hade  sonen nyss fyllt 12 år, och vi var på en veckas fågelresa på tumanhand, han som kartläsare.