Med leriga skor
Åbo by night
En av restaurangbåtarna vid Aura å, Åbo. 14.8.2010. Foto: Håkan Eklund.
Restaurangbåtskrögarna (10-tal) längs ån i centrala Åbo har säkert haft en ekonomiskt bra sommar. Sol, värme och uppehållsväder är ju det som drar folk till å-landskapet.
Kunde inte låta bli att vandra några varma kvällar med kamera och (trä)stativ längs ån. Hade väntat mig att blir "antastad" av överförfriskade människor, men den enda som kom fram för att prata var en yrkesfotograf från Åland, som kände mig. Det var kul.
Trots att Åbo under varma sommarkvällar bjuder på en gnutta mellaneuropeisk stämning med alla uteserveringar, så är jag nog ingen vän av finsk supkultur ... Det är märkligt hur länge det skall räcka innan folk lär sig förtära öl/vin/sprit på ett mera civiliserat sätt? Kanske de flesta nog kan, men det är ju den lilla högljudda klicken som avgör helheten, de som både hörs och syns, ofta på ett obehagligt sätt. Och likadana typer hittas likaså i Stockholm och Oslo, dock inte i centrala Paris, t.ex.
Varg i sikte
Alfavarg, hona, Rahkosuo 8.8.2010 kl.20.54. Foto: Håkan Eklund.
När man sitter ensam i ett fotogömsle är det lätt att missa något, om man inte är på alerten hela tiden.
På söndagkväll tog vi plats i våra tilldelade gömslen kl.18, ljuset var perfekt. Den intesiva hettan gjorde att ett underligt soldis låg över hela trakten, det hade det gjort hela dan då det var minst + 30 C. Speciellt på kvällen gjorde det att ljuset var mjukt och behagligt. Men det var olidligt varmt och inne i gömslet rann svetten trots att alla vädringsmöjligheter utnyttjades, och själv satt jag i bara kortkaliserna ...
Det blev en minnesvärd kväll och natt. Redan kl. 18.26 kom första björnen, sen en till, och dessutom en varg! Björnarna höll till vid åteln, en i gången. Vargen lurpassade i närheten. Kl.18.50 drog sig björnen undan från åteln, och genast rusade vargen fram och slet åt sig ett stycke som den drog iväg med. Länge skymtade den borta i en myrskogsdunge med sitt byte tills den jagades undan av en björn. Sen såg jag den inte mera. Det blev några bilder, men inga riktigt bra sådana.
Kl.20.54 skymtar jag plötsligt en rörelse långt till vänster ute på myren: varg! Av färgteckningen att döma en annan individ. Jag hann ta några bilder med 70-200 mm (plus 1.4 x) innan den drog vidare mot sjön, där Bo Kristiansson och Lassi Rautiainen höll till. Här på bilden hade den stannat upp några sekunder, och tittar mot "arenan" där björnarna höll till.
Jag skickade ett sms åt Lassi, sade att de snart har varg på kommande. Kl. 21.12 svarade Lassi: "Alfa ljus mamma här!", dvs. flockens ledarhona.
Men det var nära att jag skulle ha missat denna varg/bild. Den passerade förbi på en minut, i en vinkel som jag bara såg från gaveln av gömslet. Huvudarenan med björnarna låg åt ett helt annat håll.
Det blir aldrig tråkigt i ett fotogömsle hur tyst och stilla det än kan vara; när man minst anar något finns kanske bilden där. Då gäller det att handla snabbt. Men visst har jag också suttit 14 timmar i gömsle utan att se något, och det är jag inte ensam om.
Fotokurs i logcabin
Björnfotograferna diskuterar. Kuikka, Kuhmo 7.8.2010. Foto: Håkan Eklund.
Dygnsrytmen i björnmarkerna lever sitt liv. Så här kan det se ut på förmiddagen i logghuset Kuikka (betyder storlom), efter frukost.
Efter att alla återvänt från de olika fotogömslena. Efter att alla har delat med sig av sina intryck och upplevelser.
Stående i bild, naturfotografen och företagaren Lassi Rautiainen som lägger ut texten. Och han har talets gåva. På finska, svenska, engelska och tyska. Och dialekt, om det behövs.
Lassi har berättat att detta med kommersiell björnsafarifotografering inte alls var hans ursprungstanke. Han började fotografera björnar för egna böcker, tidningsartiklar och bildföredrag i slutet av 1970-talet. På den tiden var han en aktiv och duktig friidrottare (längdhopp, kortdistanslöpning). Sin skrivarbana började som sommarjournalist på en lokal tidning i Suomussalmi, sen tog han lärarutbildning, blev frelancejournalist och -fotograf 1978-89, startade upp ett eget förlag (Articmedia) 1988. Och han gillade att fotografera björnar. Ännu under 1980-talet var det svårt att fotografera vilda björnar i natur, många bokbilder var ju tidigare tagna i hägn eller djurparker.
Efter att hans bilder "nådde ut" blev det allt fler som hörde av sig och ville komma med ut och fotografera med honom. Som tog en massa tid och arrangemang. Till sist insåg han att han måste börja ta betalt. År 1991 startade han som första naturfotoföretagare kommersiell björnfotografering i Finland. Från specialbyggda gömslen. Idag har han 13 gömslen för fotografering av björn, varg, järv, tjäder, örn etc. Detta med varg är rätt nytt, först i mitten av 2000-talet dök de upp i hans "naturstudio" inne i gränszonen till Ryssland (krävs specialtillstånd att vara där). Detta är det enda område i Europa där vilda vargar (= ryska) kan ses och fotograferas varje vecka, året runt.
Idag finns det ett 10-tal företagare längs östgränsen i Finland som idkar björnsafariverksamhet. Lassi berättade att till och med en gammal inbiten björnjägare i en kommun har bytt läger och har nu startat upp björnfotoverksamhet; har har insett att levande björnar är mera värdefulla än skjutna ...
Lassi R har medverkat med bilder i mer än 25 böcker sedan 1984, samt gett ut en handfull egna.
Han har vunnit ett antal prestigefyllda naturfototävlingar ute i Europa och i Finland, och är sen 1996 konstnärlig ledare för Kuusamo Nature Photo (http://www.kuusamo.fi/Resource.phx/sivut/sivut-kuusamo/naturephoto/index.htx).
Trots att många naturfotografer rynkar på näsan åt dylik verksamhet, tycker jag att den är synnerligen värdefull ur ett "kunskapsperspektiv". Den som sett vilda björnar och vargar på nära håll, inser värdet av dessa fina representanter för vår taiganatur. De tillhör det finast vi har, en del av det naturarv som vi ärvt. Som så många tycks hata. Som så många är livrädda för. Men oftast är det så att det som man inte känner betraktas som hot. Det är många som skulle behöva skickas ut till ett björnfotogömsle ... Och bli botade.
Närkontakt med björn
Fyraårig björn, passerar nära. Halsmärkt. Kuhmo 8.8.2010. Foto: Håkan Eklund.
När man sitter i Lassis björnfotogömslen börjar man ju känna igen de olika individerna. De har alla lite olik färgteckning, kroppsform och ålder. Åldersmässigt representerar de allt från tre till 20 + år.
Denna mycket svarta individ (svart också i färg ...) är 4-år gammal (= ung), och ser mycket liten och "barnslig" ut jämfört med de gamla, stora, bruna bamsingarna. Och den är kvick och sprallig. Springer ofta.
Som här; sekunden efter att denna bild togs. Björnen kom nära förbi mitt gömsle, jag skiftade tyngd för att få bättre balans där jag satt, och en jädrans golvplanka knakade till - och mera behövdes inte: svartingen svängde sekundsnabbt kurs, och sprang iväg med en jäkla fart ...
Den här björnen har också ett "halsband" med sattelitsändare, som inte syns just på denna bild. Alltså följs den av forskare. Skulle vara kul att veta hur den rör sig under en säsong!
Björn i landskap
En av de tio; Rahkosuo, Kuhmo 8.8.2010. Foto: Håkan Eklund.
Har igen varit med en av "mina" Artkursgrupper till björn- och vargmarkerna i Kajanaland. Och det blir man ju aldrig trött på. Denna gång hade vi tur och begåvades med ett tidvis strålande fint ljus.
Jag anser ju att det är en medborgerlig rättighet att få se våra värdefulla stora rovdjur i vild natur, åtminstone en gång i livet, därför ser jag till att alla mina kursister får komma på "björnsafari" hos Lassi Rautiainen i Kuhmo (www.articmedia.fi). Det kostar att sitta i dessa fotogömslen, men det är värt priset.
Denna gång var det "ryssvärme" vid östsgränsen, minst + 30 grader, med ett märkligt soldis varje dag. Och det var bastuhett inne i gömslena; det blev lättklätt (tur att det inte finns övervakningskameror i gömslena ...). Sov för första gången (mellan kl. 01-04) enbart i shorts, utan sovsäck. Det berättar allt.
Här dyker en björn upp redan kl. 20.01, och jag passade på att ta "landskapsbilder", dvs. lät 500 mm vila och använde 70-200 mm. Den första natten räknade vi in minst 10 olika björnar. Enligt Lassi Rautiainen så finns det 14 björnar i området, av dem är endast 2 honor! P.g.a. vargnärvaron håller sig honor med ungar borta från just detta område. Och varg fick vi se först den tredje natten.
Igen blev det tre nätter i gömsle med sammanlagt tio olika björnar och två olika vargar. Inga järvar denna gång, enligt Lassi Rautiainen så har vargnärvaron gjort att järvarna håller sig bort från detta myrområde. Först nu börjar jag förstå att uppskatta några järvbilder som jag tog under min allra första kojnatt i dessa marker i september 2007 (http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/11176.htm). Jag har gjort några förstoringar på bilden (bättre än bloggbilden), och är mycket nöjd med den. Järven är ju betydligt ovanligare i Finland är både varg och björn. Hatad (och tjuvjagad) av många renägare.
Fick också träffa Bo Kristiansson (Vålådalen) som kom för att filma; har är ju Sveriges motsvarighet till Lassi Rautiainen. Bosse var imponerad av vår ryssvärme, sade att de haft en kall och regning sommar i hans fjälltrakter.