Varg i sikte
Alfavarg, hona, Rahkosuo 8.8.2010 kl.20.54. Foto: Håkan Eklund.
När man sitter ensam i ett fotogömsle är det lätt att missa något, om man inte är på alerten hela tiden.
På söndagkväll tog vi plats i våra tilldelade gömslen kl.18, ljuset var perfekt. Den intesiva hettan gjorde att ett underligt soldis låg över hela trakten, det hade det gjort hela dan då det var minst + 30 C. Speciellt på kvällen gjorde det att ljuset var mjukt och behagligt. Men det var olidligt varmt och inne i gömslet rann svetten trots att alla vädringsmöjligheter utnyttjades, och själv satt jag i bara kortkaliserna ...
Det blev en minnesvärd kväll och natt. Redan kl. 18.26 kom första björnen, sen en till, och dessutom en varg! Björnarna höll till vid åteln, en i gången. Vargen lurpassade i närheten. Kl.18.50 drog sig björnen undan från åteln, och genast rusade vargen fram och slet åt sig ett stycke som den drog iväg med. Länge skymtade den borta i en myrskogsdunge med sitt byte tills den jagades undan av en björn. Sen såg jag den inte mera. Det blev några bilder, men inga riktigt bra sådana.
Kl.20.54 skymtar jag plötsligt en rörelse långt till vänster ute på myren: varg! Av färgteckningen att döma en annan individ. Jag hann ta några bilder med 70-200 mm (plus 1.4 x) innan den drog vidare mot sjön, där Bo Kristiansson och Lassi Rautiainen höll till. Här på bilden hade den stannat upp några sekunder, och tittar mot "arenan" där björnarna höll till.
Jag skickade ett sms åt Lassi, sade att de snart har varg på kommande. Kl. 21.12 svarade Lassi: "Alfa ljus mamma här!", dvs. flockens ledarhona.
Men det var nära att jag skulle ha missat denna varg/bild. Den passerade förbi på en minut, i en vinkel som jag bara såg från gaveln av gömslet. Huvudarenan med björnarna låg åt ett helt annat håll.
Det blir aldrig tråkigt i ett fotogömsle hur tyst och stilla det än kan vara; när man minst anar något finns kanske bilden där. Då gäller det att handla snabbt. Men visst har jag också suttit 14 timmar i gömsle utan att se något, och det är jag inte ensam om.
h. Håkan
/Anna
h. Håkan
h. Håkan
h. Håkan
h. Håkan
h. Håkan
Där jag bor tycks alla vilda djur vara som bortblåsta sen jag skaffade min systemkamera och började fota. Inte ens en liten hare eller ekorre.
Det största jag lyckats fota är ett vildsvin utanför Enköping. Var ute och smög 04:00 på morgonen för att förhoppningsvis få syn på ett lodjur som ska finnas där. När jag plötsligt får se en prick ute på fältet.
Jag smög med mitt 200 mm zoom allt närmre tills pricken blev en fläck. Då plötsligt for den iväg som ett streck. Fokusering var inte att tänka på. Bara sikta och knäppa. Trodde det var en stor hund som jagade en mindre tills jag zoomade in bilden och fick se att det var ett vildsvin som jagade en hare. Bilden var mycket suddig, men jag tyckte ändå att det var kul att ha fångat dom på bild. Så jag förstår din känsla efter att ha fått den fina bilden på vargen. Grattis till en fin bild.
MVH Nilla
Ang. lodjur, ett sånt har jag aldrig ens sett, trots att de inte längre är ovanliga.
h. Håkan
Nästa gång kanske den sticker fram näsan. Kanske ska ta med mig en köttbit att lägga ut. Pratade om at sätta dit en sändare som tar kort om nåt rör sig. Men risken finns att man får 10 bilder på husets katt istället.Men vildsvinet har jag nog lite mer respekt för.
Nilla