Varg i sikte

Alfavarg, hona, Rahkosuo 8.8.2010 kl.20.54. Foto: Håkan Eklund.

När man sitter ensam i ett fotogömsle är det lätt att missa något, om man inte är på alerten hela tiden.
På söndagkväll tog vi plats i våra tilldelade gömslen kl.18, ljuset var perfekt. Den intesiva hettan gjorde att ett underligt soldis låg över hela trakten, det hade det gjort hela dan då det var minst + 30 C. Speciellt på kvällen gjorde det att ljuset var mjukt och behagligt. Men det var olidligt varmt och inne i gömslet rann svetten trots att alla vädringsmöjligheter utnyttjades, och själv satt jag i bara kortkaliserna ...

Det blev en minnesvärd kväll och natt. Redan kl. 18.26 kom första björnen, sen en till, och dessutom en varg! Björnarna höll till vid åteln, en i gången. Vargen lurpassade i närheten. Kl.18.50 drog sig björnen undan från åteln, och genast rusade vargen fram och slet åt sig ett stycke som den drog iväg med. Länge skymtade den borta i en myrskogsdunge med sitt byte tills den jagades undan av en björn. Sen såg jag den inte mera. Det blev några bilder, men inga riktigt bra sådana.

Kl.20.54 skymtar jag plötsligt en rörelse långt till vänster ute på myren: varg! Av färgteckningen att döma en annan individ. Jag hann ta några bilder med 70-200 mm (plus 1.4 x) innan den drog vidare mot sjön, där Bo Kristiansson och Lassi Rautiainen höll till. Här på bilden hade den stannat upp några sekunder, och tittar mot "arenan" där björnarna höll till.

Jag skickade ett sms åt Lassi, sade att de snart har varg på kommande. Kl. 21.12 svarade Lassi: "Alfa ljus mamma här!", dvs. flockens ledarhona.

Men det var nära att jag skulle ha missat denna varg/bild. Den passerade förbi på en minut, i en vinkel som jag bara såg från gaveln av gömslet. Huvudarenan med björnarna låg åt ett helt annat håll.

Det blir aldrig tråkigt i ett fotogömsle hur tyst och stilla det än kan vara; när man minst anar något finns kanske bilden där. Då gäller det att handla snabbt. Men visst har jag också suttit 14 timmar i gömsle utan att se något, och det är jag inte ensam om.

2010-08-12 15:43   Viktoria Storm

Oj, vilken avundsjuka jag känner nu... Nån gång i mitt liv ska jag försöka mej på att åka iväg och se om det kommer nån björn eller varg! Tycker att du lyckats lysande, och spänningen väcker du genom både bild och berättelse!

Svar från Håkan Eklund 2010-08-13 21:55

Ja, det har sin charm att sitta i ett gömsle då och då. Men skulle nog kännas ganska begränsande i längden.

h. Håkan

2010-08-12 16:34   enanse

Vacker och trolsk bild på vargen! Mycket fint fångat och vilken upplevelse!
/Anna

Svar från Håkan Eklund 2010-08-13 21:55

Så sant; man kvicknar nog till när något oväntat plötsligt dyker upp!
h. Håkan

2010-08-12 19:27   SiljaPhotography

trolskt och vackert fångat, lite john bauer-- det underliga soldiset var den ryska röken tippar jag

Svar från Håkan Eklund 2010-08-13 21:58

Vi diskuterade detta med soldiset med Lassi R som håller till i området, men eftersom det inte alls luktade rök (som det minsann gör när ryssbränderna är tillräckligt nära Finland) så ansåg vi att det helt enkelt handlade om den intensiva hettan. But,who knows ...

h. Håkan

2010-08-12 21:10   Rei Trulsson

Ojojoj, vilket tålamod du har! Imponerande! :)

Svar från Håkan Eklund 2010-08-13 22:00

Visst krävs det en gnutta tålamod, men å andra sidan känns det ytterst lyxigt att kunna sitta bekvämt i ett gömsle och följa med vad som händer i omgivningen. Det är som att sitta på första parkett i naturens eget naturskådespel.

h. Håkan

2010-08-12 21:19   light

Ljuset som faller på vargen, den utmärkta kompositionen, stämningen - grattis till en fantastisk bild!

Svar från Håkan Eklund 2010-08-13 22:02

Ja, det är sällan som ljuset är det rätta när någon celebritet behagar visa sig. Massor av timmar har jag suttit i gömsle och sett det perfekta ljuset, men just då har det varit tomt på "arenan". Sen när ljuset har "försvunnit", då dyker det ena med det andra upp ...

h. Håkan

Svar från Håkan Eklund 2010-08-13 22:02

Ja, det är sällan som ljuset är det rätta när någon celebritet behagar visa sig. Massor av timmar har jag suttit i gömsle och sett det perfekta ljuset, men just då har det varit tomt på "arenan". Sen när ljuset har "försvunnit", då dyker det ena med det andra upp ...

h. Håkan

2010-08-13 11:24   Nilla A

Vilken fin bild och vilken känsla det måste varit att få se den.
Där jag bor tycks alla vilda djur vara som bortblåsta sen jag skaffade min systemkamera och började fota. Inte ens en liten hare eller ekorre.
Det största jag lyckats fota är ett vildsvin utanför Enköping. Var ute och smög 04:00 på morgonen för att förhoppningsvis få syn på ett lodjur som ska finnas där. När jag plötsligt får se en prick ute på fältet.
Jag smög med mitt 200 mm zoom allt närmre tills pricken blev en fläck. Då plötsligt for den iväg som ett streck. Fokusering var inte att tänka på. Bara sikta och knäppa. Trodde det var en stor hund som jagade en mindre tills jag zoomade in bilden och fick se att det var ett vildsvin som jagade en hare. Bilden var mycket suddig, men jag tyckte ändå att det var kul att ha fångat dom på bild. Så jag förstår din känsla efter att ha fått den fina bilden på vargen. Grattis till en fin bild.
MVH Nilla

Svar från Håkan Eklund 2010-08-13 22:07

Att fotografera vilda djur i Norden är inte lätt! Det är betydligt lättare att få en bild på ett lejon i Afrika än en älg i våra länder! Dessutom har vi ju rätt få arter att "jobba med". Detta med björn och varg är ju i princip bara möjligt från gömsle, och där djuren lockas fram med hjälp av åtel. Annars kan man hamna att sitta i skogen i 50 år utan att ha turen att få en björn/varg framför sig, på fotoavstånd.
Ang. lodjur, ett sånt har jag aldrig ens sett, trots att de inte längre är ovanliga.

h. Håkan

2010-08-13 22:42   Nilla A

Hos min dotter i Enköping sägs det att det ska finnas ca 4 st lo som går omkring. Jag sa till min dotter att jag skulle fota ett. Lycka till sa hon. Jag har bott här i över ett halv år ock inget sett. Hade med mig en bild på ett lo och hängde upp i en grankvist och fotade. Men det syntes tyvärr att det var ett papper. Det hade ändå varit rätt roligt att sett hennes min. Men jag har inte gett upp.
Nästa gång kanske den sticker fram näsan. Kanske ska ta med mig en köttbit att lägga ut. Pratade om at sätta dit en sändare som tar kort om nåt rör sig. Men risken finns att man får 10 bilder på husets katt istället.Men vildsvinet har jag nog lite mer respekt för.
Nilla