Med leriga skor
Så många att trampa på
Efter det att fåglarna tystnat brukar jag byta fokusering, ner till marken. Där står arterna lydigt och bjuder på sig, men också det är en artbestämningsutmaning. Något som ska övas. De flesta kärlväxter kan jag, men många har jag glömt namnen på, och hur de skiljs åt. Speciellt gräs- och starrarter. Men bara så kul att med Mossbergs bildflora och ett förstoringsglas försöka klura ut arterna.
Nu i juli gjorde jag en artinventering av gräsmattan utanför fritidshuset. Jag lämnade ett antal "rutor" oklippta för att låta arterna växa till sig och gå att identifiera. På det 200 m2 stora tunet (det som klipps, det mesta av tomten får vara i naturtillstånd) hittade jag 43 olika kärlväxter! Precis så många arter formar den gröna matta som utgör gräsmattan.
Rödklint (Centaurea jacea). Foto: Håkan Eklund.
En unik utställning
Just nu pågår en utställning (5.5-17.9.2023) på konstmuseet Ateneum i Helsingfors. Det gäller Albert Edelfelts produktion som bland annat visats i Paris, och i Göteborg. Utställningen är magnifik; att han kunde ...
Albert Edelfelt (1854–1905) är en av Finlands mest kända och älskade konstnär. Han var en person med internationellt inflytande som banade väg och skapade kontakter för senare finska konstnärer, särskilt i Paris där han bodde en stor del av sitt liv. Edelfelt var socialt begåvad. Redan i början av sin karriär insåg han hur viktigt det är med nätverk, talade flera språk och umgicks smidigt med personer ur olika samhällsklasser.
En obekant art för de flesta
Tillbringade förstamajhelgen med att lära blivande vildmarksguider känna fåglar, som inte är det lättaste. Sånt lär man sig inte under ett veckoslut.
Fåglar i naturen är något helt annat än i fågelboken, eller på alla fina fotobloggar och -sajter. I terrängen är de oftast långt borta, i storlek som "flugskitar" - snabbaste sättet att identifiera dem är vi lätet, men sånt tar åratal att lära sig. Minneskapaciteten är begränsad ...
Det viktigaste med en kort kurs är att skapa motivation och intresse för att var och en själv kan jobba vidare.
Trots delvis ruggigt väder hittade vi många nyanlända flyttfåglar, också vackra arktiska myrspovar samt en ensam rödspov. Och under tidig förstamajmorgon stod vi på ett berg inne i vacker tallskog där vi följde med trädpiplärkans intressanta sångflykt, från trädtopp till trädtopp. En art som tillhör de allra vanligaste i Finland (och Sverige), men som nittionio procent av befolkningen inte känner. En liten gråspräcklig doldis i skogsterräng.
Bilden från Högholmen på Hangö udd, Valborgsmässoafton 30.4.2023 - när molnen skingrades och solen kom fram. © Håkan Eklund.
I arktisk arkipelag
Tillbringade veckan ute på Valsörarnas fågelstation ute i Kvarken där det var arktiskt värre. Is- och snövallar längs havssidan, kalla nordostliga vindar som höll flyttningen på sparlåga.
Men ändå så mäktigt med tystnaden, mäktiga isvidder och en del överraskningar: en dag passerade fyra vackra blå kärrhök hannar, några flyttande fjällvråkar varje dag, en stenfalk, en kungsörn, två hornugglor i skymningen, en havsutter på isen, en solande vikare - och så vidare. De flest fåglar hade vi vid matningen utanför stationshuset: 23 olika arter (inkl. en blå kärrhök som försökte fånga en tätting).
Från Tuorelaskatan 11 april 2023. Foto: Håkan Eklund. Bild nr 101/365.
Aldrig mer
Hösten och vintern 1939 - 40 stod vi ensamma, när grannen i öster försökte ta oss. ALDRIG mer!
Här undertecknar Finlands utrikesminister Haavisto (från partiet De gröna) det dokument som gör oss till Natos 31:a medlem. Inte en dag för tidigt att tillhöra en västlig försvarsallians - efter decennier av balansgång med opålitliga grannar i öst.
Fotograferat ur Yle ettans direktutsändning på teve under eftermiddagen, från högtidligheterna vid Natos HQ i Bryssel. 4.4.2023.