Tofsugglan

Nej, man ska inte ha bråttom i skog: Vi hade en fototräff (BioFoto Finland/Aboa) ute på ön Runsala utanför Åbo på söndagen. Klockan 12 skulle vi samlas till lunch och jag fick bråttom ut ur skogen.

Hörde nätskrikor väsnas, gissade på duvhök, och gick för att söka. Sen skymtade jag ett ugglehuvud med tofsar inne i en stor och tät gran och antog att det var en hornuggla. Jag "kastade ett skott" med 70-200 mm som jag fotade skogen med, och skyndade till lunchen.

Häpnaden var stor när jag hemma tog mig en titt på ugglan och ser att det är en BERGUV! En sån har jag aldrig tidigare träffat på i detta skogsområde, där det bara häckar kattugglor och nån enstaka hornuggla.

Berguv (Bubo bubo), Runsala ö, Åbo 14.1.2024. Foto: Håkan Eklund.

En underskattad art

Ja, skulle denna fågel vara en sällsynthet i våra nordiska länder, skulle den vara minst lika ofta fotograferad/publicerad som exempelvis kungsfiskare.

Men skatans roll är en annan; ett underskattat fotoobjekt, och det är den säkert nöjd med. Själv tycker jag att det är en otroligt vacker och intressant fågelart, både utseendemässigt och under häckningstid. Det runda risboet, med tak och allt, är ett byggnadstekniskt "underverk". Också det är fint att fota under vinterhalvåret, när det framträder tydligt uppe i ett avlövat träd.

Uittamo, Åbo 5 jan. 2024, minus 20 C. Foto: Håkan Eklund. Bild nr 5/366.

Kan hålla sig för skratt

Igen en kall och kort dag. Solens sista "röda" strålar värmer inte ett uns; det gäller att vara påklädd. Här på finansmogulen Nalle Wahlroos marker, som bjuder på bra fågelskådning på hans herrgård utanför staden Salo (där han sällan är). Här bedrivs fasanjakt för herrar, och det finns gott om viltåkrar med majs och annat som lämnas kvar för viltet. Som lockar fåglar.

Hittade fem nya arter för året: duvhök, fjällvråk, turkduva, nötskrika och fasan. Har nu bara 177 arter kvar för året. Målet är 200, som är möjligt utan att behöva "kryssa", eller "bonga" som det kallas i Finland. Det blir lätt en frestelse som skapar stress; varje dag finns det ju något spännande någonstans. Nej tack.

Också i fjol hade jag 200 som mål, kryssade endast en art (tofslärka), och hamnade till slut på 210 arter i samband med en ringmärkningsvecka ute i Kvarken.

Selfie 2.1.2024. Bild nr 2/366.

Snart historia

I dag höll president Sauli Niinistö sitt sista nyårstal, på landets båda officiella språk: finska och svenska. Han har nu suttit två perioder, och i januari/februari är det dags att välja en ny. För första gången på mycket länge finns det möjligheter att få en president som har svenska som modersmål; det kommer att bli spännande.

Niinistö har varit en bra president, under en svår sista period. Han försökte i det längsta upprätthålla kontakten med herr Putin i Ryssland, men det funkade ju inte i längden. Lögnare och bedragare går det inte att diskutera med; vårt östra grannland är ju inte längre en fungerande rättsstat. Om trumpen på andra sidan Atlanten kommer till makten på nytt - väntar samma öde också där.

Som bilden visar, har inte teven tagit över vårt hus - det är annan typ av information som gäller (och detta är bara en bråkdel av vårt hemmabibliotek).

Må alla falska profeter och våldsverkare dra åt fanders - och hedersmän och -kvinnor stiga fram. Man kan ju alltid önska ...
Gott Nytt 2024!

Den vita staden

På besök i huvudstaden brukar jag och fru A ofta parkera bilen vid Olympiaterminalen, där bl.a. Siljas Stockholmsbåt ligger. Och från parkeringen är utsikten mot salutorget (de gula kojorna ...) och domkyrkan rätt fin. Speciellt med snö på taken.

Helsingfors 2 december 2023. Foto: Håkan Eklund. Bild nr 336/365.