Nostalgi och nutid

Globetrottern i granngården. Kimo 26.6.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 178/366.

Det fina med att ha fritidshuset kopplat till rötterna är just detta med rötter.

Som i kväll. Middag hos barndoms- och ungdomskompisen nere vid ån, återkopplingar till våra vilda år som unga, och nuet med alla nya generationer och händelser. Han som framgångsrik företagare; jag med mitt. Och båda är vi nöjda med tillvaron, och det vi fått till stånd. I två olika världar.

Intressant diskussion med kompisens dotter (bilden) som rest runt om i världen och nu jobbar på ett migrationscenter här på hemorten. Bara så fint att se hur unga människor tagit till sig det globala, att reviret är större än våra egna små kulturöar. När kompisen och jag var i samma ålder hade vi knappt ens besökt Sverige.

Och inte kan människor man lärt känna som vuxen, kanske på jobbet eller via gemensamma intressen, ersätta den typ av vänskap/kompisskap som man har med personer man växt upp med. Från början. Med en lång gemensam historia.

Så många minnen.

Tropisk känsla

Naturen tar över. Evijärvi 25 juni 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 177/366.

Jag minns så väl när de på radion sade: "It is going to be a cooooool night" om temperaturen gick under plus 28 C på Fiji. Det var under regnperioden, när det var aningen svalare.

Med det superhögtryck som vi nu har, med + 32 C idag vid stugan, och nästan vindstilla, börjar det kännas rätt tropiskt. Och kul är det, eftersom vi vet att det inte blir alltför långvarigt. I Kronoby, en trekvart norrut, var det 32,7 C = årets varmaste dag.

När detta skrivs, en timme innan midnatt, är det ännu + 24 C. Såååå skööönt.

Gjorde idag en halvdags roadtrip från kusten in till det finska Finland, kollade in svarttärna i Evijärvi (insjö, där de häckar) och fick en mindre hackspett häckning som bonus. Högljudda ungar i sin "håla" i en asp, inte långt från den övergivna strandboden ovan.

Växt som berättar

Strandveronikan som farmor planterade. Pandros 23.6.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 175/366.

Intill stenfoten (det enda som finns kvar av farmors och farfars bondstuga) växer ett parti strandveronika (den blåa, den gula är gulvial). Inplanterad av farmor under 1930-talet. De hämtade hö från ett avlägset utskifte flera kilometer öster om byn, nära ett kärrområde.

Därifrån hade hon tagit växterna, som nu växer i skuggan på en torr backe, ett gårdstun - där jag och frun numera håller till, där fritidshuset står. Som pappa byggde när vi var i Söderhavet.

A long story.

Vid midnatt

Vid solnedgång kl. 23.15. Pandros, Österbotten. 22.6.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 174/366.

Två dygn på stugan: klippt meterlångt gräs, rensat i naturliga "rabatter", sågat ner en hägg som blåst ner över farfars gamla äppelträd, ringmärkt 22 tornfalksungar i fem olika bolådor runt om i socknen, ramlat ner från en holk uppe på en ladugavel (aluminiumstegen gick av, inga brutna ben ...), lyssnat på en busksångare som hade pitstopp i går nära stugan samt loggat en stäppsångare som ny Finlandsart (= 203:e art i år).

Njuter just nu av Österbottenljuset, när man kan läsa en bok utan lampa kl. 24.00 med en hes morkulla som patrullerar fram och åter över gårdstunet. Detta ÄR nordisk sommar när den är som bäst.

Dessutom shortsväder varje dag. Något att minnas i december, när det blir mörkt kl. 15.

Vita nätter - brukar ryssarna säga om midsommar i norr

På gårdstunet kl. 23.00. Pandros 21.6.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 173/366.