Vitryssen i åkern

Kusinerna: sångsvan och mindre sångsvan. Nådendal 10.3.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 70/366.

Idag slog jag två rekord:
1) identifierade en fågelart via kameran
2) fick en ny årsart (dessutom en guldkantad sådan) utan att stiga ur bilen

Ibland är det lätt.

Såg via en ornitologisk sajt att det fanns mindre sångsvan i en sångsvansflock på en åker utanför staden Nådendal. Åkte dit, hittade genast flocken (och ca 10 skådare). Svanarna höll till ute på en åker rätt nära en livligt trafikerad väg. Jag stannade på vägkanten, hade tubkikaren i baggageutrymmet och kunde inte stiga ut med risk för att skrämma flocken. Kollade med handkikaren men hade svårt att exakt se vilken som var den mindre - som just då befann sig mitt i flocken, och de var rätt rörliga när en del fåglar flög iväg.

Jag tog några bilder med 500 mm, förstorade bilden ordentligt på displayen - och hittade den rätta. Det är, förutom storleken, näbbens som avslöjar: den mindre har halva näbben svart.

På bilden ovan är fågeln närmare, och bort från flocken på ett tjugotal fåglar. Vid jämförelse med en sångsvan är den betydligt mindre och mera "gåslik" med kortare hals, som syns tydligt på denna bild.

Mindre sångsvan häckar i ryska tundraområden, bl.a. på ögruppen Novaja Zemlja som skiljer Karahavet i öst från Barents hav i väst.

En sällsynt genomflyttare som jag inte ser varje år, i fjol hade jag den inte - men nog 2018.

Välkommet ljudlandskap

Där sånglärkorna sjunger. Mietois 9 mars 2020. Foto:Håkan Eklund. Nr 69/366.

Efter två urbana dagar i huvudstaden kände jag att min själ behövde öppna vidder. Körde en bit norr om Åbo, parkerade för några timmar i ett agrart landskap.

Hittade stora flockar med nyanlända flyttfåglar: sädgäss i hundratal, 20-tal bläsgäss, dito med kanadagäss, hundratals tofsvipor, en ljungpipare samt vårens första krickor. Gjorde inga försök att ens försöka fotografera. Seriös fågelfotografering kräver tid, gärna gömslen och andra förhandsarrangemang.

Skönt att bara njuta och lyssna till sjungande sånglärkor och högljudda flockar med sångsvan som i små flockar passerade förbi. Mot norr. Ett vårligt ljudlandskap som gav massor med positiv energi.

Sitter nu i kväll med Stephen Kings bok Att skriva. En hantverkares memoarer (2001) som jag inhandlade och läste för 18 år sedan (tänk vad tiden går ...).

Inser att jag inte minns mycket av boken (endast det att han i slutskedet med bokprojektet var nära att bli ihjälkörd). Kul att läsa om hans tankar och funderingar kring skrivhantverket, nu när jag själv vet hur det känns att i månader slita med texter. Han ger inte mycket för skrivkurser, "bäst lär du dig genom att läsa mycket och skriva mycket", säger han. Det finns inga genvägar.

Det är precis som med fotografering, idrott, musik och motsvarande hantverk, sånt som skall läras genom att öva. Regelbundet. Helst varje dag.

Q - dagen

Familjeliv kvinnodagen 2020. Helsingfors 8.3. Foto: Håkan Eklund. Nr 68/366.

Också ett sätt

Hållbar lösning, kräver ingen mattvätt i sjön. Lovisa, 7 mars 2020. Foto: Håkan Eklund.

I öster

Utanför domkyrkan i Borgå. 7 mars 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 67/366.

Hade ärende österut. Sökte azurmes i Borgå utan resultat (sågs timmen före, och timmen efter ...), på kaffe i Lovisa och träff med barn och barnbarn i Helsingfors.

Fick en ny årsart: ormvråk över motorvägen.

Alltid något.

En lördag i mars. Året som bara hade tre årstider.