En bok om träd

Gammal och ärrad. Åbo 13.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 44/365.

Läser Mika Honkalinnas senaste bok (Honka) som enbart handlar om tallen; en visuellt vacker och textmässigt substansrik bok (http://www.maahenki.fi/tuote/951/honka). Tyvärr enbart på finska.

Han ägnar ett helt kapitel åt Finlands äldsta levande tall, som hittas nära ryssgränsen i Lappland. Tallen var 265 år gammalt när Kolumbus år 1492 seglade till Amerika, idag är trädet 790 år.

Hur många motsvarande träd har strukit med när skogsbruket med hård hand skördat skogarna? Med rubb och stubb. I ekonomiskog är ca 80 år den övre gränsen för slutavverkning ... när tallen är i sin ungdom.

En av bokens vackraste bilder visar en urgammal fura med ett fiskgjusebo i toppen. Ett mäktigt gammalt träd med grova knotiga grenar som alla är svängda neråt, ett sätt att anpassa sig till överlevnad, att snömassor inte kan bryta av grenarna och skada detta kloka träd.

Med riskorg och gjusfamilj högst uppe, som kronan på verket.

Vintrigt

Stråket genom ön. Satava, Åbo 12.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 43/365.

Södermalm - en favorit

 Söndageftermiddag i Södermalm, 11 februari 2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 42/365.

Fotgrafiska sviker sällan

Bildupplevelser på Fotografiska, Stockholm 11.2.2108. Repro: Håkan Eklund.

Tillbringade några timmar på Fotografiska, flera mycket intressanta utställningar; att de hittar!

Här ett kort utdrag från Fotografiska om utställningen som öppnades 9.2.2018:
http://fotografiska.eu/utstallningar/utstallning/somnyama-ngonyama/

I utställningen som presenteras samarbete mellan Fotografiska och Autograph ABP, curerad av Renée Mussai, konfronterar den sydafrikanska visuella aktivisten Zanele Muholi (f. 1972) ras- och representationspolitiken genom sin aktuella självporträttsserie Somnyama Ngonyama.

De flesta fotografier i Somnyama Ngonyama (som betyder ”Var hälsad, mörka lejoninna” på isiZulu) har tagits i Europa, Nordamerika och Afrika mellan 2014 och 2016. Varje porträtt ställer kritiska frågor om social rättvisa, mänskliga rättigheter och ifrågasatta framställningar av den svarta kroppen. Muholis självreflekterande och psykologiskt laddade porträtt är inte urskuldande, och i sitt konstnärskap utforskar hon olika arketyper och presenterar visuella reflektioner inspirerade av såväl personliga erfarenheter som sociopolitiska händelser.

Porträtten i Somnyama Ngonyama tillämpar på ett skickligt sätt den klassiska porträttkonstens och modefotots konventioner och använder det etnografiska bildspråkets välbekanta uttryck för att omformulera dagens identitetspolitik. Genom att kontrasten förstärks i efterbehandlingen hamnar fokus på Muholis mörka hud i denna flerskiktade undersökning av komplexa begrepp som skönhet, begär och de minerade områdena rasism och fobi som vi navigerar genom varje dag.

Camera Naturas naturfotodag

Aros Congres Center, Västerås. 10.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 41/365.

Det är ju förstås lätt att sitta med i ett fullsatt auditorium och "betygsätta" bildvisare, men det är synnerligen intressant och lärorikt. Jag brukar alltid uppmana "mina" adepter som går på fotokurs att så ofta som det är möjligt ta del av publika bildvisningar; lärorikt till max. Som idag i Västerås.

Det är få bildvisare som lyckas fylla sina 45 min med ett "paktet" som håller, både beträffande tidsanvändning, bildkvalitet och en intressant och medryckande bildberättelse. Oftast saknades "berättelsen", ofta blir slutresultatet aningen spretigt och ojämt. Och är det något som en bildvisare absolut skall avstå ifrån, är att "berömma" sin egna bilder, eller ha en massa "favoriter".  Den bedömningen skall bildvisaren överlåta till publiken.

Men visst fanns det duktiga bildvisare, Malmötjejen Camilla Noresson är en sådan. Detta var tredje gången som jag såg hennes bildvisning "Med känsla, engagemang och kärlek till naturen", och ändå njöt jag till 100 procent! Hon kunde fungera som en modell hur en bildvisning skall dras, dvs. en genomtänkt och planerad sådan. Suveränt. Som dessutom höll  sig inom sina 45 min. En helt "vanlig" tjej som fotograferar under sin fritid; hon gjorde allt rätt. Och fick säkert den bästa och längsta "ovationen" från publiken. Tack Camilla!

Anneli Utter kunde jag ha lyssnat på i två timmar. Gillade hennes naturliga och personliga sätt att helt okonstlat berätta om olika möten med djur i de mest exotiska naturmiljöer.

Kul att prata med Brutus Östling och andra "kändisar", bläddra i fina böcker och titta på fotoutställningar. Med mig hem har jag boken "Tjädern och urskogen i Tyresta nationalpark" av Svante Joelsson och Bengt Oldhammer. Tjädern som är en av våra finaste och mäktigaste skogsfåglar har ju gått ett öde till mötes i form av ett ekologiskt utarmande ekonomiskogsbruk; i vissa områden i Finland har populationen minskat med 80 procent under tiden 1963 - 2014! (info som finns med i boken).

Och i Gallerian intill hittade jag Michail Chodorokovskijs "Mina medfångar" (2015) som berättar om en "- - - efterbliven värld, som i mitt land existerar sida vid sida med det moderna samhället, som om tekniska landvinningar och civilisatoriska framsteg inte existerade" - som han själv uttrycker det. Under sina drygt tio år i fångenskap fick han inte en enda gång använda en dator, internet eller andra moderna kommunikationsmedel. Putins medeltid ...