Lånta fjädrar

Från sambakarnevalen i Rio, utställning i Pargas 11.10.2015. Foto: Håkan  Eklund. Nr 284/364.

Ögonens stora bildvinkel

Från industriområde i Kimito. 10.10.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 283/364.

Råkade hitta en äldre fotobok i hyllan (Pär Lundqvists "Foto min hobby" - som getts ut i många upplagor 1975-1999), och fastnar för några intressanta stycken där man jämför ögat som vidvinkelobjektiv (180 grader ...) med ett normalobjektivs 50 graders bildvinkel.

Att ur detta stora synfält välja ut rätt bildutsnitt är inte alltid lätt. "Att lära sig välja rätt bildutsnitt i avseende på denna olikhet är en av de viktigaste kunskaperna för att bli en bra fotograf", skriver Lundqvist.

Det gäller att "se bilden i bilden" ...

Det gäller att styra

Studiefotokurs. Brusaby, Kimito 9.10.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 282/364.

Vi som mest fotograferar i befintligt ljus har ju lärt oss att anpassa oss till det ljus som står till förfogande.

Att svänga på det hela och lära sig att anpassa ljuset till det man behöver, är en annan värld.

Här är det fotograf Kjell Söderlund från Mariehamn som riggat upp en temporär studio i ett klassrum för en studiefoto session. Lärorikt.

Cassandra

Eftertänksam. Åbo 8.10. 2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 281/364.

Rastlös

Jordnära. Hirvensalo, Åbo. 7.10.2015. Foto: Håkan Eklund.

Ibland känner jag mig som djur i bur ... vid datorn inomhus, när det blir för mycket av det goda (arbetet). När allt bara stannar, kreativiteten, alla måsten, när hjärnan och kroppen vill göra något annat.

Som idag. Med bästa höstväder. Med klar, kall luft. Blå himmel. När stenåldersmannen i mig ville ut i skog och mark, med eller utan klubba.

Åtminstone blev det en tur runt ön. I bil. Med kamera och kikare. Jag parkerade i ett odlingsområde där det är lite trafik, bara nån enstaka bil längs vägen då och då. Rena rama lugnet.

Bara så skönt att andas in en klar höstluft. Syrerik. Kollade in enstaka sånglärkor, hämplingar och hamstrande nötskrikor. En traktor tuffade på i bakgrunden, med höstplöjning. Det kändes tryggt.

Det kunde ha varit min far, i en annan tid, i ett annat "rum". Eller jag själv. Far ville att jag skulle bli bonde, jag som trivdes i naturen, men det ville inte jag. En bonde var för bunden för det jag ville, när jag ville ut i världen.  Min yngsta bror tog i stället över när tiden var inne; nu hans söner. Det blev bättre så.

Men nog tusan sitter det en bondgen i mig, när jag kan stå ute i ett åkerlandskap och njuta av ljudet från höstplöjning, med höstflyttande sånglärkor som grannar. 10 minuter från mitt skrivbord i hemmakontoret. I sig ett bekvämt jobb, jämfört med bondens.

Väl tillbaka gick det att fortsätta jobba igen, med den värsta rastlösheten kuvad.