Rastlös

Jordnära. Hirvensalo, Åbo. 7.10.2015. Foto: Håkan Eklund.

Ibland känner jag mig som djur i bur ... vid datorn inomhus, när det blir för mycket av det goda (arbetet). När allt bara stannar, kreativiteten, alla måsten, när hjärnan och kroppen vill göra något annat.

Som idag. Med bästa höstväder. Med klar, kall luft. Blå himmel. När stenåldersmannen i mig ville ut i skog och mark, med eller utan klubba.

Åtminstone blev det en tur runt ön. I bil. Med kamera och kikare. Jag parkerade i ett odlingsområde där det är lite trafik, bara nån enstaka bil längs vägen då och då. Rena rama lugnet.

Bara så skönt att andas in en klar höstluft. Syrerik. Kollade in enstaka sånglärkor, hämplingar och hamstrande nötskrikor. En traktor tuffade på i bakgrunden, med höstplöjning. Det kändes tryggt.

Det kunde ha varit min far, i en annan tid, i ett annat "rum". Eller jag själv. Far ville att jag skulle bli bonde, jag som trivdes i naturen, men det ville inte jag. En bonde var för bunden för det jag ville, när jag ville ut i världen.  Min yngsta bror tog i stället över när tiden var inne; nu hans söner. Det blev bättre så.

Men nog tusan sitter det en bondgen i mig, när jag kan stå ute i ett åkerlandskap och njuta av ljudet från höstplöjning, med höstflyttande sånglärkor som grannar. 10 minuter från mitt skrivbord i hemmakontoret. I sig ett bekvämt jobb, jämfört med bondens.

Väl tillbaka gick det att fortsätta jobba igen, med den värsta rastlösheten kuvad.