Med leriga skor
Alltid lika fascinerande
Heikki signerar sin bok "Skogsåret". Kimitoön 11 april 2014. Foto: Håkan Eklund.
Klockan är 21 och vi avslutade nyss en helt fantastiskt fin bildvisning och naturfotodiskussion med Heikki Willamo som berättade om sina dryga tre decennier som professionell naturfotograf och författare.
En bättre kursstart för Nafo 4 (naturfotokurs för specialyrkesexamen/18 deltagare) är svårt att tänka sig. Heikki Willamo visade hur han går tillväga när han fotograferar och målmedvetet fokuserar på sina projekt, som i slutändan resulterar i en bok. Men han visade också på hur nära det var i början, att han kanske inte alls skulle ha vågat sig på att bli en naturfotokonstnär på heltid, men det är en lång historia.
Heikki tillhör "den gamla stammens" naturfotografer som faktiskt känner de djur och fåglar har fotograferar, och då menar jag inte artbestämning utan de individer som han jobbar med - vare sig det handlar om älg, berguv, smålom eller något annat. Han tillbringar veckor och månader i samma område som gör att han till slut blir accepterad av de fåglar- och djurindivider han jobbar med, och kommer betydligt närmare än om han inte skulle vara tålmodig och respektfull.
Nr 101/365.
I dunkel skog
Skogsvatten. Åbo 10 april 2014. Foto: Håkan Eklund. N
Tycker att året är rätt "nytt", ändå 100 dagar gammalt just idag. 265 kvar.
Kollade in ett spännande skogsområde, borde ha haft stativ med ... (var inte ute för att fota, men ändå). Testade på frihand med 1/5 sek (100 mm makro). Får duga som dagens bild.
Trodde mig höra en sparvuggla i granskogsdunklet, men hittade inget.
Nr 100/365.
Kvalitetstid bland vårrusiga fåglar
Sista solstrålen. Friskala, Åbo 9.4.2014. Foto: Håkan Eklund.
En av vårens finaste kvällar hittills i år, åtminstone för mig - efter månader av kvällar som gått åt till sjukhusbesök, jobb och gym. Och utan hund inser jag att det blivit färre strövtåg i natur, när inget "måste" har funnits.
Nu tog jag mig i kragen och vandrade med kameran i en skogsbacke några fina kvällstimmar och var helt omsluten av det härligaste ljudlandskap: tutande rördrom från vassviken intill, överflygande storspov på flyttning, vårrusiga skogsduvor, sjungande tal- och rödvingetrastar i var och vartannat träd, trädkrypare och alltmöjligt annat stimulerande. På avstånd trumpetade en trana som tydligen har ett revir i en annan vassvik längre bort.
Och det blev ett tiotal bilder av blåsippor, de första denna vår. Ändå lika kul.
Nr 99/365.
Det storryska imperiet
Skuggor. Arken, Åbo Akademi 8.4.2014. Foto: Håkan Eklund.
Igår hann jag inte fotografera mer än två bilder på ett tidskriftsmöte; idag på vägen in till jobbet tänkte jag att det är bäst att ta "dagens bild" genast, och då blev det så här. Utanför dörren in ...
En bild som jag aldrig skulle ha tagit för några år sen, och knappast om jag inte hade detta med "dagens bild -krav" hängade över ...
Men det är just det som är så kul, att "med våld" slita till sig en bild. Blir en liten övning i att snabbt hitta en komposition. Nyttan av detta kan man ju sen diskutera, men själv tycker jag att det är en bra övning för ögat.
Annars: har läst en otroligt intressant artikel i tidskriften "Suomen Kuvalehti" (nr 14/2014) som på orginalspråket heter "Isovenäläinen hurmos" (ung. Storrysk extas) som handlar om nationalistfilosofen Aleksandr Duginin (52) som jobbar som professor vid ett statligt universitet i Moskva och är en av Putins rådgivare.
Duginins storryska imperium omfattar allt från Östkarelen till Stilla havet, hela Östeuropa, Kaukasien, Centralasien, Afganistan, Mongoliet och delar av Kina. De baltiska länderna och Polen skulle han ge ett bekränsat självstyre men Finland skulle enligt hans "värld" tillhöra det storryska imperiet! (som vi gjorde sen Sverige förlorade oss till ryssarna i 1808-09 års krig, tills vi kastade ut ryssarna 1917-18 - och blev en självständig nation - som vi tänker fortsätta att vara ...).
Nr 98/365.
Mötesdag
Ledningsgruppen. Åbo 7.4.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 97/365.