Alltid lika fascinerande
Heikki signerar sin bok "Skogsåret". Kimitoön 11 april 2014. Foto: Håkan Eklund.
Klockan är 21 och vi avslutade nyss en helt fantastiskt fin bildvisning och naturfotodiskussion med Heikki Willamo som berättade om sina dryga tre decennier som professionell naturfotograf och författare.
En bättre kursstart för Nafo 4 (naturfotokurs för specialyrkesexamen/18 deltagare) är svårt att tänka sig. Heikki Willamo visade hur han går tillväga när han fotograferar och målmedvetet fokuserar på sina projekt, som i slutändan resulterar i en bok. Men han visade också på hur nära det var i början, att han kanske inte alls skulle ha vågat sig på att bli en naturfotokonstnär på heltid, men det är en lång historia.
Heikki tillhör "den gamla stammens" naturfotografer som faktiskt känner de djur och fåglar har fotograferar, och då menar jag inte artbestämning utan de individer som han jobbar med - vare sig det handlar om älg, berguv, smålom eller något annat. Han tillbringar veckor och månader i samma område som gör att han till slut blir accepterad av de fåglar- och djurindivider han jobbar med, och kommer betydligt närmare än om han inte skulle vara tålmodig och respektfull.
Nr 101/365.
Därför gillar jag Willamo och Luhta. Dom fotograferar och skriver på ett sätt som jag själv tänker om djur och upplevelser. Dom har förmågan att föra fram sina upplevelser i text och bild vilket jag saknar. Jag har upplevt nattens tystnad, mössen som prasslar i gräset och tjädrarnas uppflog i mörkret. Ibland tänker jag " är det jag som skrivit det här ". Jag kan sitta i timmar och förundras över deras bilder. ( och text ).
Sten
Har du träffat Willamo? Att lyssna på honom och hans sätt att jobba är bara så underbart! Inte många som orkar med den (respektfulla) stilen, som kräver enormt med tid.
- hawk