Detta är en färgbild

Björkskog i skymning. Hirvensalo, Åbo 26.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Så länge hunden sysslade med sitt ställde jag upp stativ och kamera strax innan skymningen tätnade och det började snöa. Tog några färgbilder. Fast det skulle man ju inte tro. I skymningljuset är alla kattor gråa, liksom skogen. Har lite ökat kontrasten i bilden i LR, that´s all.

Fortsätter att njuta av Hesaris (så kallas tidningen Helsingin Sanomat) kulturbilaga där självaste Jörn Donner fyller en hel sida med text (blir intervjuad) och en helsida sittande porträtt för en skicklig fotograf.  Han har skrivit en ny bok (har skrivit 60 böcker och regisserat 18 filmer) på 1200 sidor. J.D. är en kulturpersonlighet som hunnit med mycket annat också, varit riksdagsman i många år, varit diplomat - men framförallt varit uppkäftig och sunt kritisk till tingens ordning. Också på den tiden när Finland bugade sig för sovjetmakten.

På följande sida analyserar en kulturredaktör ondskans maktmaskineri, där han jämför den estniska författaren Jaan Kross (1920-2007) produktion med Sofi Oksanens, och tycker att de kompletterar varandra. Blir nyfiken på Kross, måste få tag i något som han skrivit.

I Wikipedia noteras att: " --- han greps i början av 1944 av de tyska ockupationsstyrkorna och 1946 av de sovjetiska. Han deporterades till Sibirien och Gulag och släpptes först 1954. Efter sin återkomst till sovjetrepubliken Estland arbetade han som författare och översättare."

Nr 26/365.

Bra format

Vid vägkanten, Hirvensalo, Åbo. 26.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Nu i januari övergick landets största dagstidning, Helsingin Sanomat, till tabloidformat.
Äntligen. Men länge har det räckt. Det tidigare formatet (broadsheet) gjorde tidningen så otymplig och olustig att hantera, att jag inte ville ha den i vårt hus. Dessutom en tidning som vid hantering "ramlade i bitar", sida för sida. Fy för den lede.

Med nya formatet är jag ny prenumerant, och gillar produkten skarpt. Ett nöje att läsa och hantera och med en suverän layout. Också bildmässigt. Egentligen består tidningen av (ihopstansade) separata delar, allt enligt behov (dagens nummer = inrikes/utrikes/kultur).

Och inte har det mindre formatet gjort bilderna mindre, snarare tvärtom. Här hittas många helsidesbilder, till och med uppslag bestående av en enda bild.

Hittar dessutom nyheter, bl.a. har jag lärt mig fransmännens bakgrundsmotiv för hjälpa Mali med att driva ut al-Qaida från norra delen av landet (de är oroliga för att kaoset sprids till grannlandet Niger som producerar uran för franska atomkraftverk).

Och jag har läst om (tjuv)jaktlaget i norra Österbotten som tagits på bar gärning för att ha dödat tre vargar (19-21.1.2013); 17 personer har hittills avslöjats. Tänk att man för en gångs skull lyckats få fast vargjägare som tagit lagen i egna händer. Och de utgörs av normalt betrodda och "hederliga" jägare. Det saknas ett hundratal vargar i detta land, som troligen gått samma organiserade tjuvjaktsöde till mötes under de senaste åren. Så skändas ett naturarv.

Kvalitetstidskrifter håller sin ställning

Fullmåne över Uittamo bastu, Åbo. 25.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Satt länge och studerade tidskriften Suomen Kuvalehtis omslagsbild (nr4/2013 som kom idag), utan att fatta vad den försökte visa. En massa mull, ja, men sen då? Tyckte mig uppfatta lämlar eller sorkar - tills jag ser: liket av en dåligt begravd man! Ser plötsligt näsan, delar av en likblek kind, några framtänder, nedre läppen och litet av en skäggig haka.

Inne i tidskriften hittar jag ett längre reportage från kriget i Syrien med många dramatiska bilder. Omslagsbilden handlar om 12 okända offer för kriget som 9.1.2013 hittades slarvigt begravda i Aleppo, en del med bindlar för ögonen - troligen arkibuserade av al-Assads civila stödgrupper. Många av bilderna i reportaget fyller hela uppslag, pressfoto när det är som bäst.

Och i tidskriften hittas en massa intressanta kolumner, analyser, personporträtt etc. som känns aktuella och intressanta. Där man har haft tid att satsa på kvalitet.

På något sätt känns det som om kvalitetstidskrifter håller sin ställning på ett suveränt sätt, medan dagspress knäar med ett nyhetskoncept som etermedia och internet för länge sen tagit över. En stor del av de nyheter som hittas i en dagstidning är ju gammal skåpmat; varför de ännu skall printas ut i tryckt form är svårt att förstå.

Bilden ovan togs när jag var ute i mörkret på isen mellan ön där jag bor och fastlandet. På bilden lyser det från en allmän bastu där vinterbadare håller till (vid Uittamo badstrand). Det kändes lite underligt att vandra "påpyltad" i vinterkylan på isen medan en massa hojtande och halvnakna människor hoppade i en isvak från bryggan, direkt från bastun.

Nr 25/365.

Fascinerad av Sofi O

Fullmåne över Fyrstranden, Åbo. 24.1.2013 kl.17.30. Foto: Håkan Eklund.

Ok, nu har jag plöjt igenom samtliga 363 sidor "Utrensning" av Sofi Oksanen, och är fascinerad! Hur kan en ung trendig flicksnärta förvandla estnisk ockupationshistoria till en dylik skönlitterär "thrillerroman" som lämnar så mycket kvar för egna tolkningar? Men som håller en fängslad fram till sista sidan. Suveränt.

Framförallt gillade jag hennes stil att lämna mycket till läsaren, att komma underfund med och tolka. Däremot är jag inte så säker på att människor som inte kan Estlands historia förstår allt som hon indirekt syftar på. Sen jag kom igång med läsandet har jag bara inte kunnat lämna boken; i morse vaknade jag klockan 05, gick ner till vardagsrummet, tog plats i soffan och fortsatt där jag slutade kvällen/natten innan ...

Nu skall det bli intressant att se filmen. Skillnaden är säkert den att de våldsscener som Sofi i boken bara indirekt skriver om - blir obehagligt konkreta på vita duken, kan jag tänka mig.

Se där fördelen med det skrivna ordet, som kan skriva om obehagliga saker utan att gå in på någon övertydlig verbal utläggning. Och som ändå skapar samma effekt.

Nr 24/365.

Om att läsa

När dimman lättar. Ekvalla i soluppgång 23.1.2013 - 11C. Foto: Håkan Eklund.

Det är lätt att känna igen en välskriven bok. Det är en sådan som man genast återvänder till när man har tid att läsa. En bok som man bara måste kunna fortsätta läsa; det blir något av en besatthet. Kanske det är därför jag inte så ofta läser kända författare ... de bara far iväg med min tid.

Men nu har Sofi Oksanen fått mig på kroken med "Utrensning" (2008), och jag är helt hänförd över hennes sätt att skriva. Samtidigt har jag fått en tankeställare: jag har sniffat på hennes böcker tidigare, har väl haft dem på orginalspråket från början (men gett bort dem), men inte riktigt fått någon tändning (när det hänt så lite i början ...).

Nu tror jag att jag vet varför. Hon skriver ganska kluriskt och man får ibland lite tänka till vad hon syftar på, och hon går in i minsta detalj med många vardagliga ting (som duktiga författare gör ...) och troligen har inte mina finskakunskaper räckt till för att känna vibrationerna i nyanserna, känna musten i språket. Det är en sak att förstå ord och innehåll, en annan sak att känna vibrationerna och den "inre glöden"...

Jag gillar Oksanens koncept med korta kapitel, där man går bakåt och framåt i tiden, som gör att man sitter som på nålar, för att komma framåt och se hur det hela slutar. Boken handlar förstås om Estlands närhistoria, som jag känner väl till, och som är intressant att via Oksanens bokgestalter nu ta till sig på ett helt annat sätt.

Nu börjar jag förstå varför hon tagit hela den litterära världen med storm; duktigt gjort av en ung tjej. Hennes sätt att skriva är helt enkelt förförande vackert och medryckande.

Janina Orlov har översatt boken till svenska, och har gjort ett mycket bra jobb. Så här säger Wikipedia om Orlov:

Janina Orlov, född 1955, är en finlandssvensk översättare och universitetsadjunkt.

Orlov undervisar på Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria vid Stockholms universitet. Hon avlade 2005 doktorsexamen i ryska språket och litteraturen vid Åbo Akademi på en avhandling om Pusjkins "Sagan om tsar Saltan".

Orlov är översättare från ryska och finska till svenska, främst inom barn- och ungdomslitteratur, men även vuxenlitteratur. Bland de författare hon översatt kan nämnas Sofi Oksanen, Andrej Gelasimov och Nina Sadur.

Orlov sitter med i den arbetsgrupp som av Kulturrådet fått i uppdrag att ta fram femtio nya klassiker för grund- och gymnasieskolan.

Nr 23/365.