Rävar på utställning

Från Konstens Natt, Åbo 16.8.2012. Foto: Håkan Eklund.

I gårkväll var det konst och underhållning för hela slanten i Åbo. Konstens Natt är ett omtyckt jippo som får hela stan på fötter; tänk om varje kväll skulle vara lika intensiv i denna stad. Dessutom var vädret både varmt och behagligt för årstiden. Problemet är att det finns så många evenemang att man bara hinner med en bråkdel; lika bra kunde de satsa på Konstens Vecka - med program varje kväll.

Jag och tre kollegor från BioFoto Finland (från regionala avdelningen BFF-Åboland) ställde ut i färg och svartvitt i Svenska gården.  Vi hade gott om besökare, synd bara att så få tar sig besväret att skriva i gästboken. Här studeras mina fyra rävbilder som jag tog i juli.

Brännvinskrydda

Äkta johannesört (Hypericum perforatum). Åbo 14.8.2012. Foto: Håkan Eklund.

Det är väl försent nu ("knopptiden" förbi), men för den som är intresserad att krydda brännvin är johannesörten en bra kandidat.

Följande resept hittas på Reseptcentralen (http://www.receptcentralen.se/drinkar/brannvin-kryddat-med-johannesort/)

Brännvin kryddat med johannesört

Ingredienser (1 portion)

• ½ dl knoppar från johannesört
• 70 cl brännvin (t.ex brännvin special)

Tillagning

1. Lägg knopparna i en flaska som rymmer 75 cl.
2. Öppna flaskan.
3. Häll i brännvinet i flaskan.
4. Låt dra i 3 veckor.
5. Filtrera bort knopparna.
6. Provsmaka, buteljera och låt helst stå några månader innan konsumtion.

Stagnation

Husdetalj. Brinkhall, Åbo. 13.8.2012. Foto: Håkan Eklund.

Jag vet att jag borde fixa till min FS-sida, ta bort gamla bilder för att kunna sätta in nya. Men det blir liksom inte av (har dessutom glömt hur man gör). Någon vän av "datorpynjande" är jag inte (tillhör väl fel årtal för det). Nu har jag åtminstone varit in och tittat på bedrövelsen, putsat i kameraväskan som var flera år gammal och bytt ut nunan ...

Tog igår kväll några bilder av "tama växter", som ovan, och det slår mig att jag aldrig vetat vad de heter, och har aldrig varit intresserad heller (förrän nu ...). För mig är det vild flora och fauna som gäller.

 Men ändå vill jag veta vad jag fotograferar, och nu har jag blivit upplyst om att detta är höstrudbeckia (Rudbeckia laciniata) - som förstås är trevligt att veta. På den virtuella floran finns det mera info, bl.a. att artnamnet laciniata kommer av latinets lacinia (flik) och betyder 'med flikar', vilket syftar på bladformen.

Viktigt med nätverk

Luddlosta (Bromus hordeaceus), Brinkhalls herrgård, Åbo. Foto: Håkan Eklund.

Gjorde en sväng i den fina augustikvällen för att söka något att fotografera. Har inte använt makro på länge och gjorde några försök på en torräng bakom Brinkhalls herrgård ute på ön Kakskerta. Gräs har jag aldrig varit bra på, de kräver tid och tålamod. Ibland har jag dock  överträffat mig själv och till och med suttit i timmar med lupp och Mossbergs flora, och försökt skilja på de olika arterna.

Luddlosta tillhör en massa arter (17 med i Mossberg) av plattbladiga vippgräs. Här på bilden har vipporna dragits ihop (sker efter blommningen) och gräset ser inte exakt ut som i boken - men jag lät min vän och kollega naturexperten Esko Vuorinen kolla arten, för att vara säker.

För en fotograf är det alltid bra att ha ett nätverk med experter att tillgå, om man t.ex. behöver hjälp med artbestämning. Artkunskap är ett mervärde, men behövs ju inte i alla fotosammanhang. Det beror ju på hur bilden används.

Reflektioner

Hangösommar. Fru Eklund agerar modell.  Foto: Håkan Eklund.

I sommar hade tog jag mig tid att reflektera över tingens ordning när jag tillbringade några veckor ensam i fritidshuset. Jag reflekterade över det "onödiga" i att fotografera djur och fåglar. Å ena sidan finns det alldeles tillräckligt av dylika bilder, å andra sidan kommer de att se likadana ut om 200 år.
Ändå är det så roligt att försöka fotografera dem, som inte är alldeles lätt. Och behöver jag använda dylika bilder (t.ex. i artiklar) så har jag inte råd att köpa andras bilder, utan behöver själv ta dem.

Samtidig har jag ständigt dåligt samvete för att inte fotografera människor oftare. Vi har vår korta tid, och sen är vi borta. Alltså handlar det om unika bilder av unika individer. Speciellt värdefullt skulle det ha varit att systematiskt ha fotograferat människorna hemma i byn, idag är nästa alla från min föräldrageneration borta , för alltid. Min generation (som vi i Finland kallar den "efterkrigstida") är följande i tur att stiga till sidan ...

Samtidigt hittade jag också svaret på mina funderingar.

För att fotografera människor krävs energi. Det gäller att skapa en relation. Det handlar också om ansvar (hur bilderna blir och vad de skall användas till),  om samarbete, om en ömsesidig överenskommelse, om arrangemang. Allt kräver sin tid, tider skall passa alla inblandade, etc. etc.
Alltså med ett ord, "arbete". Att fotografera människor är synonymt med jobb. Det handlar om att vara villig att ge en massa energi, samtidigt som det säkert ger mångfalt igen. Men det är inte precis rekreation.

Alltså fotograferar jag helst natur när jag bara vill vara, bara vill njuta, bara få - utan att behöva ge. När jag vill gå in i mig själv och bara ströva i natur utan att någon förväntar sig något av mig - så tacksamma är alla djur, fåglar och växter. Det är terapi i högsta potens! Svårare än så är det inte. Att fotografera natur är ett sätt att ladda batterierna, på ett mycket njutsamt och stimulerande sätt.

Att fotografera familjemedlemmar (som på bilden ovan) eller nära vänner och bekanta, är ju en naturlig del av ett socialt umgänge - men det är en annan historia.