Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Skamlig nöjesjakt

Alfågelns häckningsbiotop, Finnmark, Norge, juni 2008.
Foto: Håkan Eklund.

I Hufvudstadsbladet, som är Svenskfinlands största dagstidning, fanns den 13.4.2010 en notis om att Ålands landskapsregering (LR) har flyttat fram planerna på att återinföra vårjakt på ejderhanar, och att man inskränker sig till vårjakt på alfågel under tiden 15.4-25.5.2010.

Under den tiden får de 2500 jägare som anhållit om tillstånd skjuta 4300 alfågelhanar. I Finland häckar alfågeln sparsamt i fjällsjöar norr om 68:e breddgraden, dvs. i ”armen och huvudet” på moder Finland; populationen har uppskattats till 1500-2000 häckande par (enl. inventeringsrapporten ”Muuttuva pesimälinnusto/Finlands häckfågelfauna i förändring”, 1998).

Av dessa får alltså ålänningarna skjuta 4300 hanar i en utpräglad nöjesjakt där bytet är 1-2 fåglar per jägare. Trots att åländska jägare tycker att detta är smulor (under de ”vilda åren” på 1970-80 talen sköts under vårjakten ca 90 000 sjöfåglar/vår på Åland, enl. rapporten ”Jakten och viltvården i landskapet Åland”), är denna jaktkvot fler alfågelhanar än vad som tillhör Finlands häckfågelfauna.
Samma (skamliga) alfågeljakt bedrivs också i övriga delar av Skärgårdshavet, troligen i en mindre skala.

Alfågeln tillhör en fågelart som annars har en svår lott: häckning i hårda arktiska naturförhållanden och övervintring i en svårt förorenad Östersjö där egoistiska redare och ignorant sjöbefäl via oljeutsläpp dödar stora mängder alfåglar. Att de alfåglar som överlevt vintern sen får skjutas för nöjes skull under flyttningen norrut är ekologisk rovdrift! Hur kan sådant tillåtas?

En grundregel vid förvaltningen av vårt naturarv är att låta fåglar flytta i lugn och ro till sina häckningsplatser under våren, och att inte idka jakt under häckningstid. Vår egen skärgårdsfågelfauna häckar ju under alfågeljakten i april och maj. Skottlossning under häckningstid i skärgård, i ett modernt överflödssamhälle där människor formligen drunknar i mat, skapar heller ingen positiv image för vår kustsvenska kultur i Finland som annars också får kämpa för sin existens gentemot den finska majoritetsbefolkningen.

I boken ”Israndens fågel” (Schildts 1966) skriver Yrjö Kokko om den smäckra alfågeln på ett mycket informativt och vackert sätt. Detta är den sista boken i hans fågeltrilogi om Kalevalafåglarna sångsvanen, salskraken och alfågeln; litteraturklassiker om finländsk avifauna. Kokko är troligen unik i hela världen som tillägnat salskrake och alfågel egna böcker; alfågeln följer han från istiden fram till våra dagar. Han berättar också om hur alfåglars och andra flyttfåglars ankomst ofta betydde räddning undan svältdöden för de dåtida inbyggarna för sekler tillbaka: ”När allorna kom satte man ut nät som hela flockar fastnade i. Man fick åter en gång äta sig mätt. Allorna flåddes, köttet hängdes på tork i vårsolgasset. Och lika plötsligt som allt hade börjat fortsatte allorna resan upp mot Ishavet, till Sibirien.”

Det att skärgårdsborna förr i tiden var beroende av färskt fågelkött och dito fågelägg efter en lång och svår vinter och därmed idkade vårjakt på återvändande sjöfåglar var berättigat, men att göra en historisk överlevnadsjakt till en modern nöjesjakt är att missbruka och skända en gammal och funktionell skärgårdskultur! Ingen modern jägare i glesbygdens fastlandsbyar insisterar heller på att skjuta tjäder och orre på spelplatserna, som också var tradition i Fattigfinland när svälten knackade på dörren.

Juridiskt och moraliskt sett är det mycket märkligt att man i vårt s.k. informationssamhälle anno 2010 får tillstånd att för sitt höga nöjes skull döda en fågelart som bara är på genomflyttning och inte ens tillhör vår skärgårds häckfågelfauna!

Jag tycker att det är en mycket skamlig hantering som för tankarna till den destruktiva jaktkultur som fortfarande bedrivs på Malta (se www.birdlifemalta.org). Det som sker på Malta är en ännu större kulturskandal (eftersom de i princip skjuter på alla fåglar som kommer inom skotthåll) som nordiska medier och EU-parlamentariker inte tycks visa något större intresse för (att stoppa) trots att det handlar om våra nordiska häckfåglar som de nöjesskjuter.

Just for fun ...

Postat 2010-05-06 17:10 | Läst 2905 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ödemarkskorpar

Korpar i torraka, Kuhmo 2 maj 2010. Foto: Håkan Eklund.

Detta med att sitta i gömsle är en fotovärld för sig. Det må kännas bekvämt, men det kräver tid, uppmärksamhet och tålamod. Och beredskap att klara av enkla förhållanden i regn och rusk.

Gjorde en snabb "tidskoll" över senaste besök i Lassi Rautiainens "naturstudio" vid ryssgränsen i Kuhmo:
- tog 4 dagar i anspråk (med bilresan inkluderad)
- vi tillbringade 42 timmar i gömsle (3 x 14 h)
- under den tiden hade jag (vi var uppdelade i olika gömslen/olika ställen) djurkontakt under 1,5 h
- 1 järv (15 min, på avstånd i halvmörker), 5 vargar 1 h (för det mesta bakom träd/buskagen), 1 varg 5 min, 2 björnar 10 min (för mörkt att fota)

Fotoresultatet blev för min del ett tiotal användbara vargbilder, alla tagna med ISO 1600.

Sensmoral: många bildkonsumenter är inte medvetna om hur mycket tid det oftast behövs för att åstadkomma hyggliga bilder av vilda djur i vild natur. T.ex. en timmes dokumentärfilm om vilda djur och fåglar kan betyda många års arbete i fält. Detta är sällan "lönsamt" i ekonomiska termer, och utgår ofta ifrån att fotografen faktiskt älskar att göra det han/hon gör.

Och tur är väl det!

Jag kunde när som helst åka tillbaka till ödemarken och fortsätta att sitta och vänta, om jag hade tid och råd ...

De stunder när det händer något uppväger alla besvär.

Postat 2010-05-06 14:45 | Läst 2502 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Vargstudie

Vargen kommer ... Kuhmo, Finland 2.5.2010. Foto: Håkan Eklund.

Kunde inte låta bli att ta med en till bild av den ljusa (ryska)vargen, nu i svartvitt. Det var ju så här den såg ut från gömslet (som har mörktonade glas). Och det är ju just så här som vargen ser ut när den kommer smygande, lagom nedåthukad, tyst tassande på tå ...

Den här bilden är tagen med 200 mm, en minut tidigare än bilden i det tidigare blogginlägget. 1600 ISO, 1/125, 5.0.

Detta är troligen en ledarvarg. Jag och en holländare satt och tittade på den en tidig morgon (04.40-tiden) när den hade fyra andra mörka vargar runt sig, vid ett annat ställe en kilometer bort (inne i gränszonen). De åt på något i skydd för träden och jag såg i kikaren hur de andra drog sig undan när just denna individ skulle äta. En av vargarna kastade sig genast på rygg när denna "grimaserade till".

Nu var den ut och scoutade på egen hand. Skulle vara kul att kunna följa en vargflock under en vecka ...

Det är förstås hos Lassi Rautiainen som vi har hållit hus (www.articmedia.fi); jag hade lotsat mina Artkännedomskursister dit upp.

Jag anser att det borde tillhöra en mänsklig rättighet/skyldighet för alla medborgare i Norden att en gång i sitt liv få se levande vilda vargar och björnar i sina rätta element! Först då får man en riktig förståelse för dessa våra värdefulla däggdjur, som så många tycks hata och tycka illa om, utan att ens känna. En av dagarna (söndag) i Kuhmo skrämde jag iväg några jägare som var ute för att träna sina hundar på björnar mitt på dan, inte långt från detta ställe - där bilden ovan togs ...

Jag hade tillbringat några timmar i gömslet mitt på dan för att försöka fotografera korpar. Fick några bilder som jag är nöjd med. När jag skulle köra bort mötte jag jägarna, som hastigt stack iväg - men jag körde ikapp dem och skrev upp registernumret på en av bilarna, med jägare och två hundar i ...

Postat 2010-05-04 14:54 | Läst 2623 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

I vargmarker

Varg, Kuhmo, Finland 2.5.2010 kl.21.06. Foto: Håkan Eklund.

Det är söndagkväll i ödermarken. Har suttit ensam i ett fotogömsle och spanat efter björn och varg i fyra timmar. Till Ryssland är det ca 1 km. Det regnar och blåser en råkall vind men inne i gömslet är det torrt och acceptabelt. Har dragit upp sovsäcken runt benen för att hålla värmen.

Sjön intill är ännu isbelagd och det finns snö på en nordsluttning ett stycke bort. Har en provianterande gluttsnäppa framför gömslet och på avstånd klonkar några korpar. Klockan är 21 och det stundom så fina fotoljuset under kvällen har farit all sin kos.

Stänger en kamera och gör några noteringar i min fältdagbok i pannlampans sken. Reagerar på fiskmåsarnas läte, de börjar plötsligt varna, tittar upp och hajar till, en VARG! Med ens går pulsen upp. Med ens är det bråttom. Efter allt väntande.

Ser genast att det är den ljusa vargen i den flock om fem djur som vi sett två dygn tidigare inne i gränszonen (till Ryssland) som kommer stilla smygande längs skogskanten till den myr som jag har framför mig. Den är ensam.

Skyndar ner till kameran med 70-200 mm som står skjutklar. Hinner ta en del bilder när vargen passerar förbi längs skogskanten på mindre än 100 m avstånd. Eftersom det är 1600 ISO, 1/125 s och bländare 5 som gäller tar jag det säkra för det osäkra och kör först med "lilla kameran" istället för stora kanonen. Vargen är ju ändå rätt nära. Sen byter jag snabbt plats och hinner ta några bilder med 500 mm (med samma inställning) innan varger försvinner ur fotosikte. Bilden ovan är med 500 mm.

Allt är över på några korta minuter, och fyra timmars väntan har gett resultat! Så är det ofta.
Men nog var det nära att jag hade missat vargen! Jag hade haft kl.21 som gräns (nästan mörkt då) , kommer det inget före det så börjar jag söka mig till sovsäcken tänkte jag. Eftersom detta var tredje natten i gömsle började en viss "sömnskuld" göra sig påmind.

Efter att vargen försvunnit kom två stora vackra björnar fram till åteln, de stannade inte länge och det var för mörkt för att fotografera, men jag satt med kikaren och tittade på dem genom en fotoöppning - och bara njöt! Sen försvann de in i skogen och mörkret.

Jag tycker att björnen är det vackraste och mäktigaste/ståtligaste däggdjuret som finns i våra skogar! Inte för att det är något fel på vargarna, men de liknar ju "vanliga" hundar. Annat är det med björnarna ... Såg också skymten av en järv en kväll.

Postat 2010-05-04 13:50 | Läst 2311 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Föregående 1 2

Bloggar

Med leriga skor

Skamlig nöjesjakt

Ödemarkskorpar

Vargstudie

I vargmarker

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv