Ödemarkskorpar

Korpar i torraka, Kuhmo 2 maj 2010. Foto: Håkan Eklund.

Detta med att sitta i gömsle är en fotovärld för sig. Det må kännas bekvämt, men det kräver tid, uppmärksamhet och tålamod. Och beredskap att klara av enkla förhållanden i regn och rusk.

Gjorde en snabb "tidskoll" över senaste besök i Lassi Rautiainens "naturstudio" vid ryssgränsen i Kuhmo:
- tog 4 dagar i anspråk (med bilresan inkluderad)
- vi tillbringade 42 timmar i gömsle (3 x 14 h)
- under den tiden hade jag (vi var uppdelade i olika gömslen/olika ställen) djurkontakt under 1,5 h
- 1 järv (15 min, på avstånd i halvmörker), 5 vargar 1 h (för det mesta bakom träd/buskagen), 1 varg 5 min, 2 björnar 10 min (för mörkt att fota)

Fotoresultatet blev för min del ett tiotal användbara vargbilder, alla tagna med ISO 1600.

Sensmoral: många bildkonsumenter är inte medvetna om hur mycket tid det oftast behövs för att åstadkomma hyggliga bilder av vilda djur i vild natur. T.ex. en timmes dokumentärfilm om vilda djur och fåglar kan betyda många års arbete i fält. Detta är sällan "lönsamt" i ekonomiska termer, och utgår ofta ifrån att fotografen faktiskt älskar att göra det han/hon gör.

Och tur är väl det!

Jag kunde när som helst åka tillbaka till ödemarken och fortsätta att sitta och vänta, om jag hade tid och råd ...

De stunder när det händer något uppväger alla besvär.

 

2010-05-06 20:16   EGW

Jag är imponerad av den ihärdighet och det tålamod ni vildmarksfotografer lägger ned på ert intresse. Utan er skulle jag själv inte veta mycket om det vilda. Mina egna turer i vildmarken sker nämligen företrädesvis sittande i länstolen hemma i vardagsrummet.

Den nordiska korpen har ett helt annorlunda levnadssätt än den amerikanska. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett en vild korp i Sverige. Men här ser man dem ofta. De trivs inne bland bebyggelsen. Men kråkorna driver bort dem efter bästa förmåga. Om man hör ett riktigt kråkoväsen i närheten så är det ganska troligt att en kråkflock håller på med att mobba en korp. Är det inte en korp så är det en rovfågel, men de tar snabbare till flykten.

För övrigt har jag sett en enda kråka på egen hand skingra en flock av fem örnar, och sedan förfölja den sista av dem. Det är inte alltid som störst vinner!