Skamlig nöjesjakt

Alfågelns häckningsbiotop, Finnmark, Norge, juni 2008.
Foto: Håkan Eklund.

I Hufvudstadsbladet, som är Svenskfinlands största dagstidning, fanns den 13.4.2010 en notis  om att Ålands landskapsregering (LR) har flyttat fram planerna på att återinföra vårjakt på ejderhanar, och att man inskränker sig till vårjakt på alfågel under tiden 15.4-25.5.2010.

Under den tiden får de 2500 jägare som anhållit om tillstånd skjuta 4300 alfågelhanar. I Finland häckar alfågeln sparsamt i fjällsjöar norr om 68:e breddgraden, dvs. i ”armen och huvudet” på moder Finland; populationen har uppskattats till 1500-2000 häckande par (enl. inventeringsrapporten ”Muuttuva pesimälinnusto/Finlands häckfågelfauna i förändring”, 1998).

Av dessa får alltså ålänningarna skjuta 4300 hanar i en utpräglad nöjesjakt där bytet är 1-2 fåglar per jägare. Trots att åländska jägare tycker att detta är smulor (under de ”vilda åren” på 1970-80 talen sköts under vårjakten ca 90 000 sjöfåglar/vår på Åland, enl. rapporten ”Jakten och viltvården i landskapet Åland”), är denna jaktkvot fler alfågelhanar än vad som tillhör Finlands häckfågelfauna.
Samma (skamliga) alfågeljakt bedrivs också i övriga delar av Skärgårdshavet, troligen i en mindre skala.

Alfågeln tillhör en fågelart som annars har en svår lott: häckning i hårda arktiska naturförhållanden och övervintring i en svårt förorenad Östersjö där egoistiska redare och ignorant sjöbefäl via oljeutsläpp dödar stora mängder alfåglar. Att de alfåglar som överlevt vintern sen får skjutas för nöjes skull under flyttningen norrut är ekologisk rovdrift! Hur kan sådant tillåtas?

En grundregel vid förvaltningen av vårt naturarv är att låta fåglar flytta i lugn och ro till sina häckningsplatser under våren, och att inte idka jakt under häckningstid. Vår egen skärgårdsfågelfauna häckar ju under alfågeljakten i april och maj. Skottlossning under häckningstid i skärgård, i ett modernt överflödssamhälle där människor formligen drunknar i mat, skapar heller ingen positiv image för vår kustsvenska kultur i Finland som annars också får kämpa för sin existens gentemot den finska majoritetsbefolkningen.

I boken ”Israndens fågel” (Schildts 1966) skriver Yrjö Kokko om den smäckra alfågeln på ett mycket informativt och vackert sätt. Detta är den sista boken i hans fågeltrilogi om Kalevalafåglarna sångsvanen, salskraken och alfågeln; litteraturklassiker om finländsk avifauna. Kokko är troligen unik i hela världen som tillägnat salskrake och alfågel egna böcker; alfågeln följer han från istiden fram till våra dagar. Han berättar också om hur alfåglars och andra flyttfåglars ankomst ofta betydde räddning undan svältdöden för de dåtida inbyggarna för sekler tillbaka: ”När allorna kom satte man ut nät som hela flockar fastnade i. Man fick åter en gång äta sig mätt. Allorna flåddes, köttet hängdes på tork i vårsolgasset. Och lika plötsligt som allt hade börjat fortsatte allorna resan upp mot Ishavet, till Sibirien.”

Det att skärgårdsborna förr i tiden var beroende av färskt fågelkött och dito fågelägg efter en lång och svår vinter och därmed idkade vårjakt på återvändande sjöfåglar var berättigat, men att göra en historisk överlevnadsjakt till en modern nöjesjakt är att missbruka och skända en gammal och funktionell skärgårdskultur! Ingen modern jägare i glesbygdens fastlandsbyar insisterar heller på att skjuta tjäder och orre på spelplatserna, som också var tradition i Fattigfinland när svälten knackade på dörren.

Juridiskt och moraliskt sett är det mycket märkligt att man i vårt s.k. informationssamhälle anno 2010 får tillstånd att för sitt höga nöjes skull döda en fågelart som bara är på genomflyttning och inte ens tillhör vår skärgårds häckfågelfauna!

Jag tycker att det är en mycket skamlig hantering som för tankarna till den destruktiva jaktkultur som fortfarande bedrivs på Malta (se www.birdlifemalta.org). Det som sker på Malta är en ännu större kulturskandal (eftersom de i princip skjuter på alla fåglar som kommer inom skotthåll) som nordiska medier och EU-parlamentariker inte tycks visa något större intresse för (att stoppa) trots att det handlar om våra nordiska häckfåglar som de nöjesskjuter.

Just for fun ...

2010-05-06 18:23   janbeide

Visst är det skamligt...
/Jan

Svar från Håkan Eklund 2010-05-06 22:36

Ja, ren och skär nöjesjakt på "andras" häckfåglar under vårflyttning är inget att vara stolt över!

h. Hawk

2010-05-06 20:09   EGW

Det är förfärligt! Man får känslan att det är demoraliserande att vara fritidsjägare. Eller kanske det är så att det är en utvald samling av grobianer som blir jägare? Usch!

Svar från Håkan Eklund 2010-05-06 22:35

Det är ok att vara fritidsjägare, men jakt under vårflyttning och häckningstid ÄR demoraliserande.

h. Hawk

2021-06-17 10:56   Eduardo#2

Nej det är inte direkt skamligt då jägarna bara får skjuta ett fåtal fåglar (bara hanar) och man får bara jaga på vissa holmar eller skär där inga fåglar häckar och det är då inte okej att jämföra med jakten i Malta där de som du sade: ”Skjuter allt inom skotthåll” det är en på riktigt skamlig nöjesjakt helt annan än vårjakten på Alfågel!