Krutröken ligger tät

Slaget i Oravais 14.9.1808 - demonstrationen 2008. Foto: Håkan Eklund.

"Två ödesdagar 1808" som under veckoslutet arrangerades i Nykarleby (Slaget vid Jutas 13.9.1808) och i Oravais (Slaget i Oravais 14.9.1808) var ståtliga historialektioner. Dessutom intressanta att fotografera. Dessa drabbningar kom att för evigt förändra Sveriges och Finlands geografi och sex-sjuhundraåriga gemensamma histora. 

Vid Jutas besegrade von Döbeln och hans mannar en rysk avdelning under Kosatchovskij och säkrade därmed reträttvägen norrut. I Oravais ledde Adlercreutz en svensk-finsk styrka på 5500 man mot 6000-7000 ryssar ledda av Kulnev och Demidov. Skulle Adlercreutz ha haft mera is i hatten och hållit sina mannar i de fina positionerna de hade i bergskanten nordost om fjärdsängarna (Oravaisfjärden kommer in här), hade de klarat ryssarna galant. Men han skickade ut sina trupper över de sanka ängarna och jagade ryssarna in i skogen - där utvilade nya ryska trupper kom emot ...

Följande vinter tog ryssarna Västerbotten, kom till Roslagen över Ålands hav - och satte det svenska riket i gungning. Egentligen krävde ryssarna att den nya gränsen skulle gå längs Kalix älv, då skulle Finland vara betydligt större idag :-), men vid slutet av fredsförhandlingarna blev kompromissen Torne och Muonio älvar. 

Se där hur ödets nycker kunde ha förändrat mycket; nationalstatsgränser är resultat av krig och politik - inte av språk eller annat.

Hela Europa är fullt av just sådana gränser.

2008-09-16 20:40   Urr

Just det! Intressant historia. Det var delvis tack vare svenskarnas landstigning bakom ryssarnas linjer vid Ratan som kompromissen uppnåddes. Så små tillfälligheter som kan styra våra levnadsvillkor.

Svar från Håkan Eklund 2008-09-16 20:44

Hej Urban,
Trevligt med en kommentar från en som känner till historia! Alltför många idag vet inget om det som skedde tidigare, vars resultat vi lever med idag.

Mvh Håkan