Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 649/Att se sökarbilden med båda ögonen

Det skrevs något i en blogg nyss att man alltmera fotograferade genom att se på kamerans bildskärm och hålla den med raka armar framför sig. Så har det alltid varit för mig, ända sedan jag provade min fars Ikoflex på 1970-talet,  när jag började intressera mig för fotografi. Jag blev så bekväm med det sättet att fotografera, att se bilden men båda ögonen, att jag skaffade mig en egen som inhandlades på Nybro Fotomagasin. En Rolleiflex TLR och med den fina Zeiss Tessar-optiken. Fast jag stod ju inte med armarna rakt ut framför mig, som man gör idag, utan jag tittade ner i ljusschaktet där mattskivan finns för att komponera. Precis som Vivian Maier gjorde när hon tog sina idag geniförklarade bilder i Chicago. En lupp att att fälla in fanns, till hjälp för att ställa skärpan. På den jag hade var det en ren rutmönstrad mattskiva, precis som på den Pentacon Six TL som jag skaffade senare (även den bytte jag till mig på Nybro Fotomagasin, Gösta Persson gav alltid bra inbytespriser på den tiden) för att kunna variera brännvidden. Det blev då även en Flektogon 50mm och en Sonnar kort tele, utöver normalen Biometar 80mm. Men jag bytte in även den i Nybro efter några år och förföll åt småbildsfotografering med mina Contaxkameror.



Fast visst saknade man detta sätt att fotografera genom att komponera bilden med båda ögonen och att titta ner i ett ljusschakt. Så kring 2000 såg jag att Photax i Nybro tagit in de kinesiska Seagull-kamerorna, ett mellanting mellan Rolleiflex och Yashicamat 124G. Fin MC-behandlad Tessartyp på den också, som minsann inte stod originalet långt efter. Den hade jag några år innan slutaren krashade ihop, förmodligen pg av att sanden från Råbjerg Mile på Jylland letat sig in även där och ställt till det. Efter det besöket då det blåste en del yrsand fick jag rengöra hela kameran invändigt. Och sen efter ett tag krashade slutaren. Då köpte jag en småbilds Agfa Colorflex med ljusschakt för ett par hundralappar på Tradera, vilken jag maskade av sökaren på för att lättare kunna komponera kvadratiskt. Den använde bl.a jag till Bornholmsboken 2014.

Jag hittade också en jättefin Yashicamat 124G på LP-auktion som användes till och från. Den fick gå vidare förra året till en fotograf i Malmö som skulle ha den som andra/reservkamera till sina Hasselblad. För nu under de senaste åren har jag åter skaffat mig några kamerahus för 6x6 med utbytbar optik. Min 50mm Flektogonen som legat sedan 1980-talet kom åter till heders och så kom det till ett par Biometarer 80 och 120mm samt en Sonnar 180mm och nu även en Xenotar MF 80mm från Schneider-Kreuznach. Nu har jag tre kamerahus 6x6, alla av olika fabrikat, Ukraina, Östtyskland och Västtyskland, men med samma fattning Pentacon Six (P6). Två av dom husen, det ukrainska och det västtyska, med både prisma och ljusschakt samt nya ljusa mattskivor som även har rutmönster och snittbild. De fina ljusa mattskivorna och utmärkta ljusschakten gör det till en fröjd att fotografera och komponera med dom två husen. Det ena på bilden här. Men prisma behövs ibland när man ska fotografera rakt neråt och även när man behöver komma upp lite i höjd med kameran. Så dom har man oftast med sig ändå på sina turer där man letar bilder i kvadrat. Det format som jag alltid trivts bäst med. Och nu är det alltså åter mest 6x6, precis som det en gång började med min fars Ikoflex på 1970-talet. En kamera som jag för övrigt fortfarande har kvar.
//

Inlagt 2022-03-13 10:31 | Läst 914 ggr. | Permalink
Jag håller med - det är det överlägset bästa sättet att komponera i det kvadratiska 6x6. Man får full kontroll över det man håller på med.
Jag kommer ihåg en gång på 1960-talet tror jag, då någon tittade ner i ljusschaktet på min Praktisix II (föregångare till Pentacon Six, för dom som inte känner till saken) - "Nä´men titta!! Det ser ut som en liten TV." Jag tyckte att det var ett kul uttryck för att man på ett häftigt sätt hade full översikt.
Nåväl, säg den glädje som är beständig. Haken med ljusschaktet är att bilden blir spegelvänd. Det funkar inget vidare på rörliga förlopp, när man måste följa motivet i sökaren. Då skall helst småbildskameran (eller motsvarighet) fram. Men det blir en annan berättelse.
Svar från Nils Bergqvist 2022-03-13 11:26
"Nä men titta, det ser ut som en liten TV" det gillade jag :-)
Fin berättelse!

Själv klarade jag varken av mätsökarkameror eller bakvända bilden i tvåögda spegelreflexkameror. Min första kamera blev en överkomlig japansk SLR och har jag hållit mig till dom. Men visst är det bäst att titta med båda ögonen. Digitala fickkameran, senare Live View och sen ett tag mobilkameran har tagit över mer och mer.
Svar från Nils Bergqvist 2022-03-13 11:49
Jag vet inte, men har en teori om att det har med hjärnans funktion att göra, att en del klarar av bättre att se bilden spegelvänt också? En del dyslektiker kan läsa bättre om de ser texten spegelvänd. Och en tidig anfader till mig hade en hjärntumör som gjorde att han inte kunde läsa tidningen rättvänd. Han fick hålla den upp och ner och då gick det bra för honom att läsa texten. Möjligen har en del människor en ärftlig förmåga som underlättar?
Måns H 2022-03-13 12:00
Vi är ju olika, dramatiskt olika i de fall du berättar!

Med övning kan man ibland ta sig över inlärningströsklar. Jag lärde mig faktiskt läsa uppochnervända texter, praktiskt då man hanterade stora ritningar och ibland fick vända på dom för att titta närmare. Numera går det mycket trögare.
Författaren Frans G Bengtsson var duktig på att läsa upp och ned, eftersom han satt mittemot sin mor, när hon läste sagor för honom!
Själv har jag inget problem med en spegelvänd sökare för stillastående motiv, eftersom min första kamera var en tjeckisk Rolleiflexkopia, och jag gillade mattskivan som visade ungefär hur den riktiga bilden skulle bli.
Däremot är sökarebilden i färg fast jag fotograferade i svartvitt, vilket inte heller var något problem, eftersom man tänkte svartvitt. Numera kan man få en svartvit sökarbild i digitala kameror, vilket är märkligt, eftersom man ser ju världen i färg, när man söker motiv. Att den i sökare blir svartvitt är ju bara ytterligare en onödig funktion i en digital kamera (som jag aldrig ställer in).
Intressant text, Nils!
Mvh Wolfgang
Vilken kamera är den du håller i?

Din blogg är verkligen läsvärd!

//Stephen
Svar från Nils Bergqvist 2022-03-13 14:44
Tack, det är den västtyska Exakta 66 med Xenotaren på. När den började tillverkas stod det ”Made in West Germany” och sen kom murens fall, de som gjordes efter det fram till slutet av1990-talet stod det ”Made in Germany” på. Min är från före Tysklands enande men har modifierats och fått den sista versionens MLU (manuell spegeluppfällning).