EMAKS BETRAKTELSER 671/Från en serie...

Den sista jag visar från den här serien. Det kan nog bli ett 30-tal bilder till slut. Fotograferade på samma ställe, ett litet område ca 100x100m. Jag ska dit en gång till, har inte betat av allt ännu. Så någon film till blir det nog, utöver de fyra jag redan tagit. Två filmer av dom är genomgångna och de jag valt från dom är färdigkopierade. Det som sedan blir tillräckligt bra kan nog hamna på Fotogalleriet till hösten, då jag öppnar upp portarna igen. Mer om detta senare.



//

EMAKS BETRAKTELSER 670/På slak lina, eller att ta det som bjuds…

Som jag skrev i en tidigare bloggpost så balanserar man mera på slak lina när man inte har några formmässiga variationsmöjligheter att svänga sig med, typ hålkameror, toycams, optik med speciella egenskaper, märkliga skärpesläpp återgivning etc. Eller för den skull lithkopiering i mörkrummet, eller de enorma verktygen i ett digitalt bildprogram mm. Bara Straight Photography i färg eller svartvitt, utan överdrifter eller konstlade tillägg/uttrycksformer. Då blir det mera det enkla fotografiet som får tala, utan åthävor i  det tekniska uttrycket. Man får ta det som bjuds kanske man kan säga, och då får man lita helt på den känsla för bild och komposition som man utvecklat under alla år man hållit på med det här. Inga genvägar som drar uppmärksamhet från bildens innehåll/komposition till förmån för något spektakulärt. Man får helt lita till sin förmåga att se och komponera.

Bilden här är vanlig rak svartvit silvergelatin från mörkrummet, gjord  igår kväll. Och nummer 33 i ordningen för 2022. Kopierad till normal kontrast. Idag fortsätter det manuella arbetet med resten av de filmer jag fotograferat under de senaste dagarna och veckorna. Det hinns varken med glasbruksutställningar eller andra konstrundor, vilka det finns en uppsjö att välja mellan i påsktider. Jag står över sånt den här gången och får ta det när det egna bildmakeriet ligger lite på sparlåga istället.

//

EMAKS BETRAKTELSER 669/Det rullar på i bildmakarens mörkrum...

Ett par bilder till som nyligen kommit till. Förutom dessa nytagna från ett par tidigare framkallade filmer som jag jobbar med, hänger ytterligare två filmer med liknande kompositioner, på tork i duschrummet. Tagna under några timmar idag på förmiddagen. Småbildsfilm Orwo UN54+ och fotograferade med Zeiss Jenas Pancolar 1,8/50mm på en av mina Praktica M42-kameror. Jag har väl några rutor 24x36 kvar från dom första filmerna att kopiera, innan jag ger mig på dessa två nytagna filmer.  Är dom bara skarpa så ska det nog kunna bli något 15-tal bilder till att maka fram i dunkelkammaren.



Pancolaren är perfekt för dessa närstudier. Man kommer riktigt nära med 35cm närgräns. De flesta andra normaler ligger kring 0,6m. Även Jenas vidvinklar har lite bättre närgräns än andra. Dom blir nästan som lite macro. De två filmerna dessa bilder kommer från och även dagens två filmer, har jag tagit på ett litet område på bara 100x100m här hemma i byn. Har funderat på det tidigare men det har inte blivit av förrän nu att jag gett mig i kast med det. Först fick jag fråga ägaren av företaget att det var ok att ta bilder där, och det var inga som helst problem. Jag tycker man ska vara på rätt sida lagen när man går in på privat mark. Annars är det lätt att bli misstänkliggjord för både det ena och det andra om man går omkring med en kamera och letar bildkompositioner.



//

EMAKS BETRAKTELSER 668/Mera färskt från mörkrummet...

Tre nya bilder som jag fotograferade häromdagen.



Här är det silvergelatinkopior från mörkrummet på syrafritt barytapapper i fiber. Storlek 16x22cm, inte så stora. Jag gör inte stora bilder nuförtiden. De blir kopierade på papper max 30,5x40,6cm. Jag tycker det räcker för mina bilder.

De här tre är jag lite osäker på. När jag först hade dom klara i handen tyckte jag inte de höll. Men i en triptyk (som det heter på konstnärsspråk) kanske de kan vara något att ha? Dom får ligga till sig ett tag, så brukar såna saker klarna.
//

EMAKS BETRAKTELSER 667/BW27 - 2022

Eftersom mitt egna bloggande går ut på att visa bilder (konstigt vore ju annars i en bildblogg för fotografi) så hoppas jag att det inte kommer begränsande regler som hindrar fotografer från att visa sina bilder som dom vill. Visserligen skriver jag en del också, men texten har med bilden att göra för det mesta. Men oftast är det inte så att bilden är till för att illustrera texten, utan tvärtom. Bilden är det viktiga och texten handlar om något kring bilden. Hur den kommit till eller varför t.ex. Inte någon slag beskrivning eller förklaring till bildens innehåll/komposition. Bilder ska tala med sitt egna språk tycker jag personligen. Jag gör nästan inga textreportage som illustreras med bilder. Det får författare göra. Bilden är det väsentliga och ska så vara i min fotoblogg.  Får man inte göra en blogg med bara en bild och nån titel eller annat kort skrivet, då undrar jag vad denna bloggportal för fotografer ska ha för funktion?



Den här bilden är nr 27 i ordningen av gelatinsilverkopior som kommit fram ur mörkrummet i år. Som jag skrivit tidigare blir det inga upplagor för oss som håller på med detta. För det mesta bara 2-3 ex. Denna är nu gjord i 3, beroende på att jag fått en beställning på en bildserie med 4-6 bilder av en vän som ville ha dom i sin nya stuga. Jag lovade ta fram några förslag på serier och de här bilderna ska bli en sån serie. Jag fotograferade två småbildsfilmer häromdan på samma ställe, och resultatet från dom filmerna kan kanske passa för detta ändamål, annars har jag en del gammalt att välja mellan. En kopia ska också till egna arkivet och en för utställning, så 3 blev det idag på förmiddagen när jag kommit igång. Den som inte är intresserad kan bara bläddra förbi, men detta är är vad jag pysslar med. Bildmakeri. Och det är det jag skriver om i samband med bilderna.



Mitt lithkopierande har gått i stå för tillfället. Det blev några stycken förra året (en av dom här) men hittills i år inte en enda. Men det kommer, det vet jag. När man tråkats ut av detta med Straight Photography ett tag, det vanliga raka och traditionella svartvita. Men på något sätt är det ändå detta som fotografi går ut på. Att kunna göra en intressant bild utan att vränga till det varken i datorn med diverse knep och knåp, eller i mörkrummet med t.ex lithkopiering, som ju för in en extra dimension rent formmässigt i bilden. Man har ju lite "gratis" vad gäller formen i lithkopiering. Men i vanlig rak fotografi, där balanserar man mera på slak lina kanske man kan säga?
//