EMAKS BETRAKTELSER 666/En Iphone square...

Jag gjorde för några år sen en hel utställning med Iphone-bilder på mitt fotogalleri i Skruv. Min fåne har några år på nacken men duger fint ändå. En Iphone 6s. Idag är dom väl utvecklade lite till fånarna, och jag har fått erbjudande på löpande band om att byta upp mig till nyare modeller. Men så länge den jag har fungerar bra behåller jag den. Jag har dock fått byta batteriet i den en gång, det kostade 500 spänn, sen gick den fint och gör så fortfarande. Jag ser att man idag är uppe i Iphone 13, Iphone 13 Pro och Iphone SE. När 6S kom vet jag inte men jag skaffade den för säkert över 5 år sen.



Jag tog två rullar svartvitt med Orwos UN54 idag. Laddade på kasett från den 30-meters rulle jag köpte för lite sen. Nu har 4 filmer gått åt och rullen räcker för 16 filmer till. Jag laddar in 33-34 bilder i kasetterna och då får man ut 20 filmer på en 30-meters. De första kopiorna från dom filmerna hänger nu på tork i badrummet. Spånade samtidigt för kommande bilder med den Ektachrome 100 som jag satte i min Pentax 67 för nån vecka sen. Iphone-bilden här var en del i det spånandet. Frågan är om jag egentligen behöver ta någon mer bild av det med Pentaxen? För det här blev riktigt bra, jag tror inte det går att få så mycket bättre vad jag än använder för kamera eller objektiv? Men jag ska ändå ta den här bilden och några till jag såg på samma ställe med Ecktachrome 100, och se hur det ter sig när jag sedan fotar av färgdiapositivet på ljusbordet och redigerar bilden i datorn. Men som sagt, det här duger långt.
//

EMAKS BETRAKTELSER 665/BW25 - 2022, en bild från en å.

Betraktelserna av omgivningen fortsätter. Och hantverket i dunkelkammaren fortgår. Igår kom nummer 25 för året ut i tre exemplar, varav två var bra och en "bara" godkänd. Silvergelatin på fiberpapper med lätt selentoning (här mest för arkivbeständigheten). Inga upplagor är att tänka på för en bildmakare i det traditionella mörkrummet. Då krävs assistans, eller en extrem arbetsinsats (som då  troligen kommer sluta i fysisk/mental kollaps). Thor-Björn Johansson, som jag skrev om i förra posten och som berättar om sitt bildskapande på Landskrona Foto 5:e maj,  gör likadant såg jag. Ett ex för utställning/försäljning, ett för arkivet. Mycket mer hinner man inte med.



Här är det Ronnebyån som blev till en kvadrat när vi var vid Korrö för att titta på blåsippor häromveckan. Man fångas av något som man ser kan bli en komposition, och letar sedan vinklar och möjligheter att placera kameran på bästa sätt. Sen är det bara att skruva fast reglagen i stativet, mäta ljuset och ställa in de värden man vill ha för att allt ska återges som man planerar. Och slutligen trycka av. En exponering räcker om det inte är något exeptionellt svårbedömt ljus. En 120-film har bara 12 kvadrater, och kör man med den stora 67-kameran har man bara 10st per film.
//

EMAKS BETRAKTELSER 664/Järnvägsgatan Landskrona.

Ytterligare en bild från byn där allt händer. Tagen för ett par veckor sen i samband med Gerry Johanssons utställning på Landskrona Foto, då vi åkte ner över helgen. Just i detta nu berättar Gabriella Dahlman om sin Fotografi på Landskrona Foto. Extra kul eftersom hon är från Lessebo och att jag (vad jag kommer ihåg) även hade henne på skolans Fria aktivitéter under 1980-talet, i ämnet foto. Hennes far var också en duktig fotograf och fotoklubbens kassör under många år. Och hennes mamma hade jag mycket kontakter med när hon var aktiv i Naturskyddsföreningen i Lessebo.

Nu på lördag berättar Gerry Johansson om sina 42 böcker i samband med sin utställning. Längre fram i vår är det sedan Mårten Langes och Thor-Björn Johanssons tur att ta vid i berättandet. Det kan man läsa om bland artiklarna på förstasidan här. Och bilden jag visar är tagen inte speciellt långt från den gamla stationen i Landskrona, där Thor-Björn fotograferat inom ett litet område på 200m och gjort ett bokprojekt av det. Jag var också bakom stationsbyggnaden och flanerade med kameran, precis där han tagit sina bilder. Utan att veta nånting alls om hans projekt, eller ens kände till honom om jag ska vara ärlig. Det finns så många fotografer som man missar och inte lägger på minnet, om man ens stöter på dom i något sammanhang? Ska bli kul att se vad han fångat i boken, det måste kollas.

I just denna bilden jag visar fastnade jag för trädens klippning och precis när jag passerade såg jag att det blev en liten krokig sträng av himmel mellan träden i allén, som bildade något intressant. Såna saker håller jag utkick efter bl.a, när jag flanerar med kameran och letar bilder. Det är lätt att missa sånt, för när man kommit bara några decimeter längre fram, så finns det inte längre. Väldigt små förändringar i kamerans position kan betyda väldigt mycket för kompositionen.
//

EMAKS BETRAKTELSER 663/ Och så här blev mörkrumkopian

Och den blev som vanligt bättre, med mina ögon sett. Men nu är det kanske inte det som är det viktiga i en bild, utan bildens egna språk. Det kommer förhoppningsvis fram oavsett presentationssättet, kamerans fabrikat etc. Formen kan ändå förstärka uttrycket/språket, precis som den kan försvaga det och ta udden ifrån det.
//

EMAKS BETRAKTELSER 662/En till från Landskrona.

En avfotograferat negativ, alltså ingen silvergelatinkopia än. Men det kommer. Kanske gör jag den i lith, vem vet? Den kan nog passa för det också.



Jag lät lite brun ton från digitaliseringen av negativet i färg, ligga kvar. Det tycker jag passade den här bilden. Ja som sagt, det är nog ingen bild för gemene man. Men jag gör ju inte bilder typ melodifestivalen heller. Inget glättigt och glamoröst som stryker betraktaren medhårs, eller som går så bra på den kommersiella marknaden. Och har man inte den typen av lättsmälta bilder så är det rätt svårt att slå sig fram. I alla fall för en autodidakt som inte rör sig så mycket ute i kulturkretsarna.

//