EMAKS BETRAKTELSER 188/Fujifilm fick mig att bli digital...

Och vem kunde tro det, att jag skulle börja fotografera svartvitt digitalt? Jag som alltid tyckt att svartvitt ser bäst ut med film. Framför allt har det gällt att det digitala saknar korn, och att med film så byggs svärtan av kornet och det ger djup, eftersom kornet får olika struktur och karaktär i gråskalans olika delar. Att lägga på korn i efterhand, eller i olika redigeringsprograms filmsimuleringar, har aldrig blivit i närheten av originalet. Men nu har Fujifilm lyckats med något som ingen annan gjort tidigare:

"ACROS" is different.
We developed it from the core of the image file to achieve a very complex and natural like grain expression. Optimal and different grain expressions are added to highlight and low light areas.  You would not find unnatural dotted graininess in the highlight areas just like how the monochrome film behaves.  In the low light area, you would see the graininess just like how it would appear with the monochrome film. There are undulating grain within the picture. And it adds depth like no other."

Detta var en av anledningarna till att jag skaffade mig en digital Fujifilm-kamera i somras. En kamera som har denna Acros svartvita inställning som alternativ.  Jag upplever att kornigheten man får på höga ASA med Acros inställning, ser otroligt filmlik ut. Man kan nog jämföra med analogt mellanformat och 100-400 ASA film. Bilden här är tagen med X-T2 och 6400 ASA inställt. Kornintällningen satt på AV (korn på ser allt annat än filmlikt ut). Den är beskärd ner till motsvarande ungefär ett småbildsnegativ i storlek. Och det ser helt fantastiskt ut för en svartvit analogfantast som jag. T.om så pass bra att jag förmodligen kommer att fota även en hel del svartvitt digitalt framöver. I färg är det digitalt till 100% sedan långt tidigare.

Ett utsnitt av bildfilen motsvarande ungefär ett småbildsnegativ:


100% förstoring:


Man kan se att kornet beter sig olika i låg, mellan och högdagrar. Svart och det är helt hopklumpat. Ljusare lågdagrar och det blir ganska tydligt. Sedan avtar kornet i storlek och karaktär desto ljusare tonerna blir, för att i de allra ljusaste partierna tona ut helt. Jag tycker det ser väldigt filmlikt ut, man får känslan och djupet på ett helt annat sätt än det man sett tidigare från digitalt svartvitt.
//

Emaks betraktelser 182/Provar mig fram i det digitala mörkrummet...

Håller för fullt på att slutredigera mina bilder från två halvdagars modellfotograferande med gestaltning av Blenda-sägnen och romanen om Singoalla. Men sticker emellan med att experimentera lite i photoshop. Kul att undersöka det digitala mörkrummet för en som annars mest vistats i det riktiga, traditionella. Men jag har inga fördomar och gillar att fota digitalt, har förresten gjort det i färg sedan 20o3, då jag hade min första utställning med digitalt fotade bilder från Bornholm. Nu kan jag fota direkt i svartvitt också med X-T2, samt få ganska filmlikt resultat. Har ingen fullversion av PS, men det verkar som man klarar sig ganska bra med ett gratis PS Elements som följer med när man köper t.ex en scanner.



Originalet till denna bilden var med i förra blog-posten. Nu har jag lagt in en bakgrund med struktur, samt en ton som liknar resultatet man kan få vid lith-kopiering på det ryska papperet Slavich Unibrom och andra ekvivalenta mörkrumspapper. Är ganska nöjd med bilden och att det gick så pass "lätt" att få till något i photoshop som man tycker ser ut mera som gammaldags ädelförfarande, typ fotogravyr eller annat åt det hållet. Men försöken går vidare och man lär sig efter hand.
//

EMAKS BETRAKTELSER 181/Sjön där jag bor.

Att gräva där man står, tror jag är ett bra råd även för fotografer. Undersöka och utforska den plats man står och lever på. Bilder av ens egna vardag och närhet brukar vara de som överlever i längden. Det är lätt att bli hemmablind och glömma bort vem man är och var man står, för allt som lockar i fjärran länder och miljöer. Själv bor jag 100 m från en av de vackraste sjöar man kan tänka sig. Jag behöver inte åka jorden runt för att hitta något att fotografera. Läen finns där, bara 100 m bort. Trots otaliga vandringar med kameran längs stränderna hittar man alltid något nytt att föreviga med den kamera som finns till hands. Just nu håller jag på att lära mig hur min X-T2 fungerar, och då blir det naturligt den som får tjäna som verktyg.

EMAKS BETRAKTELSER 180/Inget topless den här gången...

Märkligt vad det kan hända mycket när man visar en bild med ett par bara bröst. Ursäkta mitt tilltag, nästa gång lovar jag att först lägga in en mera anständig bild först (så att den visas i länken istället), så att "Fotosidan bloggar" inte riskerar stängas för gott på facebook. Nu blev det bara tre dagar som väl är, puh. Den här gången är det inget topless, utan bara en fiskare  (min vän Patrik) med sitt spö och sin mobil.

Tagen digitalt i svartvitt, inställning Acros plus gulfilter på 1600 ASA med X-T2. Blir ungefär som en analog mellanformatare  laddad med 100-400 ASA film i upplösning och skärpa. Men man får dra lite i spakarna för mellandagerkontrasten efteråt, för att det inte ska se för platt och tråkigt ut. Digitalt har annars en tendens att göra det, i jämförelse med analogt svartvitt. Men Fujifilms senaste kameror fixar till det rätt bra ändå som det verkar, och det är riktigt roligt att fota digitalt i svartvitt när det blir så pass bra direkt. Finemang också att man kan spara filen som raw samtidigt, om man nu vill det.

EMAKS BETRAKTELSER 177/Redigerar Blendor och Singoallor för fullt...

Håller på med slutredigering av bilder från den historiska gestaltningen av Värends Blenda och Singoalla. Här ett nytt smakprov från Inglingehög, där Blenda-bilderna togs. Kvinnorna i Värend, med Blenda i spetsen, idkade slughet när de besegrade den invaderande danska hären. Deras män var i Västergötland på annat krigsståg när danskarna slog till. Men Blenda skickade budkavle till alla kvinnor i Värend att de skulle samlas vid Blädinge och bjuda in danskarna till en stor fest. När de supit dom fulla tog de fram sina vapen och dräpte de danska krigarna. Efter detta fick kvinnorna i Värends-bygden lika arvsrätt som sina män. De fick dessutom rätten att vid sina bröllop, träda in i kyrkan iförd full stridsmundering, och till ljudet av Värendstrumman, den som av kristendomen annars förbjudits då den ansågs ha magiska krafter.


Jenny Österlund och och Berlinda Kotik Stridh, som Blenda och en annan av Värendskvinnorna med sina dödsbringande vapen.