EMAKS BETRAKTELSER 188/Fujifilm fick mig att bli digital...
Och vem kunde tro det, att jag skulle börja fotografera svartvitt digitalt? Jag som alltid tyckt att svartvitt ser bäst ut med film. Framför allt har det gällt att det digitala saknar korn, och att med film så byggs svärtan av kornet och det ger djup, eftersom kornet får olika struktur och karaktär i gråskalans olika delar. Att lägga på korn i efterhand, eller i olika redigeringsprograms filmsimuleringar, har aldrig blivit i närheten av originalet. Men nu har Fujifilm lyckats med något som ingen annan gjort tidigare:
"ACROS" is different.
We developed it from the core of the image file to achieve a very complex and natural like grain expression. Optimal and different grain expressions are added to highlight and low light areas. You would not find unnatural dotted graininess in the highlight areas just like how the monochrome film behaves. In the low light area, you would see the graininess just like how it would appear with the monochrome film. There are undulating grain within the picture. And it adds depth like no other."
Detta var en av anledningarna till att jag skaffade mig en digital Fujifilm-kamera i somras. En kamera som har denna Acros svartvita inställning som alternativ. Jag upplever att kornigheten man får på höga ASA med Acros inställning, ser otroligt filmlik ut. Man kan nog jämföra med analogt mellanformat och 100-400 ASA film. Bilden här är tagen med X-T2 och 6400 ASA inställt. Kornintällningen satt på AV (korn på ser allt annat än filmlikt ut). Den är beskärd ner till motsvarande ungefär ett småbildsnegativ i storlek. Och det ser helt fantastiskt ut för en svartvit analogfantast som jag. T.om så pass bra att jag förmodligen kommer att fota även en hel del svartvitt digitalt framöver. I färg är det digitalt till 100% sedan långt tidigare.
Ett utsnitt av bildfilen motsvarande ungefär ett småbildsnegativ:
100% förstoring:
Man kan se att kornet beter sig olika i låg, mellan och högdagrar. Svart och det är helt hopklumpat. Ljusare lågdagrar och det blir ganska tydligt. Sedan avtar kornet i storlek och karaktär desto ljusare tonerna blir, för att i de allra ljusaste partierna tona ut helt. Jag tycker det ser väldigt filmlikt ut, man får känslan och djupet på ett helt annat sätt än det man sett tidigare från digitalt svartvitt.
//
I övrigt är det ju så att en personlig hobby är till för att man skall ha så roligt som möjligt. Du har ditt stuk, och jag har mitt - och på den här punkten gillar jag original framför surrogat.
Den digitala tekniken är inte ett sätt att plagiera traditionell teknik (hur har du fått för dig något sådant?), den är ett helt nytt och väsensskilt upptagningsmedium för kameran. Ett upptagningsmedium som i många fall är helt överlägset den traditionella filmfotografin. Till dessa överlägsna funktioner hör bland annat förmågan till skärpa vid kornfrihet, som medger en överlägsen valör och en överlägsen materialåtergivningsförmåga. Sådant som man inte kan få på film, om man inte använder extremt stora upptagningsformat. På många punkter sopade man alltså mattan med filmfotografin med denna nya teknik.
Sedan kom man I EFTERHAND på att en del förhållanden som man initialt hade sett som svagheter för filmtekniken, i själva verket sågs som tillgångar av en del fotografer. Man beslöt sig därför att fejka dessa så att man kunde få en digital bild som ser ut som om den vore tagen med en viss sorts film.
Jag kallar alltså saken vid dess rätta namn - och det passar sig nog i alla sammanhang. Trist att du skall ha så ömma tår att du går i taket.
Det framgår av min text strax här ovanför att jag ser ytterst positivt på det nya, det vill säga den digitala fotografin. Ändå kan du inte låta bli att försöka få det till att jag är den som företräder det gamla, medan du (i självsmörjande progressivitet) representerar det nya.
Så kan man inte föra en debatt, för då har man strax ingen att debattera med. Det har just hänt dig.
Lagt ut en blogg med "hemlagat" i min X100! :)
/B