EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 51/Glasriket lever, trots allt - del 1, Kosta.

Sista helgen i april är det traditionsenlig uppstart av utställningar och andra aktivitéter i glasriket. En till antalet sysselsatta alltmer tynande glasindustri visade upp sig från sin bättre sida. Med en stor del av den enklare och maskinella produktionen förlagd utomlands, är det numera bara det rena och svåraste hantverket som finns kvar på hemmaplan. Och visst är det en helt annan känsla i det glas som kommer från mästarnas glasblåsarpipor än det som kommer till maskinellt. En hel del glas går heller inte att tillverka i maskiner utan kräver skickliga hantverkare för att få fram. I år nöjde vi oss med att besöka Kosta och Skruf. Bilderna är från det vi mötte där.

Tillverkningen av exklusiva servisglas ligger kvar i Sverige.

                                                             ----------------

Posten till Ludvig Löfgrens Gorilla-skulptur blåses upp.

Efter ytterligare ett anfång formas posten för blåsning i form.

                                                              ----------------

I det nyöppnade Kosta-Boda Art Gallery, där formgivarnas exklusivare konstglas presenteras, hittade jag de här tre vasmodellerna av Ingegerd Råman. Det var prover som bara tillverkats i dessa enstaka exemplar, och som av någon konstig anledning aldrig kommit i produktion (jag tror nämligen den här retro-stilen på glas är väldigt gångbar idag). Priset var förmånligt så jag slog till direkt, inget att tveka på. De är från hennes Orrefors-tid 2000-2010 och handblåsta med gråblå färg i ett underfång samt omvikt kant, den vänstra vasen har kanten vikt inåt. De är tunna vaser och som jag bedömer det av mycket hög hantverkskvalitét. Inga synbara defekter. Skulle tro att det är Jon Beyer och Stefan Johansson som tillverkat dom, det var de sista skickliga mästarna på Orrefors, som gjorde konstnärernas prover och som också kunde hantverket fullt ut.

                                                                 ----------------

I nästa del kommer bilder från Skrufs glasbruk, där man bl.a tillverkar en hel del glas för Svenskt Tenn. Givetvis också det ett rent hantverksarbete, helt i linje med vad ST står för och bygger sin verksamhet kring.

Postat 2014-04-27 23:46 | Läst 6548 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 50/Vad man stöter på under resans gång...

Ja det är väl ungefär så jag man kan sammanfatta det hela. Att fotografera det man stöter på under resans gång. Istället för att leta upp bilderna så låter jag bilderna komma till mig, där jag går, står och tar mig fram. Visst har jag ett och annat projekt också, men det mest intressanta är egentligen att låta bilderna komma till en utan att leta efter något speciellt. Det spontana fotograferandet och de infall och idéer man får när det dyker upp något intressant, är det ultimata sättet att skapa bilder som jag ser det. Och då gäller det givetvis att alltid ha kameran till hands. En enkel utrustning som är lätt att ta med sig, och som man kan innan och utan, är det perfekt verktyget för den typen av bilder.

Under helgens resa till Öland (för att njuta av den friska luften och de fina vårblomstren) passerades som vanligt Kastlösa på den södra halvan av ön. Där finns en liten studioglashytta och ibland tittar vi in i shopen. Men idag var även hyttan igång och Poul Jörgensen blåste glas. Så då var det läge för några bilder. Dåligt ljus i hyttan men där han satt fanns en dörr som var öppen och som lyste upp. Där placerade jag mig. Tiderna räckte för min 400-ASA film precis. Även om det inte blev 100 skarpt så blev det i alla fall bilder. Skärpa är inte allt här i världen.

Att inte på förhand veta så mycket om vad som kan hamna på filmen/minneskortet är rätt spännande, och en utmaning. Det påminner lite om barndomens upptäcktsfärder på okänd mark, och som man nu i vuxen ålder (med kamerans hjälp) kan sägas praktisera på ett nytt sätt. Finns det något mera spännande än att nyfiket se vad som finns bakom nästa vägkrök, i nästa rum eller bakom nästa husknut? Till synes ointressanta objekt kan då visa sig innehålla något helt annat än vad man föreställt sig. Lite som att ha fördomar. När man blir mera bekant med människor, saker och ting (eller vad det nu kan vara), så kan en helt annan sanning uppenbara sig för en när man kikar in bakom fasaderna. När man ger sig tid att stanna vid ett motiv kan helt nya världar dyka upp.

Som t.ex vid ICA Almérs utanför Färjestaden, där vi stannde för att inhandla lite dricka för hemresan. På andra sidan vägen ligger Färjestadens vattenreservoar som man inte direkt reflekterar över. Skulle slå en drill och gick därför över på den sidan vägen. Såg då ett tecken på byggnaden till höger om tanken, vilket väckte min nyfikenhet. Vad kunde dölja sig på baksidan?

Jo väldigt snygga och välgjorda graffitti-målningar. I regel brukar såna se rätt taskiga ut, inte direkt några konstverk. Men här var det något annat, som i alla fall jag menar mera kan hänföras till konst än till klotter. Färjestaden har här riktigt bra graffitti-konst som jag ser det. Hoppas verken får vara kvar och kommunfolket låter bli att tvätta bort dom. Tänk om kommunen istället kunde låta de som gjort målningarna, fortsätta även med hela den stora reservoarens sidor? Sätt upp byggnadsställningar och låt dom slutföra det dom börjat med. Jag tror det kan bli något riktigt snyggt av det, och ytterligare en attraktion för Öland.

Postat 2014-04-21 12:47 | Läst 3180 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Emaks betraktelser 49/Dogma så in i h......!

Dogma är ett sätt att förhålla sig till bilder. Att sätta bilden i centrum och komma bort från sånt skit som t.ex att kalibrera en bildskärm rätt. Det är ju ingen konst att göra det menar jag, bara att läsa instruktionsboken. Eller strunta i det (om det går lika bra), som jag själv gjorde den enda gång jag beställde bilder på papper från Crimson till en utställning. Det blev j....r anamma perfekt ändå. Givetvis kollade jag med en förbeställning av en bild. Likadant med den blurb-bok jag gjorde. Den blev perfekt utan att jag kalibrerade någonting. Beställde ett ex först för att kolla, och sen tio till. Bilderna är det svåra, tekniken går alltid att lära (om det behövs) och ska sitta i ryggmärgen.

Art.

Varför då Dogma? Jo för det är det som är fotografi, att frigöra sig från allt onödigt krimskrams och istället lära sig att fotografera, att se bilder i vardagen och att snabbt kunna fånga dom. Tekniken ska sitta där som en smäck, den ska du inte behöva fundera på. Exponera rätt och sen framkalla eller scanna/datorredigera rätt ska var en bisak som alltid sitter där. Inget du ska behöva varken fundera på eller ödsla onödig kraft att luska ut. Det ska vara enkelt och bekymmerslöst, ett objektiv räcker ofta långt. Då har du funnit det fina med fotografi.

Park art.

Att begränsa sig innebär att man måste lära sig sin utrustning och sina metoder till fullo, för att kunna utnyttja dom så mycket som möjligt. Man blir rent tekniskt som en del i ett maskineri att producera bilder. En automatiserad maskindel som aldrig ska behöva falera. Då kan du koncentrera dig helt på bilden. Då har du förutsättningen att utveckla även ditt bildseende till fullo.

Hair art.

Och det är ju precis dit de flesta som tar fotografi på allvar vill komma. Att snabbt och enkelt kunna se bilderna, att berätta något väsentligt och att med bildspråkets grammatik verkligen få det sagt (för att citera en av våra största i genren). Därför är grundidén med Dogma otroligt viktig som jag ser det. I alla fall för oss som gillar den dokumentära sidan av fotografi. En grundmetod och ett enkelt sätt att göra bilder, utan att behöva bearbeta mera i efterhand än vad man enkelt kan göra i ett traditionellt mörkrum. Då har man hittat något att bygga på. För det är där fotografi utskiljer sig från övriga konstarter. Att kunna göra något som kan bli intressant utan att krångla till det rent tekniskt med diverse förädlingsmetoder, oavsett om det gäller mörkrum eller datorarbete.

Nude art.

Bilderna är givetvis helt enligt mitt Dogma-löfte:
Contax T för 135-film (Sonnar 38mm/2,8) och Fomapan 400 Action i Rodinal 1+50.
En kombination som jag nu tycker jag behärskar ganska bra och sällan behöver bekymra mig för rent tekniskt. Den lilla Contax-kompakten följer med mig överallt, då den är rätt liten och har fin optik. Har givetvis även andra kameror som nyttjas till och från och använder även ett par andra filmer, men detta är min fasta grund kanske man kan säga. I morgon bär det av till Dunkers i Helsingborg. Contax T laddad med Fomapan 400 ligger i jackfickan.
Nils/

Edit: För er som är överkänsliga mot kornstruktur kan jag bara meddela att mörkrumskopiorna inte ger riktigt lika tydligt korn som de här versionerna med inscannade negativ. Kopiorna har dessutom ett snyggare korn som jag upplever det, och jag gillar när det blir lite struktur i svartvita bilder.

Postat 2014-04-18 19:56 | Läst 4017 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Emaks betraktelser 41/Baksidor - 4.

Postat 2014-02-22 21:22 | Läst 3962 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Emaks betraktelser 40/Mild vinters landskap vid sjön - del 2.

Ja, vad ska man säga? Idag var det inget snack om saken. Inte ens en tappad skida kunde stoppa guldet. Inte alls lika spännande och dramatiskt som igår, men en bragd även detta. Mest av Nelson på första sträckan, som lugnt kunde ta igen det han förlorade, och sedan dra ifrån med bara Finland som enda lag att haka på. Detta bäddade för de andra i laget att kunna hålla undan ända in i mål på sista sträckan.

Har efter detta suttit och scannat, och inser att kornstrukturen påverkas en del vid scanningen, beroende på hur man ställer ljus och kontrast. Vid mörkrumsarbete påverkas detta inte alls på samma sätt. Är negativen något så när rätt exponerade och framkallade så skiljer det väldigt lite när man varierar kontrasten med att byta pappersgrad eller filter. Men vid scanning kan det bli en del skillnader i kornstruktur beroende på hur man tvingas ändra inställningarna. Troligen har detta med scannerkvalitén att göra, och att det brusar lite mera eller lite mindre när man varierar parametrarna.

Man får akta sig att gå för långt ut på isen när den är så porös. Var i med kängorna vid ett par tillfällen, men då de är vattentäta klarade jag mig utan att bli blöt innanför. Annars hade jag fått kånka raka vägen hem.

Eftermiddagsljuset när solen står lågt och ibland bryter in i molnen kan ge fina kontraster för svartvitt landskapsfoto.

Gråväder över huvud taget upplever jag annars som ett fint ljus för svartvitt. Om det fungerar likadant digitalt vet jag inte, men kan tänka mig att det kan bli ganska platt och intetsägande. Då gäller det att hitta de rätta verktygen att göra det intressant igen. Tycker det är där de flesta digitala svartvitfotografer går bet. Det blir ingen ordentlig svärta och ganska platt kontrast, men är man skicklig tror jag ändå man kan hantera det här lika bra som det resultat man i princip får direkt med film, där man som regel försöker framkalla filmen till rätt kontrast direkt. Den fina kontrasten i mellantonerna får man också på köpet med film, vilket är en fördel då man slipper mixtra allt för mycket med sånt i mörkrummet.

Sen har vi det där med kornstrukturen. Personligen gillar jag att det blir lite struktur i bilderna, men hade jag velat skulle jag kunna använda en film som ger ett mera digitalt resultat i det avseendet. Eller gå upp i format till 120-film eller storformat. Fast då hade jag varit tvungen att släpa med mig stativet eftersom känsligheten i de här filmerna ligger under 50 ASA och att det krävs större nedbländning (med längre tider som följd) för mellan- och storformat.

Att kunna arbeta på fri hand är för mig mera kreativt, då jag kan koncentrera mig helt på bilden och kompositionen, och lättare variera mig eller prova olika utsnitt.

Att jag helst använder vidvinkel för landskap har ni nog också förstått. Speciellt med bilder som dom här, där det ofta är trångt och bökigt och där motiven inte så sällan blir omöjliga att fånga utan en ganska stor bildvinkel. Då är det en stor fördel att ha tillgång till exempelevis en 21 mm. Men även 28:an fungerar bra. Den sista bilden hade dock varit helt omöjlig att ta med 28 mm, då det är rena snårskogen där jag står och även precis bakom mig.

/