Emaks betraktelser 49/Dogma så in i h......!
Dogma är ett sätt att förhålla sig till bilder. Att sätta bilden i centrum och komma bort från sånt skit som t.ex att kalibrera en bildskärm rätt. Det är ju ingen konst att göra det menar jag, bara att läsa instruktionsboken. Eller strunta i det (om det går lika bra), som jag själv gjorde den enda gång jag beställde bilder på papper från Crimson till en utställning. Det blev j....r anamma perfekt ändå. Givetvis kollade jag med en förbeställning av en bild. Likadant med den blurb-bok jag gjorde. Den blev perfekt utan att jag kalibrerade någonting. Beställde ett ex först för att kolla, och sen tio till. Bilderna är det svåra, tekniken går alltid att lära (om det behövs) och ska sitta i ryggmärgen.
Art.
Varför då Dogma? Jo för det är det som är fotografi, att frigöra sig från allt onödigt krimskrams och istället lära sig att fotografera, att se bilder i vardagen och att snabbt kunna fånga dom. Tekniken ska sitta där som en smäck, den ska du inte behöva fundera på. Exponera rätt och sen framkalla eller scanna/datorredigera rätt ska var en bisak som alltid sitter där. Inget du ska behöva varken fundera på eller ödsla onödig kraft att luska ut. Det ska vara enkelt och bekymmerslöst, ett objektiv räcker ofta långt. Då har du funnit det fina med fotografi.
Park art.
Att begränsa sig innebär att man måste lära sig sin utrustning och sina metoder till fullo, för att kunna utnyttja dom så mycket som möjligt. Man blir rent tekniskt som en del i ett maskineri att producera bilder. En automatiserad maskindel som aldrig ska behöva falera. Då kan du koncentrera dig helt på bilden. Då har du förutsättningen att utveckla även ditt bildseende till fullo.
Hair art.
Och det är ju precis dit de flesta som tar fotografi på allvar vill komma. Att snabbt och enkelt kunna se bilderna, att berätta något väsentligt och att med bildspråkets grammatik verkligen få det sagt (för att citera en av våra största i genren). Därför är grundidén med Dogma otroligt viktig som jag ser det. I alla fall för oss som gillar den dokumentära sidan av fotografi. En grundmetod och ett enkelt sätt att göra bilder, utan att behöva bearbeta mera i efterhand än vad man enkelt kan göra i ett traditionellt mörkrum. Då har man hittat något att bygga på. För det är där fotografi utskiljer sig från övriga konstarter. Att kunna göra något som kan bli intressant utan att krångla till det rent tekniskt med diverse förädlingsmetoder, oavsett om det gäller mörkrum eller datorarbete.
Nude art.
Bilderna är givetvis helt enligt mitt Dogma-löfte:
Contax T för 135-film (Sonnar 38mm/2,8) och Fomapan 400 Action i Rodinal 1+50.
En kombination som jag nu tycker jag behärskar ganska bra och sällan behöver bekymra mig för rent tekniskt. Den lilla Contax-kompakten följer med mig överallt, då den är rätt liten och har fin optik. Har givetvis även andra kameror som nyttjas till och från och använder även ett par andra filmer, men detta är min fasta grund kanske man kan säga. I morgon bär det av till Dunkers i Helsingborg. Contax T laddad med Fomapan 400 ligger i jackfickan.
Nils/
Edit: För er som är överkänsliga mot kornstruktur kan jag bara meddela att mörkrumskopiorna inte ger riktigt lika tydligt korn som de här versionerna med inscannade negativ. Kopiorna har dessutom ett snyggare korn som jag upplever det, och jag gillar när det blir lite struktur i svartvita bilder.
Glad Påsk Nils!
-affe
Tack för en bra, saklig och välformulerad bloggpost - med fina bilder.
Glad Påsk!
/Johan E
Ha en fin helg!
Ha en fin påskhelg!
Jag och min pappa kollade även in en utställning på bottenplanen med Helsingborgs-bilder. Ingen större höjdare fotografiskt, men min pappa som är uppväxt i staden kunde berätta mycket kring bilderna.
Barbro Lindgrens orkade tyvärr inte pappa med. Vi la mycket tid på Strömholms utställning.
Glad påsk!