EMAKS BETRAKTELSER 549/Det duger lika bra med en Praktica.
Praktica PLC3 är den enda M42-kamera jag har idag, som fortfarande fungerar klanderfritt. Gedigen och pålitlig helmekanisk slutarkonstruktion med metallameller som går som en klocka. Inget lull lull, utan precis det man behöver på en kamera Exponeringsmätare med visarnål och +/- (finns inget bättre), tidsratt och ISO-inställning. På 1970- och 80-talen så såg man lite nedlåtande på Praktica som märke. Östtysk billig skit som bara krånglar, var det man hörde. Så man skaffade annat istället. Men nu inser man att det kanske just var en Praktica man skulle skaffat sig då? För mina elektroniskt styrda Contax-kameror har lagt av eller krånglar, på ett eller annat sätt. En 137MA och en RTS. Den enda som fungerar är ett Contax S2 helmekaniskt hus som jag skaffade för ungefär 10 år sen. Inget lull-lull på den heller. Jubileumskameran som tillkom då Zeiss firade Contax-kamerornas 60-årsjubiléum 1992. Den var dyr från början, så då hade jag inte råd att köpa den. Jag fick vänta 20 år innan jag hade råd att skaffa såna saker. Byggd helt i titan och med en mekanisk slutare på 1/4000 sek!!! Då förstår ni att en sån kamera inte är billig. Nu har jag skaffat en adapterplatta till den också, så att jag kan använda även alla mina gamla M42-gluggar på den. Visserligen ingen fullöppningsmätning med automatisk nedblädning då. Men den standard spotmätare som finns i S2-huset är ganska svår att använda. Så extern ljusmätare är det jag mest kör med den kameran ändå. 1/4000 uppskattar man om det sitter snabb film i kameran och man vill använda ljusstarka gluggar fullt öppna på sommarhalvåret.
Men Praktican är fin och rent arbetsmässigt ett bättre redskap. Med Praktica electric M42-optik på PLC3 så har man fullöppningsätning. Annars får man mäta nedbländat med vanlig M42-optik (det finns en nedbländningsknapp/spak på de flesta M42-gluggar). PLC3 gillar jag skarpt och funderar på att skaffa ett hus till av. De verkar funktionssäkra och kostar bara några hundralappar på ebay. De är snabbare och smidigare att använda än det mesta som det står Leica på, och som man får betala väldigt dyra pengar för. På bilden här sitter en superoptik i Leicaklass på, Carl Zeiss Ultron 50mm f/1,8 med M42-gänga. Som även prismässigt har hamnat i Leicaklass under de senaste två åren.
Hur som helst så fungerar det mesta att göra bilder med. Bild är ju inte bara skärpa/upplösning, vilket man annars kan tro när man ser den tekniska utvecklingen och vad som uppmärksammas och skrivs om på fotosajter typ denna. Bilden som ren bild kommer ibland bort i allt tekniskt relaterat, och då är det dags att ta sig en funderare om vad det är man håller på med tror jag? Fotografisk bild är och kan vara så mycket olika saker. Det går ju faktisk bra att fotografera t.om utan kameror och optik, när allt kommer omkring. Och en "leksaks" plastkamera från Hong-Kong, duger också bra som bildredskap. Men då får man kanske se lite "utanför boxen", vidga sina vyer och lägga invanda tankemönster åt sidan...
//
B)
Ha det gott
Jerry
I början av 1950-talet utgick den östtyska kameraindustrin från ett mycket kompetent läge. Ett uttryck för detta var kamerasystemet Praktina. Ett ESR-system vida överlägset allt annat på marknaden. Man sopade faktiskt banan med både västtyska och japanska kameror. Praktinas objektiv och tillbehörssystem saknade motstycke. Där fanns allt från vetenskapliga tillbehör till två motorer – en elektrisk och en fjäderdriven. Detta då under de första åren på 1950-talet. Praktina, och den kamerans omfattande system, blev själva underlaget för den japanska ESR-framgången. Man kopierade friskt i Japan då inga patent kunde anmälas i Tyskland.
Det visade sig nu att Praktina inte kunde säljas till det pris som den kvalitativa tillverkningen krävde. Systemet lades ner efter några få år.
Mvh Wolfgang
Jag vill minnas att jag trivdes bra med den, tills jag så småningom bytte märke några år senare.