EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 617/Flest följare på instagram - är det vad som gäller?

Micke Berg skrev för några veckor sedan att nu skiter han i Instagram. Det verkar vara så också för han har inte lagt ut nåt på två månader. Själv är jag kvar där, liksom på fb. Men visst har man funderat. Instagram har ganska dålig bildupplösning och på mobilen ser man knappt vad det är på bilderna ibland. Frimärksstorlek gör en närsynt. Bilder gör sig bättre på en större skärm, men på Instagram skalas allt så konstigt att man inte vet hur man ska få bilderna att se skarpa ut. Mina ser allmänt luddiga ut. Nån som har något tips i vad för upplösning man ska lägga in bilder där? En del andras bilder ser dock bättre ut på skärm, men jag vet inte hur de gör? På den lilla mobilen ser man inte skillnaderna, så Insta är väl för närsynta och inte för oss som hellre vill se webbilder på dataskärmen?

Här min mest gillade bild på Instagram, som jag la upp för nästan tre år sen. 223 gillanden just nu. En lithprint fotograferad med enkel pinhole-kamera, och en sten som jag tagit många bilder på genom åren. Den ligger bara 150m från där jag sitter och skriver nu. Det tycker jag visar att man inte behöver dra iväg på resor jorden runt för att göra bilder som blir uppskattade. Gräv där du står heter det ju, och det har jag verkligen försökt göra under hela mitt liv som bildmakare. Fast visst har man gjort resor i Europa och fått många bilder med sig hem. Men ändå, det mest intressanta kanske finns utanför husknuten? Och att kameran/objektiven inte har så stor betydelse som många tror, det visar väl en sån sak. Här är det inte ens en optik utan bara bara ett borrat håll i en plastbit. För att inte tala om kameran, en leksakskamera i plast med en enda slutartid samt B, som kunde köpas på bensinmackar på 1960-talet.

Fotosidan skrev häromdan om de med flest följare på Instagram? Jag vet inte hur man gör för att få så många följare som dom, för så ointressanta och slätstrukna bilder (enligt mitt tycke och med några undantag ska sägas), men det är ju sånt folk vill ha. Gärna lite spektakulärt och lättsmält, med ett stuk av reklamfoto och mode. Main stream, inte särskilt originellt. "Bara döda fiskar flyter med strömmen" skrev Strömholm. Tolka som ni själva vill. I alla fall är jag glad för mina 322 följare och själv följer jag 130 för närvarande. Men är inte speciellt aktiv tittare på instagram, av de skäl jag skrev ovan. Jag vill inte följa för många heller för då försvinner det som är bra och intressant i mängden som kommer upp i mitt flöde. Bilder dom lägger in kommer först upp, men givetvis även annat baserat på vad jag själv tittar på. Som med allt nuförtiden med dessa kakor.

Facebook är lite tradigt nu också tycker jag. Inte mycket som fungerar som det borde eller gjort förut där. För varje uppdatering dom gör verkar det fungera allt sämre. Inlägg som jag själv postar kan ofta ta ett par dagar innan man får nån reaktion på. Och i höstas så såg man inte ens sina egna inlägg förrän efter en till två dagar. Inte ens efter att ha rensat all historik i datorn, kakor och hela köret samt startat om allt, blev det rätt. Även på mobilden strulade det, och kanske mest där. Sen har vi det där med algoritmerna på fb. Nån som är populär bland många kan ha sett det man lagt in och gillat det, och då kan det rassla till av bara helvete med både gillanden och kommentarer. Så är det, lite av rövslickeri och inställsamhet mot de man ser upp till och som har många följare/vänner. Om den gillar något så kommer det upp i de många vännernas/följarnas flöden och då blir det genast mera fart och fläkt. Men jag kan ha fel, fast man upplever det så i alla fall. Algoritmerna är ju utformade för att man ska tänka på ett visst sätt, som ett slags robothjärna där man styrs in på vissa saker, efter det några välutbildade reklammakare och påverkansexperter tänkt ut, av en viss anledning givetvis. Annars så förekommer ju sånt (inklusive rövslickeriet) även utanför de sociala medierna. Men här märks det mycket tydligare hur det går till och hur det fungerar.
//

Postat 2022-01-14 19:03 | Läst 799 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 616/Börjar få fason på FP4plus.

Det var för lite mer än ett år sen jag började använda HP5plus i mellanformat. Jag har tagit ca 80 filmer med den sen dess, och kan nog säga att jag börjat få rätt bra koll på den filmen nu. För ett par månader sen provade även Ilfords Fp4plus i 120-format och då hittade jag inte riktigt rätt. Men idag i det strålande fina vädret passade det bra att göra ett nytt försök och nu gick det bättre. Som vanligt i sol och kontastrikt så brukar jag köra filmerna på ca 1/3 steg lägre ASA än normalt och sen framkallar man lite kortare. Och det fungerade utmärkt idag, till skillnad från den första filmen som inte blev lika bra. Då körde jag på 125 ASA och fick för kontrastrika negativ, högdagrarna stack iväg och blev alldeles för svarta. Jag får nog korta ner normalframkallningstiden lite mot den jag provade med i DK-50 då. Nu använde jag 25% kortare tid än den normaltid jag utgick från med den första filmen, och det passade bra för en solig dag med snö som denna.

//

Postat 2022-01-11 21:49 | Läst 752 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 615/Nere vid sjön...

Med hela mellanformatsutrustningen 6x6 på ryggen i den geniala kameraryggsäcken från Vanguard (som jag nu provade för första gången) bar det ner mot sjön. Tre av de fyra objektiven användes. Arax MC 2,8/80mm (MC Volna-3), Zeiss Jena Biometar 2,8/120mm och Zeiss Jena Flektogon 4/50mm. En enda HP5plus 120 gick åt i Arax-kameran, en uppfräschad Kiev 60 som bl.a fått MLU (manuell spegeluppfällningsfunktion) men jag kom ändå hem med elva användbara exponeringar (en med två alternativa). 100% av bildskörden helt ok mao!. Det är fördelen med att inte ha så mycket rutor på en film. Man blir mera noggrann och då sitter det mesta. Med småbild är det annorlunda, inte direkt någon hög träffsäkerhet där. I alla fall inte för mig.

Efter framkallning i Kodaks DK-50 har jag nu fotograferat av negativen på ljusbordet med min sons fantastiskt funktionella anordning för det. Den har han skrivit ut på en 3D-skrivare. Förra julen fick jag en med fast höjd för mellanformat. Denna julen låg det en ännu smartare grej i julklappspaketen, en med ställbar höjd så den går att använda både med småbild och mellanformat. Lika genialt som Vanguards kameraryggsäck skulle jag nog vilja påstå. Den ryggsäcken har också flera geniala funktioner, bl.a öppning från ryggsidan, så man slipper bli smutsig eller blöt när man har lagt ner den på marken och sen tar på sig den igen. Och förresten så behöver man inte ta av sig den för att få ut kamerahuset med optik på. Man kan bara svänga av ena axelremmen och låta den hänga på en sida bara, och då kommer man åt en sidoöppning där kameran ligger så att man kan ta fram den och fotografera med ryggsäcken hängandes på ena axeln. På andra sidan finns motsvarande öppning, där har jag placerat exponeringsmätaren som alltså blir lika lättåtkomlig utan att behöva ta av sig ryggsäcken (annars kan man ju ha den i fickan).

Det var riktigt roligt att fotografera idag. Det blir det med funktionella grejor och sånt som fungerar. Ja funktionen på min Arax 60 var ju inte den bästa förra vintern. Men nu är den inkörd och fungerar även i kyla. Metalldelarna i slutarmekanismen hade väl inte bästa finishen när jag fick den, helt ny och oanvänd. Dessa uppfräschade Kiev-kameror som en kille i Ukraina säljer är ju helt oanvända trots att de tillverkades strax innan Kiev-fabriken lade ner för bortåt 30 år sen. Han köpte resterande lager och har sedan sålt dom med uppgraderade funktioner och justeringar. Man kunde även välja en ny och jätteljus mattskiva som jag givetvis inte tackade nej till.

När kameran trillskades även under våren då temperaturen steg, så förstod jag att kylan inte var problemet. Så jag satte mig och drog iväg flera hundra exponeringar på raken och sedan har den gått som en klocka. Även i kylan som är nu. Metalldelarna behövde antagligen gnidas mot varandra så att "grader" och liknade, som blir när metall bearbetas, nöttes ner. Så nu fungerar allt som det ska och jag gillar denna kamera skarpt, det måste jag säga. Arax-normalen 2,8/80mm är också riktig skaplig. Så detta blev ett fint köp till slut ändå.

Nu blev det mycket tekniksnack, men det brukar bli det med oss fotografer. Bilderna är ju annars det viktigaste. Och bilder går att göra även med billigare saker. Det behöver inte stå Hasselblad eller Leica på plåtbiten man använder att fånga ljuset på filmen med. Mina bilder försöker jag komponera noggrant och det jag fotograferar är väl inte alltid sånt som gillas av den stora massan numera. Men jag gillar dessa enkla och inte så spektakulära bilder och kompositioner. Idag blev det landskap men det kan lika gärna vara något annat. Motivet är inte det viktiga för mig. Bilder kan man göra av det mesta, det gäller bara att vara kreativ och försöka se bilder i sånt som kanske väldigt få människor annars skulle rikta sin kamera mot. För bilder finns där, bara att träna sitt öga att se. Och komponera. Jag övar mig nog hela tiden på det numera skulle jag tro.

På den tiden jag pysslade med orientering så brukade jag alltid försöka översätta höjdformationer till höjdkurvor i huvudet. Detta oavsett om jag tävlade eller ej. Överallt där man rörde sig så hade jag denna "mani". Men jag tror det hjälpte mig att bli en mycket bättre orienterare också. De sista 20 åren jag pysslade med den sporten så gjorde jag sällan några misstag, utan sprang rätt hela tiden. När andra efter tävlingarna stod och diskuterade hur mycket de bommat och var de bommat, så stod jag och undrade hur de kunde springa så fel? Det gav ju lite resultat också med en hel del segrar de sista åren, speciellt i medeldistans (dagens kortdistans) där det var extremt viktigt att gå rätt och att hela tiden veta exakt var man var så man fick så få stopp som möjligt. Att försöka leta bilder överallt där man drar fram, oavsett om man planerar något fotograferande eller ej, tror jag är lika viktigt för en fotograf som för en orienterare att per automatik få in förmågan att översätta naturen till kartbild.

Bilder är annars mycket diskussioner kring. Det har man sett och förstått. Men bilder behöver inte så mycket ord tycker jag. Att bilder säger mer än tusen ord är skitsnack sa Jean Hermansson. Bilder är inte ord, de har ett annat språk. Så bilder säger ingenting i ord. Det var det Jean menade tror jag. Och jag håller med. Marianne Lindberg De Geer skrev en intressant debattartikel om detta i Expressen, inte direkt om fotografi utan om konst, och fotografi kan väl om den är bra räknas dit. Jag citerar: "Den mystik, det som skaver och lämnas i fred, som bra konst har, ni vet det där som inte går att sätta ord på, försvinner lätt genom akademismen, till förmån för det förklarande. Det blir som att skriva balett." Jag tycker det ligger mycket i det. Här en länk till artikeln för den intresserade:https://www.expressen.se/kultur/bra-konst-behover-ingen-vetenskaplig-forklaring/

Några av de här bilderna ska jag bestämt göra kopior av i mörkrummet. Jag tror de kan bli ganska bra, ja kanske man ska göra alla elva? Sen hoppas man ju att man ska få möjlighet att visa de bästa av bilderna man gör på annan plats än på webben, IRL alltså. Men gallerier och ställen typ konstmuséer är nog inte intresserade av den här typen av fotografi? Det ska kanske helst vara spektakulärt och lite hajpat på något sätt har man förstått, för att falla kuratorer och kulturetablissemanget i smaken. Mina lithprintar däremot tror jag har större chans att bli uppmärksammade i dom sammanhangen. De är ju lite spektakulära och sticker ut/skiljer sig mot vanlig fotografi. Men man kan ju inte göra lithkopior av allt. Mycket passar inte med den tekniken. Det är synd att den raka och traditionella fotografin inte verkar kunna få det utrymme den förtjänar idag. Kanske har jag fel? Framtiden får ge svaret och den som lever får se?

//

Postat 2022-01-09 20:28 | Läst 852 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 614/Covid walk på nyåret...

Igår skrev jag om det misslyckade i mörkrummet och om mina bilder under pandemin som "Covid walks". Idag gick det bättre i mörkrummet efter att jag öppnat en ny och plomberad flaska med framkallarkoncentrat och bytt ut hälften av det som fanns i Nova-tankarna mot den. Nu blir det till att köpa små 280ml flaskor istället, lagom att ta hälften för att fylla facket och sedan efter 3-4 veckor späda ut resten i flaskan. Då hinner inte koncentratet oxidera, som det uppenbarligen gör i en stor förpackning på en liter om den inte används tillräckligt fort. Det jag använde igår hade nog stått i ett halvår och nu var det ca 1/3 kvar. Bara att kassera.

Nu blev svärtan fin i den framkallade pappersbilden från gårdagens Covid walk, och inga papper gick till spillo i onödan. Skillnad som natt och dag mot de gråa bilderna jag tragglade med igår, innan jag fattade vad det var som var fel. Kameran som låg i fickan var Contax T2, en fantastisk kamera som bara verkar stiga i begagnatpris med åren. Det enda negativa med den är att man ibland skulle önska snabbare tid än 1/500, samt att närgränsen bara är på en meter. Och sen detta papper, Fortes Polywarmtone. Här i version PW17, det med lite cremefärgad bas och som jag tror Gunnar Smoliansky gillade. Nu har jag bara en 10-pack kvar av det, men som tur är har jag mera vanligt PW14 med vitare pappersbas. Men denna lite varmare bas blir ju så fin, så jag är inte förvånad att Smoliansky använde det.
//

Postat 2022-01-08 16:19 | Läst 627 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 613/Covid walks...

Det har blivit en hel del gående med kamera under pandemin. Ett samlingsnamn på bilderna kan vara "Covid walks". De första av dom som visas här tog jag först i veckan före julhelgen samt på nyårsafton. På nyårsaftons-walken satt en grovkorning T-Max3200 i kamerahuset. Nu har jag tagit om ett par av dom bilderna med Eastman 5222. Under dagens Covid-walk kom sedan ytterligare några bilder till och två av dom är med här. Min ambition var att göra några kopior i mörkrummet i eftermiddag. Tyvärr visade sig den nytillblandade framkallaren var ganska tam. Den har troligen oxiderat i koncentratet som fanns kvar i flaskan. Annars har denna Eukobrom AC hållit fint i framkallningstankarna. Nu blir det att gå tillbaka till Moersch ECO 4812, även den en miljövänlig variant. Den har aldrig blivit dålig, trots att den stått som påbörjat koncentrat i flaska. Pulverkemi försöker jag undvika. Det får räcka med filmframklallaren DK-50. Bilderna är alltså digitaliserade negativ, inga kopior. Dom får komma till senare, för idag gav jag upp när jag inte fick något djup i svärtan alls efter flera försök. Alla är tagna med Carl Zeiss Tessar 2,8/50mm, formula Voigtländer Color-Skopar.

//