EMAKS BETRAKTELSER 615/Nere vid sjön...

Med hela mellanformatsutrustningen 6x6 på ryggen i den geniala kameraryggsäcken från Vanguard (som jag nu provade för första gången) bar det ner mot sjön. Tre av de fyra objektiven användes. Arax MC 2,8/80mm (MC Volna-3), Zeiss Jena Biometar 2,8/120mm och Zeiss Jena Flektogon 4/50mm. En enda HP5plus 120 gick åt i Arax-kameran, en uppfräschad Kiev 60 som bl.a fått MLU (manuell spegeluppfällningsfunktion) men jag kom ändå hem med elva användbara exponeringar (en med två alternativa). 100% av bildskörden helt ok mao!. Det är fördelen med att inte ha så mycket rutor på en film. Man blir mera noggrann och då sitter det mesta. Med småbild är det annorlunda, inte direkt någon hög träffsäkerhet där. I alla fall inte för mig.



Efter framkallning i Kodaks DK-50 har jag nu fotograferat av negativen på ljusbordet med min sons fantastiskt funktionella anordning för det. Den har han skrivit ut på en 3D-skrivare. Förra julen fick jag en med fast höjd för mellanformat. Denna julen låg det en ännu smartare grej i julklappspaketen, en med ställbar höjd så den går att använda både med småbild och mellanformat. Lika genialt som Vanguards kameraryggsäck skulle jag nog vilja påstå. Den ryggsäcken har också flera geniala funktioner, bl.a öppning från ryggsidan, så man slipper bli smutsig eller blöt när man har lagt ner den på marken och sen tar på sig den igen. Och förresten så behöver man inte ta av sig den för att få ut kamerahuset med optik på. Man kan bara svänga av ena axelremmen och låta den hänga på en sida bara, och då kommer man åt en sidoöppning där kameran ligger så att man kan ta fram den och fotografera med ryggsäcken hängandes på ena axeln. På andra sidan finns motsvarande öppning, där har jag placerat exponeringsmätaren som alltså blir lika lättåtkomlig utan att behöva ta av sig ryggsäcken (annars kan man ju ha den i fickan).



Det var riktigt roligt att fotografera idag. Det blir det med funktionella grejor och sånt som fungerar. Ja funktionen på min Arax 60 var ju inte den bästa förra vintern. Men nu är den inkörd och fungerar även i kyla. Metalldelarna i slutarmekanismen hade väl inte bästa finishen när jag fick den, helt ny och oanvänd. Dessa uppfräschade Kiev-kameror som en kille i Ukraina säljer är ju helt oanvända trots att de tillverkades strax innan Kiev-fabriken lade ner för bortåt 30 år sen. Han köpte resterande lager och har sedan sålt dom med uppgraderade funktioner och justeringar. Man kunde även välja en ny och jätteljus mattskiva som  jag givetvis inte tackade nej till.



När kameran trillskades även under våren då temperaturen steg, så förstod jag att kylan inte var problemet. Så jag satte mig och drog iväg flera hundra exponeringar på raken och sedan har den gått som en klocka. Även i kylan som är nu.  Metalldelarna behövde antagligen gnidas mot varandra så att "grader" och liknade, som blir när metall bearbetas, nöttes ner. Så nu fungerar allt som det ska och jag gillar denna kamera skarpt, det måste jag säga. Arax-normalen 2,8/80mm är också riktig skaplig. Så detta blev ett fint köp till slut ändå.



Nu blev det mycket tekniksnack, men det brukar bli det med oss fotografer. Bilderna är ju annars det viktigaste. Och bilder går att göra även med billigare saker. Det behöver inte stå Hasselblad eller Leica på plåtbiten man använder att fånga ljuset på filmen med. Mina bilder försöker jag komponera noggrant och det jag fotograferar är väl inte alltid sånt som gillas av den stora massan numera. Men jag gillar dessa enkla och inte så spektakulära bilder och kompositioner. Idag blev det landskap men det kan lika gärna vara något annat. Motivet är inte det viktiga för mig. Bilder kan man göra av det mesta, det gäller bara att vara kreativ och försöka se bilder i sånt som kanske väldigt få människor annars skulle rikta sin kamera mot. För bilder finns där, bara att träna sitt öga att se. Och komponera. Jag övar mig nog hela tiden på det numera skulle jag tro.



På den tiden jag pysslade med orientering så brukade jag alltid försöka översätta höjdformationer till höjdkurvor i huvudet. Detta oavsett om jag tävlade eller ej. Överallt där man rörde sig så hade jag denna "mani". Men jag tror det hjälpte mig att bli en mycket bättre orienterare också. De sista 20 åren jag pysslade med den sporten så gjorde jag sällan några misstag, utan sprang rätt hela tiden. När andra efter tävlingarna stod och diskuterade hur mycket de bommat och var de bommat, så stod jag och undrade hur de kunde springa så fel? Det gav ju lite resultat också med en hel del segrar de sista åren, speciellt i medeldistans  (dagens kortdistans) där det var extremt viktigt att gå rätt och att hela tiden veta exakt var man var så man fick så få stopp som möjligt. Att försöka leta bilder överallt där man drar fram, oavsett om man planerar något fotograferande eller ej, tror jag är lika viktigt för en fotograf som för en orienterare att per automatik få in förmågan att översätta naturen till kartbild.





Bilder är annars mycket diskussioner kring. Det har man sett och förstått. Men bilder behöver inte så mycket ord tycker jag. Att bilder säger mer än tusen ord är skitsnack sa Jean Hermansson. Bilder är inte ord, de har ett annat språk. Så bilder säger ingenting i ord. Det var det Jean menade tror jag. Och jag håller med. Marianne Lindberg De Geer skrev en intressant debattartikel om detta i Expressen, inte direkt om fotografi utan om konst, och fotografi kan väl om den är bra räknas dit. Jag citerar: "Den mystik, det som skaver och lämnas i fred, som bra konst har, ni vet det där som inte går att sätta ord på, försvinner lätt genom akademismen, till förmån för det förklarande. Det blir som att skriva balett." Jag tycker det ligger mycket i det. Här en länk till artikeln för den intresserade:https://www.expressen.se/kultur/bra-konst-behover-ingen-vetenskaplig-forklaring/





Några av de här bilderna ska jag bestämt göra kopior av i mörkrummet. Jag tror de kan bli ganska bra, ja kanske man ska göra alla elva? Sen hoppas man ju att man ska få möjlighet att visa de bästa av bilderna man gör på annan plats än på webben, IRL alltså. Men gallerier och ställen typ konstmuséer är nog inte intresserade av den här typen av fotografi? Det ska kanske helst vara spektakulärt och lite hajpat på något sätt har man förstått, för att falla kuratorer och kulturetablissemanget i smaken. Mina lithprintar däremot tror jag har större chans att bli uppmärksammade i dom sammanhangen. De är ju lite spektakulära och sticker ut/skiljer sig mot vanlig fotografi. Men man kan ju inte göra lithkopior av allt. Mycket passar inte med den tekniken. Det är synd att den raka och traditionella fotografin inte verkar kunna få det utrymme den förtjänar idag. Kanske har jag fel? Framtiden får ge svaret och den som lever får se?



//

2022-01-09 22:08   Wolfgang

Mycket bra bilder! Och en trevlig information! Mvh Wolfgang

Svar från Nils Bergqvist 2022-01-09 22:20

Tack, känns fint att du tycker så!

2022-01-09 22:17   Måns H

Läste och tittade med stort intresse! Fina bilder allihopa, jag fastnade vad det nu kan komma sig på taggtråden i näst sista.

Att sovjetiska grejer behöver köras in är nog inte unikt, förr var mycket som lämnade fabrikerna, särskilt bilar, i behov av inkörning. Som du skriver så skavs ojämnheter av (och i bästa fall blir det funktionella slitytor).

"Skriva balett" väl uttryckt!

Svar från Nils Bergqvist 2022-01-09 22:23

Tack! Det har du säkert rätt i att det krävs inkörning med dessa grejor som legat nya oanvända så länge. men det begrep jag inte till att börja med och var t.om på väga att skicka tillbaka kameran för justering. Nu behövdes inte det som tur är. Och Lindberg De Geer skrev ju om detta med konst/bild så slående. Verkligt bra artikel hon fick till där. Och taggtråden är änden på stängslet som "skyddar" båthamnen i sjön. Ja de som verkligen är ute efter att sno motorer, hittar in ändå. Sånt här skyddar väl mest från skadegörelse.

2022-01-10 12:28   Johan Pihl

Gillar bilden med det trasiga stängslet som försvinner ner i det isiga vattnet.

Svar från Nils Bergqvist 2022-01-11 21:18

Tack, den gillar jag också.