EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 558/Att göra färdigt innan man gör nytt.

Både för den som mest fotograferar digitalt och för oss mera analoga fotografer, så har man kanske problem med att färdigställa det man redan fotograferat, innan man börjar på med att ta nya bilder? I torsdags gick jag en långrunda runt industriområdena på byn och tog en 36-rulle småbild i svartvitt. Den framkallades direkt (det har jag för vana att nästan undantagslöst göra) och nu har jag ägnat några dagar åt att kopiera upp bilderna från den filmen. Det blev två ex av varje och idag gjordes de sista två. Dom ser du här. Inalles blev det 11 rutor som jag tyckte var värda att lägga tid och silvergelatinpapper på, för att färdigställa i mörkrummet. Kan jag hålla samma flöde framöver så får man nog vara mer än nöjd. För det tenderar ofta bli så att en del bilder annars blir liggandes oberabetade, som negativ.

Så nu har jag satt film i ett av mina småbildshus igen, för att ge mig ut på ny upptäcktsfärd. Visserligen har jag en mellanformatsfilm som togs för nån vecka sen och som jag bara digitaliserat, men dom bilderna är lite väl konventionella för mig, och inte tillräckligt intressanta att lägga tid och papper på. Vanliga landskapsbilder som det finns många i samma stil av redan och som jag knappast kommer att visa om det skulle bli tal om någon typ av utställning framöver. Möjligen kan någon av dom komma att passa fint med lithkopiering som en del i mitt långtidsprojekt "Stenar"? Men det får vänta för nu ligger min inspiration för tillfället på att göra bilder med helt vanlig rak fotografi, och ordinär mörkrumskopiering i svartvitt. Man måste låta intuitionen och det man känner för stunden, få styra det man gör. Saker och ting går i vågor, det har jag insett efter ca 50 år med fotografi som större eller mindre intresse. De senaste 15 åren kan man nog kalla detta intresse mera för passion. Jag har ett område kvar att "ta tag i" här i byn, innan jag ger mig ut på andra ställen med kameran runt halsen. Blir det något av det så får bilderna först kopieras i mörkrummet, och sen får man se vad känslan säger?

Den sista bilden här fixade jag till med restition vid kopieringen. Jag hade tyvärr inte kameran plant riktad mot motivet och då blev linjerna lite för sneda. Det smalnade av mot ena sidan. Detta åtgärdades enkelt med att luta avmaskningsramen vid kopieringen, samt att blända ner förstoringsoptiken lite kraftigare än normalt för att få kornskärpa i hela bilden. Det skilde nog kring 3-4 cm mellan höger- och vänsterkant i bilden, vad gäller avståndet till negativets skärpeplan, men den lite kraftigare nedbländningen räckte till ändå för att få tillräckligt skärpedjup. Vill man inte blända ner så mycket så kan man även vrida på förstoringsapparatens huvud och sedan justera bälgen, så att skärpeplanen blir parallella för negativet och avmaskningsramen där papperet ligger. Men ofta räcker det med den metod jag använde nu. Så det finns teknik att fixa till sånt här även analogt i mörkrummet (om man tycker det passar bättre för bilden att göra det), och inte bara digitalt via datorn.
//

Postat 2021-01-26 16:36 | Läst 969 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 557/Att hitta nytt att fotografera.

Bilden här är från rundan häromdan, utefter industriområdena i Lessebo där man kan hitta en del att rama in. Visserligen hinner saker och ting att ändra sig efter ett tag, men ändå vill man hitta nytt att göra bilder av. Och då kan det kanske vara en idé att undersöka det som finns i grannsamhällena? Vi har ju några såna i kommunen, närmare bestämt tre till utöver centralorten. Också ett par mindre byar där det finns eller har funnits industrier. Av någon anledning så fastnar min blick ofta för såna här miljöer, som kanske inte är så estetiskt vackra men ändå för mig personligen, intressanta rent bildmässigt. För vad är det som säger att bilder alltid ska vara estetiskt vackra? Estetiskt intressant kan även det fula bli, med en avvägd komposition och/eller något som kanske ger ett lite komiskt/absurdt intryck t.ex.

Lessebo - 2021 01 22.
Silvergelatinprint på Fomatone MG 532II Nature.

En fördel med att hålla sig till hemorten är att man oftast blir igenkänd. Då undviks många missförstånd som annars lätt uppstår när man står och fotograferar rakt in i en skrothög t.ex. Så ger man sig ut till grannbyarna får man ta den risken att bli tagen för någon inspektör från myndigheterna, eller nån som förbereder kriminella handlingar eller liknande. Något man kan förbereda sig med är en lapp med adresser till hemsida, fb/instagramkonto eller liknande. Som man kan överlämna när någon kommer fram till en och undrar vad man håller på med. När de får se vilka bilder man gör så brukar frågorna och misstankarna minska om vad det är för en typ som står där med en kamera på en risig bakgård, eller på en industriplan med maskiner och diverse mekaniska anordningar.
//

Postat 2021-01-25 11:41 | Läst 964 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 556/Mörkrumsarbete i Covid-tider.

Ja vad man ska kalla alla dessa bilder man gjort i tider av Covid-19? Både nyfotograferade och nykopierade alster. Förra året blev det rekordmånga lithprintar gjorda i mörkrummet, och det lär bli en del nu också, både vanligt svartvitt och lith. I alla fall fram till det man kan få sin spruta och därefter får möjlighet att röra sig mera fritt igen. Nu får man hålla sig till miljöer och platser där det inte rör sig så mycket folk. Och kameran hänger med som vanligt. I mörkrummet är man också ganska ensam och det passar fint att ta fram både sånt man inte hunnit kopiera förut och det man fotograferat nytt. Ljuset börjar också komma tillbaka och det gillar vi som använder film. December och januari är ganska mörka, och ibland räcker inte 400-ASA film till vid denna tiden. Speciellt i dessa klimatförändrade tider då snö i södra Sverige börjar bli lika sällsynt som hållbar is på sjöarna. Man tycker synd om barnen som växer upp nu. Dom får inga vintrar som jag själv fick uppleva på 1960-talet, och som även mina egna barn fick uppleva när dom växte upp för 20-30 år sen. Den som inte ser (eller vill se) dessa snabba förändringar måste vara blind.

Här visar jag de senaste silvergelatinkopiorna jag tagit fram i mitt enkla mörkrum i går och i dag. Ett mörkrum som egentligen inte är ett mörkrum utan vår groventré där vi har frysen, tvättmaskinen och inne-enheten till värmepumpen. Förstoringsapparaten, en Durst M670BW, står uppställd permanent på ett specialtillverkat bord. Under på hyllan tjockt med fotopapperspaket av olika typ/fabrikat. På bänken över tvättmaskinen har jag en jättestor skål, i vilken jag ställer den mindre framkallningsskålen när jag lithkopierar. I kanten av diskbänken står arkivsköljen stl 30x40 med plats för 5 bilder i samma storlek (eller mindre). Och längst ut, bredvid diskbänken, står ett annat specialtillverkat litet bord med mina två kemitankar från Nova som vardera har tre olika kemifack. De används både för stopp, 2-badsfixering och sköljtidsförkortare vid lithkopiering, samt även för framkallare vid vanlig kopiering då man inte har samma behov av att se bilden när den framkallar. För lithkopiering fungerar inget annat än skålframkallning. Våtdelen med dessa vertikala fack för både kemi och sköljning tar nu bara ca en halvmeter i anspråk. Skulle jag istället använda skålar, hade samma våtdel krävt minst ett par meter i bredd, och det får jag inte plats med här. En annan fördel med dessa tankar för kemin är att det spar pengar. Nu kan kemin stå i tankarna (som även har lock) upp till tre veckor, såvida jag inte förbrukat kapacitéten innan dess. Med skålar är den i princip oxiderad efter en enda session och måste bytas inför nästa. De smala facken har minimal kontakt med luft i överdelen och locken minskar den lilla oxidering som sker. Sen har jag en ljustät duk för rutan i ytterdörren också, och ett stort ljustätt draperi över dörren in till köket, där ljuset annars glipar in i springorna.

Kemin jag använder är helt luktfri, annars skulle jag inte kunna hålla till där i groventrén. Framkallare luktar normalt inte speciellt mycket alls, stoppet är Tetenals luktfria av citronsyra (inte ättiksyra som brukade användas förr och som luktar väldigt starkt). Fixet är Tetenals likaså neutrala och helt luktfria, och jag använder tvåbads, vilket är effektivare och förlänger bildens hållbarhet. Sköljtidsförkortaren är också från Tetenal och heter Lavaquick. Det är motsvarigheten till Kodaks HCA. Man späder den 1+20 och luktar då heller inte speciellt mycket, bara en svag ammoniumdoft om man sticker näsan intill. Selentonar gör jag också ibland, mest vid vanlig svartvitkopiering, och den luktar lite av ammoniaken som binder selenet. Men jag gör alltid så att jag samlar flera bilder i sköljen som selentonas precis efter varandra. Och när det är klart efter några få minuter, så häller jag tillbaka tonaren i det lufttäta förvaringskärlet. På så sätt undviker jag att det doftar av den.

De som stod i mörkrummet förr och nostalgiskt talar om att de nu i sin digitala karriär saknar doften av fix, förstår jag uppriktigt sagt inte riktigt? Jag är innerligt glad att slippa doften av fix. Mina luftrör är rätt känsliga och när jag provade att tillsätta härdare i fixet, vilket rekommenderas när man målat ut silveremulsion på akvarellpapper t.ex, så fick jag reaktion direkt med hostattacker. Härdaren är någon sur blandning och det luktar då lite som traditionellt surt fix, typ ättika som stopp. Inget som jag tål så bra, och jag får nog hålla mig till det neutrala och luktfria fixet, utan härdare då. Och förlita mig till den vattenbaserade och helt luktfria skyddsfernissan, som man lägger på i efterhand, istället.

Man ser också många som stolt visar upp sina avancerat utrustade mörkrum med ibland stora ytor och tekniska lösningar som jag personligen bara kan drömma om. Visst känner man sig lite avundsjuk inför det. Men samtidigt innebär det primitiva och spartanska att kreativitéten stimuleras lite extra. Det har jag lärt mig av min vän Mike Jackson i England, som har sitt enkla mörkrum inrett i en liten bod i trädgården. Han tar fram bilder, med bl.a sin egenutvecklade luminogramteknik, som man knappt trodde var möjligt att göra, och som visas på muséer och gallerier både i England, USA och flera andra länder. Han sa det en gång till mig när vi diskuterade över webben och jag beundrade hans fantastiska kreationer och att han kunnat göra dom med så enkla medel och i ett så primitivt utrustat mörkrum, att det inte behövs så mycket och att det enkla snarare gör att man får mera geniala idéer för hur man ska gå tillväga.

//

Postat 2021-01-24 18:37 | Läst 1003 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 555/Covid observations 4 - 2021

På bättringsvägen efter enveten infektion sedan Nyårsafton. Dock ingen Covid (testade mig måndagen efter nyår). Det blev den första längre turen jag pallat med i år, en runda på 5-6 km runt industriområdena i byn. Skönt att kunna gå lite längre igen och att det äntligen börjar bli ljusare så att man kan fotografera på fri hand med film. En rulle Double-X blev exponerad utefter rundan.

BW4 (Covid Observations 4) - 2021.
Praktica PLC3 + Carl Zeiss Skoparex 35mm f/3,4.
Eastman Double-X 5222 i Kodaks DK50.
Fomatone MG 532 II Nature i Moersch ECO 4812.
Selenium 1+19 20 sek.
//

Postat 2021-01-23 09:14 | Läst 1082 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 554/Årets första vanliga svartvita i mörkrummet...

Tidigare i år har jag gjort ett par bilder på akvarellpapper som jag själv bestrukit med flytande silveremulsion. Även ett par lithprintar har jag hunnit med. Men idag kom dom första vanliga svartvita kopiorna fram i mörkrummet. Det är tre av bilderna från filmen som jag tog slut i Växjö i tisdags, när vi var inne i stan och bytte en julklapp åt svärmor. Själv höll jag mig utanför köpcentrat under tiden som hustrun var inne och uträttade ärendet. Det blev några rektangulära rutor som jag tyckte var värda att ta fram fiberkopior på. Två av varje närmare bestämt. Mycket mera blir det sällan. När det gäller lith så blir det ofta bara en, mest för att det är svårt att få fram två exakt likadana. Men med vanlig svartvitkopiering är det betydligt lättare. Fast det tar tid att arbeta i mörkrum. Därför blir det väldigt få ex av varje, i alla fall för mig personligen. Förr i tiden hade många fotografer assistenter som kopierade åt dom, eller så anlitade de kopister. Och då blev det givetvis lite flera än en eller två gjorda. Undantag finns nog fortfarande, där man använder sig av assitent/kopist. Men jag tror dom är lätt räknade.

Kamera: Contax S2
Optik: Carl Zeiss Distagon 25mm f/4
Film: Eastman Double-X 5222
Filmframkallare: DK-50
Papper: Fomatone MG 532 II Nature
Pappersframkallare: Moersch ECO 4812
Toning: Selenium 1+19 20 sekunder
//

Postat 2021-01-21 20:29 | Läst 1027 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

1 2 3 Nästa

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 558/Att göra färdigt innan man gör nytt.

EMAKS BETRAKTELSER 557/Att hitta nytt att fotografera.

EMAKS BETRAKTELSER 556/Mörkrumsarbete i Covid-tider.

EMAKS BETRAKTELSER 555/Covid observations 4 - 2021

EMAKS BETRAKTELSER 554/Årets första vanliga svartvita i mörkrummet...

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 558/Att göra färdigt innan man gör nytt.

EMAKS BETRAKTELSER 557/Att hitta nytt att fotografera.

EMAKS BETRAKTELSER 556/Mörkrumsarbete i Covid-tider.

EMAKS BETRAKTELSER 555/Covid observations 4 - 2021

EMAKS BETRAKTELSER 554/Årets första vanliga svartvita i mörkrummet...

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier