EMAKS BETRAKTELSER 558/Att göra färdigt innan man gör nytt.

Både för den som mest fotograferar digitalt och för oss mera analoga fotografer, så har man kanske problem med att färdigställa det man redan fotograferat, innan man börjar på med att ta nya bilder? I torsdags gick jag en långrunda runt industriområdena på byn och tog en 36-rulle småbild i svartvitt. Den framkallades direkt (det har jag för vana att  nästan undantagslöst göra) och nu har jag ägnat några dagar åt att kopiera upp bilderna från den filmen. Det blev två ex av varje och idag gjordes de sista två. Dom ser du här. Inalles blev det 11 rutor som jag tyckte var värda att lägga tid och silvergelatinpapper på, för att färdigställa i mörkrummet. Kan jag hålla samma flöde framöver så får man nog vara mer än nöjd. För det tenderar ofta bli så att en del bilder annars blir liggandes oberabetade, som negativ.



Så nu har jag satt film i ett av mina småbildshus igen, för att ge mig ut på ny upptäcktsfärd. Visserligen har jag en mellanformatsfilm som togs för nån vecka sen och som jag bara digitaliserat, men dom bilderna är lite väl konventionella för mig, och inte tillräckligt intressanta att lägga tid och papper på. Vanliga landskapsbilder som det finns många i samma stil av redan och som jag knappast kommer att visa om det skulle bli tal om någon typ av utställning framöver. Möjligen kan någon av dom komma att passa fint med lithkopiering som en del i mitt långtidsprojekt "Stenar"? Men det får vänta för nu ligger min inspiration för tillfället på att göra bilder med helt vanlig rak fotografi, och ordinär mörkrumskopiering i svartvitt. Man måste låta intuitionen och det man känner för stunden, få styra det man gör. Saker och ting går i vågor, det har jag insett efter ca 50 år med fotografi som större eller mindre intresse.  De senaste 15 åren kan man nog kalla detta intresse mera för passion. Jag har ett område kvar att "ta tag i" här i byn, innan jag ger mig ut på andra ställen med kameran runt halsen. Blir det något av det så får bilderna först kopieras i mörkrummet, och sen får man se vad känslan säger?



Den sista bilden här fixade jag till med restition vid kopieringen. Jag hade tyvärr inte kameran plant riktad mot motivet och då blev linjerna lite för sneda. Det smalnade av mot ena sidan. Detta åtgärdades enkelt med att luta avmaskningsramen vid kopieringen, samt att blända ner förstoringsoptiken lite kraftigare än normalt för att få kornskärpa i hela bilden. Det skilde nog kring 3-4 cm mellan höger- och vänsterkant i bilden, vad gäller avståndet till negativets skärpeplan, men den lite kraftigare nedbländningen räckte till ändå för att få tillräckligt skärpedjup. Vill man inte blända ner så mycket så kan man även vrida på förstoringsapparatens huvud och sedan justera bälgen, så att skärpeplanen blir parallella för negativet och avmaskningsramen där papperet ligger. Men ofta räcker det med den metod jag använde nu. Så det finns teknik att fixa till sånt här även analogt i mörkrummet (om man tycker det passar bättre för bilden att göra det), och inte bara digitalt via datorn.
//

2021-01-26 19:08   Wolfgang

Intressant att läsa och betrakta! Jag gillar Ditt ord "inalles", har aldrig hört i svenskan, men dock i tyska språket :-)

Svar från Nils Bergqvist 2021-01-26 21:00

Kanske inte så vanligt i skrift, men i tal används det i alla fall en hel del i mina trakter.