EMAKS BETRAKTELSER 229/Tre dagars lith-printande - tre bilder och sex kopior.

Det här är vad som kom ut från mörkrummet denna veckan. Började ju lithkopiera förra helgen, efter ett tags uppehåll med det, och fortsatte i sedan i måndags, onsdags och så idag. Sex printar blev resultatet av kvällsarbetet. Nu hänger de två sista på tork. De andra är redan varmplanade i pressen och ligger i arkivet.







Det gick ganska lätt att få två nästan identiska bilder av varje, vilket annars inte brukar vara så lätt vid lithkopiering. Men papperet är Polywarmtone från den numera nedlagda ungerska Forte-fabriken, och deras papper (även det graderade Fortezo) brukar gå väldigt bra att lithkopiera på. Har mycket av båda sorterna lagrat i frysen och det är jag otroligt glad för.
//

EMAKS BETRAKTELSER 228/Universitétsprofessor eller konstnär?

"You have university professors and you have ARTISTS ! The professors love to draw graphs and the artists give the world ART."

En oerhört precis kommentar från en grupp jag är med i på facebook. En herre som fotograferade med storformatskamera försedd med en Schneider Symmar S 210mm F5.6 undrade i en post om ett visst linsfels effekt och i vilken förstoringsgrad det ev kunde bli synligt? Och fick då till svar bl.a det citerade ovan.



Jag tänkte på detta när jag stod i mörkrummet idag (första gången på länge) och tog fram några lith-printar från mellanformats- och småbildsnegativ. Om man skulle stå och bekymra sig om sånt skulle det nog inte bli mycket gjort. Nej, idag var jag säkert mer konstnär än professor, och det försöker jag nog hålla mig till i fortsättningen också, även om bilderna kanske inte alltid uppfyller konstnärliga mått. Är inte prylarna tillräckligt bra för att vi ska kunna lägga de här diskussionerna bakom oss och istället koncentrera oss på vad bilderna har för värden i övrigt? Det var mina tankar för dagen.

Ett av dagens alster, avfotograferat med mobilen. Den bild jag "egentligen" tog fram idag sköljer fortfarande, kanske kommer på utställning till hösten? Detta negativ satt i apparaten och fick bli en första provbild på Fotokemika Varycon (har inte lithprintat på det papperet förut och var lite nyfiken). Den andra bilden gjordes på att annat papper då jag ville ha lite mera korn, vilket Varycon inte gav så mycket av. Men färgton blev det i alla fall. Skulle kunna tänka mig att detta papper passar bättre för bilder typ finstämda landskap med lite rikare toner, inte som här industrimiljöer?

EMAKS BETRAKTELSER 227/Fotoutskrifter, utställningstankar mm.

Fotoutskrifter är dyrt, i alla fall om man vill ha dom arkivbeständiga på högkvalitétsmaterial. Skickade iväg en provbild till Crimson igår (en av bilderna från negativen på Greta Garbo) med deras proffstjänst Prefix, för att få den utskriven på Hahnemühle Fine Art Photo Rag (ett syrafritt lump-papper) i stl 520x654mm (har anlitat dom mycket förut och alltid blivit bra resultat på det papperet). Det är meningen att denna bilden och tre till från originalnegativ av Garbo, ska visas på Fotogalleriet i Skruv under hösten då jag firar det 10:de året med utställningar där. Utskriften kostade 1.146:90 med frakten, så ni förstår att det är en del kostnader med utställningar, om man vill ha bra slutresultat. Visst man kan göra utskrifterna själv också och få ner kostnaden, men hålla sig med en proffs-skrivare som kan skriva ut i det formatet, samt sköta den och hålla den i trim, det kostar också. Ramar har jag annars en hel del i olika storlekar, så den kostnaden kan jag räkna bort, såvida jag inte får ett infall och vill byta den svarta kanten. Fick kritik för det av min bror som är konstnär, han förfasades över att vi fotografer alltid envisas med dessa svarta sorgkanter på våra bilder. Men då kan man ju ta till färgburken och måla om själv, lär bli betydligt billigare än att köpa nya.



Personligen tycker jag det känns helt fel att beställa bilder på billigt och ur arkivsynpunkt dåligt material. Så har man ekonomin är det värt att satsa pengarna där. Det ska se ju även se bra ut när man visar bilder på papper, inte bara skapligt bra, och de ska klara sig länge. Bilder på fina papper är ju så annorlunda och vackra, det blir en annan känsla än med en skärmbild, både analogt fotat och digitalt. Och man ska ju ända in i kaklet, som det heter. Så resonerar jag i alla fall.



På jubiléumsutställningen till hösten blir det fler bilder som jag fotograferat och planerar att fotografera själv också givetvis. Skulle tro det kan få plats något 20-tal av mina egna bilder i medelstora och lite större storlekar. Kanske några lith-printar från mörkrummet i större format också, vi får se? Lith-printing ligger mig varmt om hjärtat, blir en ny dimension i det svartvita när grafisk framkallare används i kraftig utspädning. Samtidigt får du ofta en färgton automatiskt, men detta är inget för nybörjare. Även om jag stått i mörkrummet sedan början av 1970-talet, tycker jag att lith-printing är otroligt svårt att lyckas med. Men när man lyckas, kan det bli väldigt bra. Har en hel del okopierade negativ som jag tror kan bli bra som lith. Det finns även många bildidéer i mitt huvud, som jag vill försöka förverkliga under våren och sommaren. Det kommer bli bilder som är lite annorlunda mot vad man är van att se från mig. Ja, ni får invänta resultatet vad det kan bli så småningom framåt höstkanten. Jag ser fram mot detta själv väldigt mycket och hoppas det ska bli något bra av det.
//

EMAKS BETRAKTELSER 226/Själens sensor.

"När man blir ett med varje del av rummet, alla energier och känslor som svävar omring, då är man först och främst... man är en mycket tyst zon och man själv är... man förvandlas till en sensor. Man blir en del av helheten, och när själens sensor pejlar in och harmoniserar med platsens känsla och energi. När känslan av enhet infinner sig börjar även naturen göra konster för en. Då är man inte längre ett avskilt väsen. Och då uppstår ett ögonblick av intensitét, av magi."
Raghu Rai/

Kan det sägas bättre?





När man fotogaferar, att försöka komma i den stämningen, det tror jag är det viktigaste. Då spelar det ingen roll om du fotar med en mobil, en Hasselblad H4D eller en gammal Agfa Silette. Då spelar det ingen roll om du redigerar en råfil, en JPEG eller framkallar din film och står i mörkummet och printar efteråt, om du använder Lightroom eller Capture one, silver effex (eller vad allt nu heter). Du kommer ändå ingenstans på vägen om inte den känslan infinner sig och om du inte lyckas fånga den med din kamera.

Jag gör själv inget anspråk på att ha lyckas med den konsten, men försöker ändå sträva åt det hållet i mitt privata bildskapande.  Raghu Rai satte ord på mina egna tankar, för jag vet att de bilder jag är mest nöjd med själv (kanske andra tycker annorlunda) har kommit till i dessa magiska stunder, när man befunnit sig på en plats där det vid en första anblick inte verkar vara något att ta bilder på, men då det efter en stund uppstått ett slags vakum där bilderna plötsligt söker sig till en av sig själva. Den magin är härlig att uppleva, även om man sedan kanske inte når fram till målet, så har man ändå lyckats komma en bit på vägen...

EMAKS BETRAKTELSER 225/Landskap i 1950-talsstil

Tänker på Svante Lundgrens bok "kameran i naturen" från 1953 när jag ser hur den här bilden blev. Ingen avsiktlig efterapning av den tidens svartvita landskapsfoto, den bara blev sån för jag tyckte stämningen blev fin med exponering mera efter himlen, och det korta skärpedjupet som man får med största bländare på Mitakon-optiken 0.95/35mm, trots en 1.5x kamera. Blir lite som med dåtidens kameror som ofta hade större negativformat (6x6 - 6x9) och och inte så ljuskänslig film, vilket gav liknande resultat även med mera moderata bländare. Tri-X i rullfilm 135 och 120-format kom ju inte förrän 1954 och om jag inte har fel var känsligheten då bara kring 200-250 ASA, så korta skärpedjup blev det ofta ändå (såvida man inte använde stativ och det var vindstilla). Lite skymningsmystik och svartvit landskapsromantik typ 1950-tal kanske? Redan gjort, men ändå rätt fint...