EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 189/Speedmaster 35mm 0.95 full glugg...
Vi tog några bilder direkt för att prova Mitakon-optiken som kom med post från Kina idag. Givetvis var det full glugg som var intressant. Man har ju sett en del såna här ljusstarka optiker tidigare, som varit ganska kontrastlösa och luddiga fullt öppna. Men denna ser ut att vara bombsäker på 0.95, verkar lovande! Får kolla senare hur kanterna ser ut, men detta är version II, som bl.a har förbättrad kantskärpa fullt öppen.
Ser lite dassig ut efter en dag på jobbet, men det är bara ett exempel så bli inte rädda. Filen helt orörd från kameran som var inställd på JPEG Classic Chrome och 800 ASA. Bara vanlig nerminskning i stl. Visar även ett utsnitt i 100%. Ingen efterskärpning och noll i kameran. Korn AV och brusreducering -2. Filen som den kom ur kameran. Filstorleken är 6000 x 4000 pixels i X-T2. Mätte på skärmen och det ger en bildbredd på ca 170cm. Utsnittet här är 20cm.
Visar även ett utsnitt av bilden jag tog på frugan. Hon tog bilden på mig.
Första intrycket blir med beröm godkänt! Det mycket positiva jag läst om denna kinesiska optik, och sett i bildväg på webben vad gäller full glugg, trodde jag var lite överdrivet. Men nu ser jag att det verkar stämma mer än väl. Lite imponerad och överraskad faktiskt! Tror Speedmaster 0.95/35mm kan bli ett lika användbart redskap som FX 1.2/56mm.
EDIT: På önskemål kommer här en bild på monstret. Inte särskilt stor, som en vanlig 1.7 normal för SLR ungefär. Men tung. Manuellt fokuserad men tycker det funkade bra att ställa skärpan i den elektroniska X-T2 sökaren.
//
EMAKS BETRAKTELSER 188/Fujifilm fick mig att bli digital...
Och vem kunde tro det, att jag skulle börja fotografera svartvitt digitalt? Jag som alltid tyckt att svartvitt ser bäst ut med film. Framför allt har det gällt att det digitala saknar korn, och att med film så byggs svärtan av kornet och det ger djup, eftersom kornet får olika struktur och karaktär i gråskalans olika delar. Att lägga på korn i efterhand, eller i olika redigeringsprograms filmsimuleringar, har aldrig blivit i närheten av originalet. Men nu har Fujifilm lyckats med något som ingen annan gjort tidigare:
"ACROS" is different.
We developed it from the core of the image file to achieve a very complex and natural like grain expression. Optimal and different grain expressions are added to highlight and low light areas. You would not find unnatural dotted graininess in the highlight areas just like how the monochrome film behaves. In the low light area, you would see the graininess just like how it would appear with the monochrome film. There are undulating grain within the picture. And it adds depth like no other."
Detta var en av anledningarna till att jag skaffade mig en digital Fujifilm-kamera i somras. En kamera som har denna Acros svartvita inställning som alternativ. Jag upplever att kornigheten man får på höga ASA med Acros inställning, ser otroligt filmlik ut. Man kan nog jämföra med analogt mellanformat och 100-400 ASA film. Bilden här är tagen med X-T2 och 6400 ASA inställt. Kornintällningen satt på AV (korn på ser allt annat än filmlikt ut). Den är beskärd ner till motsvarande ungefär ett småbildsnegativ i storlek. Och det ser helt fantastiskt ut för en svartvit analogfantast som jag. T.om så pass bra att jag förmodligen kommer att fota även en hel del svartvitt digitalt framöver. I färg är det digitalt till 100% sedan långt tidigare.
Ett utsnitt av bildfilen motsvarande ungefär ett småbildsnegativ:
100% förstoring:
Man kan se att kornet beter sig olika i låg, mellan och högdagrar. Svart och det är helt hopklumpat. Ljusare lågdagrar och det blir ganska tydligt. Sedan avtar kornet i storlek och karaktär desto ljusare tonerna blir, för att i de allra ljusaste partierna tona ut helt. Jag tycker det ser väldigt filmlikt ut, man får känslan och djupet på ett helt annat sätt än det man sett tidigare från digitalt svartvitt.
//
Emaks betraktelser 187/ Med 56mm tejpad på 1.2!
Jag skrev om att de här ljusstarka optikerna är gjorda för att användas på full glugg. Med 56mm fasttejpad på 1.2 begav vi oss till Växjö idag för att shoppa. En bild på stan, sen åkte vi till det där fina stället i parken vid Teleborgs slott och Växjö Universitét, där jag funderade på att ta lite bilder i den gatubelysta bokskogen på kvällen. Nu blev det vanligt dagsljus och det funkade ju det också. Men om någon annan känner sig sugen på att agera objekt framför kameran här en kväll de närmaste dagarna (innan färgerna försvinner och alla löven ramlar) så hör gärna av er? Kanske någon som vill dryga ut studentkassan och/eller få lite bilder till en portfolio? Tror nämligen det kan bli kanonbra bilder här, även i parkbelysningen på kvällen kompletterat med en portabel studioblixt!
//
EMAKS BETRAKTELSER 186/Glad av 56mm 1.2
Visst blir man gladare av en sån fin optik! Fujifilm 56mm/1.2. Bara att tejpa fast bländarringen vid full glugg och sen kör man där. Blir väl samma med Mitakon Speedmaster 35mm/0.95 när den kommer från Kina (förhoppningsvis nästa vecka). Den har dessutom klickfri bländarring, så där är det ännu större anledning att tejpa fast den. Man skaffar såna här verktyg för att fota på full glugg. Synd att jag inte hade någon modell inbokad idag, denna jungfrufotografering med 56/1.2. Har annars en idé som måste realiseras inom de närmaste dagarna. Passerade ett kanonställe igår kväll när jag tränade i Växjö. Gatubelysning i orangeblixtrande höstfärgad bokskog. Någon som kan ställa upp snabbt och ta en serie bilder en kväll?
EMAKS BETRAKTELSER 185/Bilddokument från ett småländskt glasbruk.
Förra året lade jag ner över 300 timmar på att scanna och redigera gamla negativ som i de flesta fall aldrig visats som färdiga bilder förut. Det är min fars (Sven-Erik Putte Bergqvist) dokumentära bilder från Strömbergshyttans glasbruk (nedlagt 1979) där jag själv och en stor del av min släkt växte upp. Han livsgärning, där hela produktionen dokumenterades, hade annars troligen varit förgäves. Nu finns över 200 utvalda bilder digitaliserade och retuscherade, samt även utskrivna på hållbart material av högsta kvalitét. Bilderna har visats både på Lessebo Bibliotek och på mitt egna Fotogalleri i Skruv. Men min dröm är att de någon gång ska kunna visas på den plats de en gång togs, Strömbergshyttans glasbruk. Lokaler finns i alla fall på det gamla glasbruket som startade redan 1876 och då hette Lindefors. Nu är där en kvalitétsloppis vid glasbruket, med bl.a dansk 60-talsdesign.
Att jag inte gjort mörkrumskopior av det stora bildmaterialet har mest att göra med att de flesta av negativen har mycket intorkat damm och även en hel del repor i många fall. Bilderna jag satt och redigerade längst tid tror jag tog ungefär en hel dags arbete med, innan alla repor och dammfläckar var borta. Några färgdia fanns också i samlingen och de hade bl.a mögelfläckar som också fick retuscheras bort i datorn. Allt detta retuscheringsarbete hade varit övermäktigt för mig att göra på mörkrumskopior. Några få som varit väldigt fria från damm och repor har jag dock kunnat kopiera i mörkrummet.
Min far var väldigt anspråkslös och talade inte så mycket om den bildskatt han hade, han var alldeles för blygsam tycker jag själv, för i samlingen negativ han efterlämnat finns en del riktig bra bilder. Bara att inse att han var en betydligt större fotograf än vad jag själv trott. Han var dessutom en otroligt lojal medarbetare på glasbruket. Hyttmästare (förman i hyttan) från ca 1950 till brukets nedlläggning 1979. Innan dess arbetade han i både sliperi, packning/syning och han avancerade till uppblåsare i hyttan innan han fick ta över arbetet som hyttmästare efter sin far Knut Bergqvist. Jag minns som barn att han alltid började arbeta kl 5 på morgonen, med att gå ner och förbereda dagens arbete i de olika verkstäderna. Dessa började dagen kl 6 och slutade vid 3. Men han var för det mesta hemma vid halv 4 och kunde köra oss barn till orienterings- och friidrottsträningar, vilka var våra stora intressen. Jag tror att han i genomsnitt arbetade 9½ timme om dan, men aldrig fick betalt för mer än 8. Dessutom satt han hemma och räknade ut löner på sin fria tid, vilket jag heller aldrig tror att han tog ut något för.
Bilderna här är bara några exempel, det finns många fler. Inte bara de jag valt ut och restaurerat, utan många fler. Arbetet får nu fortsätta när tiden medger, men förra året gjorde jag i stort sett inget annat än satt med dessa bilder på min fritid. En liten belöning var dock att jag fick kommunens kulturpris för arbetet, och det får man vara väldigt tacksam för. Det här har ju faktiskt hittills (utöver det oavlönade arbetet) kostat mig ungefär 20.000 kr som jag tagit ur egen ficka. Men jag inser att om jag inte gjort detta hade min fars dokumentation varit meningslös, och en viktig del av historien om glasbruket hade gått om intet.
//