EMAKS BETRAKTELSER 225/Landskap i 1950-talsstil

Tänker på Svante Lundgrens bok "kameran i naturen" från 1953 när jag ser hur den här bilden blev. Ingen avsiktlig efterapning av den tidens svartvita landskapsfoto, den bara blev sån för jag tyckte stämningen blev fin med exponering mera efter himlen, och det korta skärpedjupet som man får med största bländare på Mitakon-optiken 0.95/35mm, trots en 1.5x kamera. Blir lite som med dåtidens kameror som ofta hade större negativformat (6x6 - 6x9) och och inte så ljuskänslig film, vilket gav liknande resultat även med mera moderata bländare. Tri-X i rullfilm 135 och 120-format kom ju inte förrän 1954 och om jag inte har fel var känsligheten då bara kring 200-250 ASA, så korta skärpedjup blev det ofta ändå (såvida man inte använde stativ och det var vindstilla). Lite skymningsmystik och svartvit landskapsromantik typ 1950-tal kanske? Redan gjort, men ändå rätt fint...

EMAKS BETRAKTELSER 223/Trollskogsfragment...

Gårdagens skogstur var fin. Det finns små fragment av relativt orörd skog kvar, men tyvärr är det alldeles för lite sånt i de sydsvenska skogarna. Mycket har förvandlats till granåkrar  med knappt ens mossa kvar på marken. Det ser snyggt ut för den ekonomiskt lagda, men mindre tilltalande för den som månar om biologisk mångfald. Balansen mellan dessa båda intressen har vägt över alldeles för mycket till den ekonomiska sidan under senare år som jag bedömer det själv. Visserligen har vi fått nyckelbiotoper, men det borde bli mera sånt. Många skogsägare förfasas dock över detta som jag förstått, speciellt när Naturskyddsföreningar går ut och utan ersättning inventerar och sedan rapporterar vidare till skogsvårdsstyreler eller länsstyrelser. Då blir det argsinta insändare, ledarkrönikor och annat. Men en skogsägare som har värdefulla partier på sina ägor borde istället vara stolt och glad över att hen skött sin skog så bra att denna mångfald finns kvar. Man får ju ersättning för nyckelbiotoper också, men kanske är denna ersättning för låg för att man ska känna sig nöjd och belåten? Fast bara vetskapen om att ha hotade och ovanliga arter på sina marker tycker jag skulle vara belöning nog? Men jag tänker säkerligen annorlunda och har helt annat synsätt på vad en värdefull skog är, än flera andra. I alla fall hittade jag lite Trollskogsfragment igår vid Toragöl, utefter kulturstigen "Lessebo Bruks Omland" och man får hoppas det lilla som finns kvar där får vara ifred. Ett par av bilderna visade jag igår i föregående blogposter.









Hade planerat en tur ut i skogen till ett närliggande ställe  idag också, där jag vet att det finns lite Trollskogsfragment kvar. Men regn och blåst satte stopp för det. Det blev en innesittardag istället och då hinner man redigera lite av det man fångat på sensorn. Alla bilder togs med Mitakon Speedmaster 0.95/35mm monterad på X-T2 huset. Och likaså full glugg 0.95 inställd i fasttejpat läge (finns inga klickstopp så den glider lätt upp på mindre öppning annars). Speedmastern är speciell, och ger härliga resultat med snygg bakgrundsoskärpa fullt öppen. Filerna redigerades först i gratisprogrammet Darktable och TIFF-filerna därifrån finslipades sedan i Elements, för att få det som jag ville ha det. Får se vad Fujifilm har att erbjuda i februari när X Raw Studio kommer för Windows?
//

EMAKS BETRAKTELSER 222/Går även fota färg med Mitakon...

Tror inte jag visat nån färgbild med Speedmastern förut, så här kommer en. Även den från dagens långtur i skogen. Fast jag fotade den med svartvitt på skärmen (Acros). Men sparades även som raw-fil.

//

Emaks betraktelser 221/ En lång runda i skogen...

Lite vår i luften idag faktiskt. Och jag hann lite längre innan jag tog upp kameran ur väskan för att börja arbeta med den. Men när den väl kom upp blev det bilder. En liten göl i skogen utanför Lessebo och sen var man fast nån timme där längs strandkanten mot skogen. Tur att man har Gore-Tex i kängorna, annars hade det inte blivit roligt idag. Stått där ute 3-4 km från värmen i huset, med blöta fötter i det nollgradiga vädret, inget man vill vara med om - skyttegravsfot tror jag det kallas.


Toragöl, Lessebo - 2018 01 27.

Mitakon-normalen på 35mm satt på X-T2 huset, och givetvis körde jag på full glugg 0.95, som för det mesta med denna kinesiska skapelse. Gillar den skarpt. Har blivit mångas favorit, vilket är lättförståeligt. Den ska få arbeta mera framöver är det tänkt, och med lite olika saker. Förhoppningsvis ska den kunna leverera några bilder till jubiléumsutställningen på Fotogalleriet i Skruv senare i år. Tio år sen den första utställningen sommaren 2008! Tänk vad tiden rinner iväg? Bäst att försöka göra det man vill (och kan) medan man är frisk och har hälsan. Försöka utveckla sig så långt det går och inte fastna i det gamla allt för mycket.
Ha en fin helg!
//

EMAKS BETRAKTELSER 218/Samma stråk i 35 år...

Kameran fick följa med på dagens tur längs sjön. Det känns fint att åter ha lite snö, men tyvärr verkar det som det ska bli töväder i veckan som kommer. Landskapet förändras med snön och man hittar nya motiv och bildutsnitt, trots att man gått här längs sjön Läen i Djurhult i snart 35 år, med olika typer av utrustning. Allt från Dianor i plast till Pentax 67 och nu digitalt. Snabbredigerade bilder, jag får lägga ner mera tid på dom om jag ska göra utskrifter, men det blev rätt skapligt för webbgluttande ändå tycker jag.

Det digitala är numera så pass överlägset det analoga rent tekniskt, att en kamera med 1,5x sensor ger minst lika bra bilder som analogt mellan- eller storformat. Och väldigt likt också med sin kornlöshet och upplösning. Bara småbild utmärker sig med det traditionella kornet, och den speciella karaktären är i sig så pass speciell att det är värt att fortsätta fotografera med 135-formatet av den anledningen. Men Fujifilms tekniker är på väga att göra även den som vill ha traditionellt filmkorn lycklig, tror jag.

Vad gäller den här typen av landskapsbilder så är det ju dessutom så pass mycket smidigare att fota dom digitalt. Man slipper dra tunga stativ med sig och man kan ta bilderna på fri hand. Man ser också bilden i svartvitt med två ögon på skärmen och man slipper byta film stup i kvarten. Min Pentax 67 ger bara 10 bilder på en 120-film. Men film/framkallningspriset är inget jag ser som nån nackdel för analogt. Framkallar man själv och printar i mörkrum som jag gör, så blir totalkostnaden likväl billigare analogt. I alla fall om man vill ha pappersbilder digitalt, av samma kvalitét och hållbarhet som en fiberkopia från mörkrummet. Det argumentet med dyrare för analogt foto, köper jag helt enkelt inte. Det är ju tvärtom, för mig personligen i alla fall. Fördelen med det digitala är smidigheten som jag ser det. En nackdel är dock att man inte får samma häftiga skärpesläpp med en 1,5x sensor. I så fall får man gå upp till mellanformatsensor.








//