EMAKS BETRAKTELSER 218/Samma stråk i 35 år...
Kameran fick följa med på dagens tur längs sjön. Det känns fint att åter ha lite snö, men tyvärr verkar det som det ska bli töväder i veckan som kommer. Landskapet förändras med snön och man hittar nya motiv och bildutsnitt, trots att man gått här längs sjön Läen i Djurhult i snart 35 år, med olika typer av utrustning. Allt från Dianor i plast till Pentax 67 och nu digitalt. Snabbredigerade bilder, jag får lägga ner mera tid på dom om jag ska göra utskrifter, men det blev rätt skapligt för webbgluttande ändå tycker jag.
Det digitala är numera så pass överlägset det analoga rent tekniskt, att en kamera med 1,5x sensor ger minst lika bra bilder som analogt mellan- eller storformat. Och väldigt likt också med sin kornlöshet och upplösning. Bara småbild utmärker sig med det traditionella kornet, och den speciella karaktären är i sig så pass speciell att det är värt att fortsätta fotografera med 135-formatet av den anledningen. Men Fujifilms tekniker är på väga att göra även den som vill ha traditionellt filmkorn lycklig, tror jag.
Vad gäller den här typen av landskapsbilder så är det ju dessutom så pass mycket smidigare att fota dom digitalt. Man slipper dra tunga stativ med sig och man kan ta bilderna på fri hand. Man ser också bilden i svartvitt med två ögon på skärmen och man slipper byta film stup i kvarten. Min Pentax 67 ger bara 10 bilder på en 120-film. Men film/framkallningspriset är inget jag ser som nån nackdel för analogt. Framkallar man själv och printar i mörkrum som jag gör, så blir totalkostnaden likväl billigare analogt. I alla fall om man vill ha pappersbilder digitalt, av samma kvalitét och hållbarhet som en fiberkopia från mörkrummet. Det argumentet med dyrare för analogt foto, köper jag helt enkelt inte. Det är ju tvärtom, för mig personligen i alla fall. Fördelen med det digitala är smidigheten som jag ser det. En nackdel är dock att man inte får samma häftiga skärpesläpp med en 1,5x sensor. I så fall får man gå upp till mellanformatsensor.
//