EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 328/Magiska stunder i mörkrummet.
Det här ryska papperet från Slavich, Unibrom 160BP matt, har jag fastnat för. Jag blev intresserad av det när jag såg bilder av Georges Pons och några ryska fotografer i en grupp på Fb. Det finns ju i både matt och blank och det är ett "gammaldags" graderat papper. Jag beställde det matta, då jag läste i något forum att det skulle vara bäst att litkopiera på. Unibrom ger en ganska grov struktur när man lithkopierar och vill man ha den lite djupare svärtan så passar väl kanske det blanka papperet bäst?
Lith 7 2019 - Hägnaviken.
Det här är gamla negativ som har något 10-tal år på nacken. Jag exponerade och framkallade dom medvetet till väldigt låg kontrast och underframkallade så att de skulle bli väldigt tunna och passa att kopiera i sandwich med ett speciellt genomskinligt ritningspapper som jag hittat i en butik. Det gav lite struktur i bilderna, men när jag nu istället har lithkopierat dom rakt av på Unibrom-papperet, så blev det ännu bättre.
Lith 8 2019 - Lessebo gärde.
Det verkar fungerar bra att kopiera digitalt utskrivna negativ också på Unibrom, och jag håller på att ta fram nya som ska skickas iväg till Crimson för utskrift. Jag ska nog också försöka kopiera en del gamla negativ (som dom här Holgabilderna) framöver. Fast jag har ju även fått lust att ta nya bilder med mina Holga- och Dianakameror. De ger en sån fin känsla i bilderna som passar bra att förmedla med lithkopiering. Så en och annan 120-rulle kommer säkert passera genom dom också. Det här är ju ganska basic photography med kameror som varken har exponeringsmätare, avståndsmätare eller speciellt många möjligheter att variera exponeringen. Man får köra med film av olika känslighet i olika hus och sedan ytterligare variera med gul-, orange- och rödfilter. Då får man möjlighet att styra processen ganska bra, trots de primitiva leksakskamerorna. Annars blir det för mycket slumpen som avgör vad man får fram. Många tycker nog det är det roliga med sk toycams, men det gör inte jag. Jag föredrar att styra resultatet dit jag själv vill ha det. Då kan det bli så mycket bättre.
//
EMAKS BETRAKTELSER 326/Glöm Gyllene snittet!
"Gyllene snittet", är det nåt som du tänker på när du fotograferar? Inte jag i alla fall. Jag försöker i första hand känna något och känner jag något brukar det oftast bli bra. Några stenar kan fotograferas på många olika sätt och alla sätten kan bli bra. Olika vinkel, och reglerna sätts ur spel. Kompositionen blir en annan, linjerna ändras. Förhandsuträknade idealbilder skjuts i sank till förmån för harmonin, beroende på vad det är man fotograferar och hur ljuset faller. Mina stenar funkade bra på flera olika sätt. Tycker jag själv i alla fall, kanske ska tilläggas.
Om nu något gemensamt finns att säga om de fyra bilderna, så är det kanske att det finns ett djup i dom, från förgrund till mellanparti och bakgrund? Och det är något som jag tror fungerar bra för det mesta oavsett linjer och annat i bilderna, i alla fall när det gäller landskapsfotografi. Linjer och förhållanden mellan motivets olika komponenter kan variera i det oändliga, men ändå kännas bra. Så glöm Gyllene Snittet, Diagonaler, Tredjedelsregeln och allt vad man nu kan hitta på när man skärskådar och överanalyserar bilder. För det mesta är detta rena efterkonstruktioner, och så menade även den store fader Adams som så många verkar dyrka och höja till skyarna:
"Vad jag vill ha sagt är att det inte finns några regler för fotografisk komposition - det finns bara bra bilder! Trianglar, kroklinjer blickpunkter, riktlinjer etc. är i regel efterkonstruktioner. De flesta stora fotografer överträder sådana bildmässiga regler. Jag tvivlar faktiskt på att ordet "komposition" någonsin kommer för dem när de arbetar. De "ser" och de "visualiserar" (var och en på sitt sätt). Och de "gör" bilder.
Citatet kommer från en 28-sidig skrift som Ansel Adams gjorde 1980 för Victor Hasselblad AB, "Ansel Adams - SVARTVIT FOTOGRAFERING".
//
EMAKS BETRAKTELSER 325/Med rören på kängorna...
Det kändes lite ringrostigt idag på förmiddagen när jag reste mig upp efter att ha spänt långfärdsgrillorna på kängorna. Jag tror det var 10 år sen jag åkte på dom, för de senaste åren har det antingen varit för dåliga isar, eller för mycket snö på isen. Igår var isen på Hyllsjön helt ren, men idag låg ett centimetertjockt lager med snö över den blanka ytan.
Men det hindrade inte alls att återigen glida fram över isen och höra det härliga ljudet av skenornas friktion mot det blanka underlaget. Tänk att det äntligen blev tillfälle för det här igen. Bara att njuta så länge det varar.
Och visst blev det bilder idag också. Inte ofta nuförtiden man kan vara ute på sjöarna vintertid och fota. Så jag tog ett varv runt sjön och letade utsnitt. Det fanns mycket att välja på och det blev en hel del exponeringar.
Efter första varvet runt sjön stoppade jag tillbaka kameran i väskan och sen var det bara till att njuta av åkningen och ljudet från skridskorna. Nån timme och några varv runt sjön senare kände jag mig rätt nöjd. Det var dags att dra sig hemåt, och nu håller vi tummarna för att det inte kommer mera snö, och att temperaturen håller sig på rätt sidan om nollstrecket.
//
EMAKS BETRAKTELSER 324/Back to the roots...
Isen på Hyllsjön höll faktiskt att gå på idag. Men isen lägger sig tidigt och går upp sent på den sjön. Vid Läen, där jag bor nu, är isen inte lika snabb att sluta sig och det kan vara tjockt så det håller mer än väl att gå på i kanterna, medan det längre ut är mycket tunnare och lurigt. Ganska strömt på vissa ställen dessutom. Vi får se, kanske blir det en tur med långfärdsgrillorna på Hyllsjön i morgon?
Kenny var ute och isfiskade. Nappade dåligt så han skulle byta plats. Men jag fick ta några bilder innan han gick vidare med borren över axeln och ispiken i näven.
Det här är min fars gamla båt. Han fick den i 50-årspresent. Nu har det gått 50 år till och båten ligger fortfarande kvar, precis som den låg efter att jag hjälpt honom att lägga upp den på bockarna, den där sista hösten 2005 (eller var det kanske 2006). Det blev den sista båtsommaren för honom.
Bilderna är alltså från Hyllsjön vid Strömbergshyttan. Här växte jag upp, badade, fiskade, spelade hockey och lekte Jonny Nilsson och Johnny Höglin med armarna på ryggen på uppskottad rundbana sportlovet 1968. OS i Grenoble höll på som bäst och Höglin tog guld på 10.000. När jag efter otaliga varv tittade upp mot himlen så kom där en luftballong. Det var glaskonstnärerna Bertil Vallien och Erik Höglund och några till som precis genomfört en av de första uppstigningarna med varmluftsballong i Sverige i modern tid. Ballongen hette Emelie och klubben Åfors Raket- och Ballongklubb. De landade precis bredvid mig där jag åkte som bäst mina varv runt banan och jag fick hjälpa dom visa var närmsta väg som var farbar med bil fanns. Som tack för hjälpen höll man en liten ceremoni för mig där jag förärades en liten flätat stropp av Bertil som han satte fast i dragkedjan till min jacka. Det skulle vara Ballongfararnas skyddsymbol sa han, men det var kanske bara nåt han hittade på? I alla fall så visste jag inte då vilka de var, men förstod lite längre fram i livet att det var dessa numera världsberömda herrar som hade landat där på Hyllsjöns is bredvid min egenhändigt uppskottade skrinnarbana.
//
EMAKS BETRAKTELSER 321/Tung bok gav lite mera information...
Har precis hämtat ut ett 3,7 kg tungt och 1300 sidor tjockt praktverk från Schenker-ombudet. Och där hittade jag lite mera information (om än bara lite) för Zeiss Ikons sista kamera SL706, innan nedläggningen av deras fabrik i Brunschweig vid slutet av augusti 1971. Där fanns också några rader om den helt anonyma vidvinkeln Carl Zeiss Distagon 4/25mm, men boken är inget register över Zeiss-objektiv, bara kameror från Zeiss Ikon. En del objektiv nämns dock i förtexterna och beskrivningarna av hur företaget utvecklats, t.ex denna 25mm med ljusstyrka f:4. För kameror med utbytbar optik finns i alla fall information om de normalobjektiv som man kunde köpa kameran tillsammans med. SL706 levererades ned antingen Tessar (Color-Skopar) 2,8/50mm, eller Ultron 1,8/50mm (med konkav frontlins).
Distagon 4/25mm tillverkades för M42-kamerorna Icarex 35 TM (fanns i två versioner med fast och utbytbart prisma) och SL706, vilken blev den allra sista kameran man producerade i Tyskland innan nedläggningen i slutet av augusti 1971. SL706 gjordes bara under denna första halva av 1971 och den uppskattas ha producerats i 8000 exemplar. Vidvinkeln 4/25mm tillverkades troligen i ännu mindre upplaga (få exemplar enligt uppgift från Camerapedia) och som det verkar också bara under detta första halvår av 1971. Senare fortsatte Zeiss Contarex försäljningsbolag att saluföra det kvarvarande lagret av bl.a denna 4/25mm fram till 1975. Men som sagt var det ett väldigt litet lager och den mera vanliga 2,8/25mm för Contarex-kamerorna gjordes i betydligt större kvantitéter. Exakt hur många Distagon 4/25mm som kom till innan nedläggningen av fabriken i Braunschweig i augusti 1971 finns ingen uppgift om. Hur som helst är det en riktigt bra vidvinkel som verkar fungera utmärkt även med Speed Boostern/Brännviddsförkortaren på min X-T2. Bilderna är färska för dagen och tagna med Distagon 4/25mm, här utan Speed Boostern.
Jag fotograferade tidigare en del landskapsbilder med en Zeiss Contax Distagon T* 2,8/25 (med analog Contax-kamera) men sålde den. Nu är det istället denna Distagon 4/25mm som får sitta på det digitala Fujifilm-huset. Som jag upplever det är denna mindre ljusstarka 25mm-variant ett strå vassare i hörnor/kanter och därför passar den kanske bättre för lite mera "publikfriande" och "tankebefriande" landskapsbilder, som är lätta att ta till sig och smälta ner innaför pannbenet för flertalet betraktare? Det märks väl inte direkt i kvadratiskt format, men med Speedboostern och fullt 3:2 tycker jag att skärpan i kanter/hörnor är överraskande bra, även på full öppning. 2,8-varianten hade som jag upplevde det, en lite sämre hörnskärpa över hela bländarområdet, och kanske är det vad man får på köpet av ett bländarsteg bättre ljusstyrka när det gäller vidvinklar från 25mm och vidvinkligare?
//