Emaks betraktelser146/Mera betraktelser från Stockholm...och med Jupiter 3+
Det blev några filmer tagna under helgvistelsen i staden. Använde som sagt den nya Jupiter 3+ 50mm/1,5 och den optiken är lite speciell, i flera avseenden. Man kan inte undgå att komma in på det tekniska när en sån originell optik används för första gången, så ursäkta mig för det (bilderna är ju annars det viktigaste). På Sovjet-tiden tillverkades den endast på beställning med särskild rekvisition, och fanns inte till allmän försäljning. Den var också mera påkostad än normalt. Lite mera exklusiv kanske man kan säga. Men ändå var den enligt uppgift behäftad med en del problem, t.ex ganska tydlig distorsion. Och det är även den nya Jupiter 3+, det kan inte förnekas. Kuddformig sådan. I vissa bilder kan det störa, men idag finns ju så fina hjälpmedel att justera detta i datorn, vilket jag gjort med bl.a den här bilden från tunnelbanan, där skyltarna i taket såg ut att hänga snett i förhållande till varandra innan justeringen. Kommer inte ihåg om det var största öppning eller möjligen 2 som jag använde här?
Att kant/hörnskärpan på stora öppningar inte är den bästa när man fotar plana ytor, det ska också erkännas, och vad jag förstått så kan det ha att göra med bildfältskrökning, vilket också syns i bilden ovan om man kollar noggrant. Tittar man på plattorna i golvet går skärpan i ett bågformat plan från bildens nedre hörnor, in mot mitten till automaten. Förgrunden i mitten verkar också oskarp mot förgrunden i hörnorna. Jag har samma fenomen med min Contax T kompakt på största bl 2,8. Även den är ju utrustad med en Sonnar-konstruktion, precis som Jupiter 3+. Men vid nedbländning försvinner problemet i stort sett helt. Så också med Jupitern som det verkar.
Vinjetteringen är också tydligare på stora bländaröppningar med Jupiter 3+ (precis som med Sonnaren på Contax T), och minskar med nedbländning. Ofta kan dock vinjettering vara att föredra, speciellt vad gäller svartvita bilder. Som Christer Strömholm skriver om i sin fotoskola, så kommer blicken då ha lättare för att stanna kvar i bilden. Den far inte så lätt ut från kanterna om där är mörkare. Bilden nedan tror jag att jag tog på bl 2. Även denna har justerats i datorn för den kuddformiga (inåtbuktande) distorsionen.
Har några bilder till som inte är så mycket att säga om. Den första togs på bl 4 eller 5,6 tror jag, och den är distorsionsjusterad i datorn. Den andra är också justerad för distorsionen men den sista behövde inte det, och de togs på bl 2,8-4 resp 5,6 som jag minns.
Jupiter 3+ har karaktär som sagt. Om man gillar den eller ej är väl en smaksak. Personligen tycker jag att den passar väldigt bra att fota svartvitt med, speciellt med 200-400 ISO filmer och framkallare typ Rodinal, som ger lite tydligare korn och mera struktur. Den inte helt perfekt korrigerade konstruktionen, som verkar ge de speciella egenheterna på stora bländaröppningar, "fits the line" kan man säga med ett lite ruffigare och råare uttryck på dom bländarna, vilket jag också skrivit om i en kommentar tidigare. Men vid nedbländning till 5,6 verkar mycket av det här vara försvunnet, utom distorsionen, som ju enkelt kan åtgärdas i de billigaste versionerna av ps som följer med "gratis" vid scannerköp t.ex (eller för den skull i vissa kameror direkt om den används digitalt). I mörkrummet blir det dock svårare att fixa till de lite lätt böjda kantlinjerna, så där får man dras med det. Förstoringsoptik är ju i regel helt distorsionsfria, annars kunde man tänka sig att använda en dito med motsatt (tunnformig) distorsion, för att eliminera det fenomenet.
Som det verkar är det den kompakta designen och kravet på hög ljusstyrka för den ryska Jupiter 3+ och dess föregångare, som ger den sin speciella karaktär. Den har inte som hos Zeiss i väst modifierats och moderniserats i senare versioner (t.ex den sista ganska nya ZM 50mm/1,5) för att komma till rätta med de här avvikelserna. Istället har man valt att hålla fast vid Sonnar-originalet från 1932, vilket i sig är att beundra. Personligen hade jag dock önskat att man försökt komma tillrätta med distorsionen lite mera, den är inte kul i vissa bilder när man som jag även vill göra dom i mörkrummet.
Sonnar 1,5/5 cm (som Jupiter-3 är en replika av) konstruerades då det inte fanns antireflexbehandling, och har tre linsgrupper för att undvika för många interna reflexer. Och med den här konstruktionen så hade man inte så många möjligheter att korrigera vissa saker tillräckligt, som tex bildfältskrökningen. Man kan nog se Sonnar 1,5/5 cm och Jupiter-3 som en ljusstark reportageoptik. Och en spännande och kul sådan! Unik också!
Så jag kör vidare med min Jupiter-3 ett tag till :)
/B
Ps. Jag får se om det blir en Jupiter 3+ framöver! :)
Vad gäller digitalt, så e det i stort samma sak. Vet inte om det som står på objektivet utvändigt stämmer exakt med det jag ser i sökaren. Men jag har kört hyperfokal nå'n gång, men bara på tex 20 mm och 28 mm och då går det bra, i alla fall på Fuji X-E1. Men på korta brännvidder e skärpedjupet ganska stort.
Jupiter-3 e lätt att skruva isär, tyvärr måste man nog säga! ;) Man skruvar ur objektivet ur fattningen och där brukar det ligga någon eller några tunna shims. Men tror att om avståndet stämmer via avståndsmätaren i sökaren så får man leva med det.
Och det kan nog finnas ett litet fokusskift på optiken!?
Vet inte om du sett nå't sådant på nära håll på full öppning?
Det här med fokushift e knepigt, men så här förklarar Zeiss vad gäller tex den nya Sonnar 1,5:an. Å min lilla misstanke är att det även finns ett shift på Jupiter 3+ (När det är en mekanisk koppling till mätsökaren)
Fukusskiftet märks inte när man ställer skärpan på en "digital mattskiva" som tex i en Fuji X-E1 eller liknande!
Så här säger Zeiss alltså:
"Because of the above mentioned classical characteristic of the lens the best focus position in the object space can not be kept exactly constant for all f-stop settings. The passionate photographer might notice a slightly closer best focus in his pictures than expected. When stopping down the lens to f/2.8 or smaller this effect is minimized, so the focus position will be as expected. In order to balance the performance at full speed and other f-stop settings the lens is adjusted with above described characteristic. The special features of the C Sonnar T* 1.5/50 ZM are best used in emotional, artistic, narrative images, portraits or atmospheric landscapes. For documentation or technical subjects Carl Zeiss recommends to stop down the lens at least to f/5.6 or to use the Planar T* 2/50 ZM lens."
Konstruktören Ludwig Bertele hos Zeiss satsade i första hand på fyra saker: Ljusstyrka, reflexfrihet, långtgående korrigering av sfärisk aberration, samt kompakthet. Han lyckades väl. Ljusstyrkan är än i dag att se som hög. Genom de bara tre fristående linselementan plus en enkel antireflexbehandling, är transmissionsförhållandena sådana att de kan jämföras med ett multicoatat objektiv av i dag. Korrigeringen av den sfäriska aberrationen är än i dag att se som god (den var ytterst framstående på 1930-talet). Vad det slutligen gäller kompaktheten så innehar detta objektiv fortfarande gällande världsrekord när det gäller förhållandet ljusstyrka-brännvidd-uttecknat format.
Jag har under åren jobbat mycket med förebilden till Jupiter 3 - det vill säga den antireflexbehandlade varianten av Zeiss Sonnar 1,5/5cm som började säljas på våren 1941 i Sverige och Schweiz. Det allt överskuggande intrycket är att det handlar om ett objektiv som ger mycket vackra bilder. Det är ju vad vi vill ha - eller hur?