Emaks betraktelser146/Mera betraktelser från Stockholm...och med Jupiter 3+

Det blev några filmer tagna under helgvistelsen i staden. Använde som sagt den nya Jupiter 3+ 50mm/1,5 och den optiken är lite speciell, i flera avseenden. Man kan inte undgå att komma in på det tekniska när en sån originell optik används för första gången, så ursäkta mig för det (bilderna är ju annars det viktigaste). På Sovjet-tiden tillverkades den endast på beställning med särskild rekvisition, och fanns inte till allmän försäljning. Den var också mera påkostad än normalt. Lite mera exklusiv kanske man kan säga. Men ändå var den enligt uppgift behäftad med en del problem, t.ex ganska tydlig distorsion. Och det är även den nya Jupiter 3+, det kan inte förnekas. Kuddformig sådan. I vissa bilder kan det störa, men idag finns ju så fina hjälpmedel att justera detta i datorn, vilket jag gjort med bl.a den här bilden från tunnelbanan, där skyltarna i taket såg ut att hänga snett i förhållande till varandra innan justeringen. Kommer inte ihåg om det var största öppning eller möjligen 2 som jag använde här?


 
Att kant/hörnskärpan på stora öppningar inte är den bästa när man fotar plana ytor, det ska också erkännas, och vad jag förstått så kan det ha att göra med bildfältskrökning, vilket också syns i bilden ovan om man kollar noggrant. Tittar man på plattorna i golvet går skärpan i ett bågformat plan från bildens nedre hörnor, in mot mitten till automaten. Förgrunden i  mitten verkar också oskarp mot förgrunden i hörnorna. Jag har samma fenomen med min Contax T kompakt på största bl 2,8. Även den är ju utrustad med en Sonnar-konstruktion, precis som Jupiter 3+. Men vid nedbländning  försvinner problemet i stort sett helt. Så också med Jupitern som det verkar.

Vinjetteringen är  också tydligare på stora bländaröppningar med Jupiter 3+ (precis som med Sonnaren på Contax T), och minskar med nedbländning. Ofta kan dock vinjettering vara att föredra, speciellt vad gäller svartvita bilder. Som Christer Strömholm skriver om i sin fotoskola, så kommer blicken då ha lättare för att stanna kvar i bilden. Den far inte så lätt ut från kanterna om där är mörkare. Bilden nedan tror jag att jag tog på bl 2. Även denna har justerats i datorn för den kuddformiga (inåtbuktande) distorsionen.



Har några bilder till som inte är så mycket att säga om. Den första togs på bl 4 eller 5,6 tror jag, och den är distorsionsjusterad i datorn. Den andra är också justerad för distorsionen men den sista behövde inte det, och de togs på bl 2,8-4 resp 5,6 som jag minns.







Jupiter 3+ har karaktär som sagt. Om man gillar den eller ej är väl en smaksak. Personligen tycker jag att den passar väldigt bra att fota svartvitt med, speciellt med 200-400 ISO  filmer och framkallare typ Rodinal, som ger lite tydligare korn och mera struktur. Den inte helt perfekt korrigerade konstruktionen, som verkar ge de speciella egenheterna på stora bländaröppningar, "fits the line" kan man säga med ett lite ruffigare och råare uttryck på dom bländarna, vilket jag också skrivit om i en kommentar tidigare. Men vid nedbländning till 5,6 verkar mycket av det här vara försvunnet, utom distorsionen, som ju enkelt kan åtgärdas i de billigaste versionerna av ps som följer med "gratis" vid scannerköp t.ex (eller för den skull i vissa kameror direkt om den används digitalt). I mörkrummet blir det dock svårare att fixa till de lite lätt böjda kantlinjerna, så där får man dras med det. Förstoringsoptik är ju i regel helt distorsionsfria, annars kunde man tänka sig att använda en dito med motsatt (tunnformig) distorsion, för att eliminera det fenomenet.

Som det verkar är det den kompakta designen och kravet på hög ljusstyrka för den ryska Jupiter 3+ och dess föregångare, som ger den sin speciella karaktär. Den har inte som hos Zeiss i väst modifierats och moderniserats i senare versioner (t.ex  den sista ganska nya ZM 50mm/1,5) för att komma till rätta med de här avvikelserna. Istället har man valt att hålla fast vid Sonnar-originalet från 1932, vilket i sig är att beundra. Personligen hade jag dock önskat att man försökt komma tillrätta med distorsionen lite mera, den är inte kul i vissa bilder när man som jag även vill göra dom i mörkrummet.

2016-02-11 07:38   Benganbus

Intressanta synpunkter, och fina bilder!
Sonnar 1,5/5 cm (som Jupiter-3 är en replika av) konstruerades då det inte fanns antireflexbehandling, och har tre linsgrupper för att undvika för många interna reflexer. Och med den här konstruktionen så hade man inte så många möjligheter att korrigera vissa saker tillräckligt, som tex bildfältskrökningen. Man kan nog se Sonnar 1,5/5 cm och Jupiter-3 som en ljusstark reportageoptik. Och en spännande och kul sådan! Unik också!
Så jag kör vidare med min Jupiter-3 ett tag till :)
/B

Ps. Jag får se om det blir en Jupiter 3+ framöver! :)

Svar från Nils Bergqvist 2016-02-11 07:49

Det är nog alldeles rätt konstaterat. Har personligen aldrig fotat med något liknande förut, så unik är nog rätta ordet. Priset för den nya med + är också något man får ta med i beräkningen. Var lite tveksam först och funderade på om jag skulle skaffa en beganad på ebay istället. En fråga till dig: när du använder din Jupiter 3 på Leica M/39mm eller digitalt, behöver du då shimma den (lägga folie mellan bajonetten olch optiken eller vad man nu brukar göra) för att avståndsskalan ska stämma?

Benganbus 2016-02-11 08:36

Det här med avståndsskalan utvändigt på optiken och avståndet i mätsökaren om man kör analogt kan vara litet osäkert. Det stämmer kanske inte exakt, så upplever jag det, men jag använder nästan bara sökaren när jag fotade analogt med Jupiter-3. Men har inte kollat speciellt mycket eller jämfört med avståndmarkeringen utanpå objektivet mot det intällda värdet i sökaren.

Vad gäller digitalt, så e det i stort samma sak. Vet inte om det som står på objektivet utvändigt stämmer exakt med det jag ser i sökaren. Men jag har kört hyperfokal nå'n gång, men bara på tex 20 mm och 28 mm och då går det bra, i alla fall på Fuji X-E1. Men på korta brännvidder e skärpedjupet ganska stort.

Jupiter-3 e lätt att skruva isär, tyvärr måste man nog säga! ;) Man skruvar ur objektivet ur fattningen och där brukar det ligga någon eller några tunna shims. Men tror att om avståndet stämmer via avståndsmätaren i sökaren så får man leva med det.

Och det kan nog finnas ett litet fokusskift på optiken!?
Vet inte om du sett nå't sådant på nära håll på full öppning?

Svar från Nils Bergqvist 2016-02-11 09:13

Jo att det inte stämmde på närgränsen vid stora öppningar har jag sett, men har justerat det på kamerahuset, då jag tror mätsökaren var lite fel. Sånt märks ju mest när det blir krav på exakthet på stora öppningar, och har inte märkt det med mina andra normaler som har 2,5 och 3,5 som största bl. Ganska lätt med Voigtländer Bessa-kameror att justera mätsökarmekanismen för sånt. Men focus-shift blir väl när man bländar ner? Det har jag inte kollat ännu.

Benganbus 2016-02-11 18:25

Nils!
Det här med fokushift e knepigt, men så här förklarar Zeiss vad gäller tex den nya Sonnar 1,5:an. Å min lilla misstanke är att det även finns ett shift på Jupiter 3+ (När det är en mekanisk koppling till mätsökaren)
Fukusskiftet märks inte när man ställer skärpan på en "digital mattskiva" som tex i en Fuji X-E1 eller liknande!

Så här säger Zeiss alltså:
"Because of the above mentioned classical characteristic of the lens the best focus position in the object space can not be kept exactly constant for all f-stop settings. The passionate photographer might notice a slightly closer best focus in his pictures than expected. When stopping down the lens to f/2.8 or smaller this effect is minimized, so the focus position will be as expected. In order to balance the performance at full speed and other f-stop settings the lens is adjusted with above described characteristic. The special features of the C Sonnar T* 1.5/50 ZM are best used in emotional, artistic, narrative images, portraits or atmospheric landscapes. For documentation or technical subjects Carl Zeiss recommends to stop down the lens at least to f/5.6 or to use the Planar T* 2/50 ZM lens."

Svar från Nils Bergqvist 2016-02-12 11:43

Intressant att de skriver så! Har noterat samma själv med denna nya Jupiter, att från 5,6 är den riktigt bra eller "normal" (förutom distorsionen då som man kan fixa i datorn). Och att dom här unika egenskaperna som kan ses som lite "konstnärliga" finns vid större öppningar.

2016-02-11 09:50   syntax

Kul att se bilder med detta gammal/nya objektiv. Konstruktionen är ju lagd för att möta en helt annan tids problem. För att få ljusstyrka behövs det många linser - men många linser går dåligt ihop med läget när man inte, som på 1930-talet, har någon antireflexbehandling. De sju linserna är därför sammankittade så att bara tre fristående element återstår - 15 reflexpunkter, den praktiska gränsen för ett objektiv utan antireflexbehandling. De villkoren blir naturligtvis en hämsko för objektivets vidare korrigering.
Konstruktören Ludwig Bertele hos Zeiss satsade i första hand på fyra saker: Ljusstyrka, reflexfrihet, långtgående korrigering av sfärisk aberration, samt kompakthet. Han lyckades väl. Ljusstyrkan är än i dag att se som hög. Genom de bara tre fristående linselementan plus en enkel antireflexbehandling, är transmissionsförhållandena sådana att de kan jämföras med ett multicoatat objektiv av i dag. Korrigeringen av den sfäriska aberrationen är än i dag att se som god (den var ytterst framstående på 1930-talet). Vad det slutligen gäller kompaktheten så innehar detta objektiv fortfarande gällande världsrekord när det gäller förhållandet ljusstyrka-brännvidd-uttecknat format.
Jag har under åren jobbat mycket med förebilden till Jupiter 3 - det vill säga den antireflexbehandlade varianten av Zeiss Sonnar 1,5/5cm som började säljas på våren 1941 i Sverige och Schweiz. Det allt överskuggande intrycket är att det handlar om ett objektiv som ger mycket vackra bilder. Det är ju vad vi vill ha - eller hur?

Svar från Nils Bergqvist 2016-02-11 10:28

Tack för den informationen! Kul med fotohistoria och speciellt för den här konstruktionen. Dina kunskaper är guld värda och jag håller med dig om att bilderna blir "vackra" som du uttrycker det. Men även det begreppet är ju subjektivt, kanske ska tilläggas. Vackert för en person kan vara fult för en annan.

syntax 2016-02-11 10:38

Visst är det så med begrepp som "vackert" - ändå finns det någon slags allmän konsensus i saken, och det är naturligtvis det som gör det möjligt för KMZ i Krasnogorsk att nischa in sig på detta. Dom som köper objektivet får faktiskt något för den satsade slanten.