Vad är gatuporträtt?

Närbilder på människor i gatumiljö. Så kallade gatuporträtt. Vad menas med det? Naturligtvis en närbild. Lika viktig är att bilden återger miljön och vad som händer kring personen.

Cartier-Bresson menade att vad som händer kring den som porträtteras är lika viktigt som den som avbildas. Han betraktade sig som en dålig porträttfotograf. Fotoateljén var definitvt inte hans platform. Istället var det befintligt ljus och att snabbt fånga en helhetsbild av en människa.

Själv gillar jag det stående porträttformatet bäst. Klassikern. Det känns mer statiskt att betrakta och ger tyngd åt den som avbildas.

Här är ett exempel på ett gatuporträtt på en grabb i Berlin som jag tog för ett par månader sedan. Det framgår tydligt att det är på en järnvägstation. På vardera sidan av honom finns två män. De samtalar med en kvinna bakom killen. Det ger bakgrundskontrast.

 Nästa bild är tagen i Kungsträdgården i Stockholm förra året. Man ser en massa mörka män i bakgrunden. Kvinnan observerar mig med en hastig blick när jag tar bilden.

Naturligtvis använder jag ibland det liggande formatet också för porträtt. Det ger en mer dynamisk skildring. Den här härlige mannen fotade jag i Berlin för ett par månader sedan. Men jag vet inte riktigt om det är gatufoto då jag fick påkalla hans uppmärksamhet. Han fick tillfälle att ordna sin min till ett praktfullt leende. Oftast skapar ju leenden in fasad för en människa att dölja sig bakom. Ibland - som här - lämnar leendet ett personligt avtryck.

Det liggande formatet ger mer möjlighet att spegla miljön där bilden är tagen. Ungdomarna som skymtar i bakgrunden ger en kontrast till den här lite äldre mannen.

Gatuporträtt kan givetvis innehålla flera personer. Förutsättningen är givetvis att man kommer så pass nära att det blir "porträttkontakt". Det här gifta paret mötte jag på Biblioteksgatan i Stockholm. Givetvis krävde bilden ett liggande format. Det gav mig också möjlighet att få med det unga paret med barnvagn i bilden som kontrapunkt.

 Människor är fantastiska. Ibland måse man invänta rätt ögonblick för att fånga detta. Gatuporträttet får inte ge intryck av slarvigt hastverk även bilden tagits snabbt och oplanerat.  Det finns säkert andra uppfattningar om gatufoto och vad som kan lyftas fram. Men det känns bra att formulera sig för att gå vidare.

Ändå verkar det som om bilder med gatuporträtt har en undanskymd plats på Fotosidan. För mig är det inte så.

Jordens avskum och en blodig arbetarmördare

1939 ritade David Low sin berömda teckning med Hitler och Stalin där de leende hälsar varandra med orden "Jordens avskum förmodar jag" och "Den blodige mördaren av arbetare förmodar jag".

Jag tänkte på den teckningen när jag stod i foajén på Deutsches Historische Museum i Berlin och betraktade två statyer. Den ena jättestatyn föreställde Lenin - en lika blodrypande mördare som Stalin. Den andra jättestatyn föreställde nazismens genius - en naken man med draget svärd. Fick otäcka kväljningar men tog ändå ett par bilder.

En bit från museet finns en omstridd staty på Marx och Lenin. Den ligger inom dåvarande Östberlin intill Östtysklands motsvarighet till Röda torget i Moskva. Här hölls alla storartade parader.

Många vill ta bort statyn medan andra vill ha den kvar. Och den står kvar till skillnad från andra länder som legat bakom järnridån. Där har man gjord sig av den här typen av minnen från Sovjettiden.

I Budapest har man behållt alla statyer från den sovjetiska ockupationen. En särskilt statypark finns i utkanten av stan kallad "Memento". Där får Marx och Engels stå och skämmas.

Gick förbi ett kommunistmöte på Alexanderplatz och fotade några gubbar. Det var ett par dussin grånande män som ville att berlinarna skulle vakna upp. Ingen tog någon notis om dem.

Den här deltagaren hade säkert läst väldigt mycket Marx. Och stått och jublat varje första maj på Marx-Engels platz. Men han verkar glad ändå idag!

Vid ett besök i Berlin finns det mycket man kan fundera över när det gäller nutidshistoria. Som besökande svensk turist kanske man egentligen inte begriper ett skvatt.

Hyllning till den tyske fadern!

Faderlig omsorg - eller vad det kan kallas - har jag tidigare inte fotat. Det blev en del sådana bilder från Berlin. Ingen djupare tanke i det. Man registrer bara händelser som fångar ögat på något sätt.

Under morronpromenaden till centrum så jag mängder med fäder som släpade på barn eller cyklade med dem så här. Naturligtvis såg jag fler mödrar upptagna med samma värv. Men det är en annan historia.

Det var givetvis inte bara transporterande utan även ompysslande av vanligt slag.

Den sista bilden visar att barnpassning även går att kombinera med jobbet. För övrigt taget på Harkescher Markt. En trevlig plats att hänga på om man har lust.

Unga och vackra men bolmar som attan!

Det är mest tjejjer som röker. Det slås man av under en fotopromenad. Det visar också statistiken. Ändå bemödar dom sig av att vara vackra och åtminstone se sunda ut - på ytan.

Här är en bild som jag just lagt ut i gatufotopoolen. Den visar njutningen av ett riktigt halsbloss. Bilden är nyligen tagen i Berlin.

Igår fotade i Stockholm jag den här kvinnan som satt utanför sin arbetsplats som jag antar och blossade.

Jag tog flera bilder medan hon tankfullt rökte. Vet inte vilken av de två bildern som är bäst - eller om ens någon blev riktigt bra. Men den sista visar lite mer av miljöns sunkiga geometri i alla fall. Där rökare dväljes.

Rökarna dyker ofta upp i mörka hål och fula miljöer för att utöva sin sysselsättning. Som bilden visar. Kanske man borde fota mer dessa skepnader i gatumiljön. Hitills har jag undvikit motivet. Men det kunde bli ett intressant område att uforska.

Det har ju redan blivit några bilder - till att börja med.

Kissnödig i storstad

Stockholm är fantastiskt. Bland annat därför att det finns bra offentliga toaletter med några hundra meters avstånd i centrum. En gatufotograf uppskattar denna bekvämlighet. I lördags var det dags för ett besök på den anrika inrättningen på Slottsbackens krön.

Jag drog mig till minnes ett dambesök här förra året. Den var väl ett undantag. Men jag har märkt att händelser som man tror är unika ofta upprepar sig. Så när jag kom ut noterade jag att en dam kom gående med snabba och bestämda steg utifrån Slottsbacken.

Men först en bild på händelsen förra året. Hon hade tagit god tid på sig och det hade samlats en samling herrar utanför. En rusar snabbt in samtidigt som hon kommer ut.

Här är bilden på det andra besöket ett drygt år senare. I lördags således.

Hon gick in och stängde dörren efter sig. Efter ett kort ögonblick kom en turist halvspringande och skulle in. Här är bilden när han kommer springande ut från pissoaren, skrikande något upprört på japanska (eller något liknande språk) till sin kompisar. Undrar vad han ropade?

Här kommer kvinnan ut igen från besöket. Och kastar ett par blickar på fotografen.

Varför blev det flera bilder på slutet?  Försöker numera få en "burst" på en situation.

Kanske den toalettvårdande myndigheten i Stockholm borde sätta upp en skylt vid den här pissoaren. Och upplysa om att det finns en fin alternativ offentlig toalett utanför Myntmuseet cirka hundra meter längre ned i Slottsbacken.

Men visst är den här inrättningen vacker!!!