Gatufotograferingens delikatesser

Höstmörkret lägger sig som en våt grå trasa över stan. Gatufotograferandet har hamnat i en återvändsgränd. Tid att skörda ljusa sommarminnen och jobba med printar och sånt. Sånt ska göras också.

Vad minns man bäst från sommaren. Givetvis gatan delikatesser. Såsom glass.

Svensk glass är inte mycket att hurra för. Den har en menlös smak liksom den var gjord av mellanmjölk. Tacka vet jag de intensiva smakförnimmelser som äkta italiensk glass förmedlar.

Tyvärr har jag ingen interiörbild från en italiensk glassaffär. Ofta en upplevelse att handla glass i ett bostadsområdes favoritaffär. Full av köande där alla pratar i munnen på varandra. Det råder feststämning. Här jag kommer en mer allvarlig glassbild från centrala Rom.

Västerlånggatan i Gamla Stan är Stockholms glassgata. Bara turister besöker glassbutikerna. En tråkig och mycket dyr glass serveras. Men affärerna går trots allt lysande.

Det finns ställen med italiensk glass i Stockholm. Tyvärr saknas här den feststämning som finns i en äkta italiensk glassbutik.

Kan man gatufotgrafera iförd hatt?

Gatufotografering innebär många timmars promenad ute i det fria. Någon form av huvudbonad med skärm är nödvändig. Själv fördrar jag keps. Under spaning i motljus är skärmen djup neddragen över näsan. I skugga är skärmen ofta i nacken för att inte vara i vägen för min stora kamera.

Ingen slump att jag ofta använder den här bilden för att presentera mig själv. Keps är jätteviktigt för mig. Liksom en rymlig fotoväst för att hålla ordning på mina prylar - men det är en annan historia.

Självfallet är hatt elegantare. När jag stöter på Bengt Hansson på Stockholms gator iförd vit hatt tvingas jag med avund konstatera detta. Så här skulle jag vilja vara klädd under mina fotopromenader. Iförd svart hatt och vit scarf med en värdig framtoning.

Vintertid övergår jag till en stickad sak av det här slaget för värmens skull. Solskenet är inte lika ansträngande för ögonen. Det behövs inget skärmskydd. 

Det två nedre bilderna är tagna i Rom.

Gatufoto handlar om spaning

Gillar platser med folkmyller. Gärna under rusningstid. Finnas i händelsernas mitt och vara beredd med kameran.

Skanstull i Stockholm är en sådan plats. Här möts trafiken längs Götgatan och Ringvägen. Folk springer mellan tunnelbanan och busshållplatserna. Och passar på att shoppa på Åhlens varuhus eller i Ringens galleria.

Sitter gärna på en låg mur längs Götgatan. Här sitter redan en nöjd man sina öl. Men det finns gott om plats bredvid.

Rätt nyligen blev jag påkörd av en cyklist i den här trafikkorsningen. Vems var felet? Damen ifråga körde laglydigt på den utmärkta cykelbanan. Men vem ser att det finns en trafikled utmärkt på trottoaren mitt i folkvimlet.

En boardåkare på den här cykelbanan dyker i asfalten. Undviker med knapp marginal kvinnan som väntar på bussen. Boardåkaren klarade sig utan men. Sedan sparkade han glatt vidare  på brädan dragande resväskan på hjul efter sig.

Dags för mellanmål på väg hem. Det finns en bra korvkiosk vid Skanstull.

Samtal kring en soptunna utanför Ringen. Vet inte vad som avhandlades.

Det är många som stannar till vid blomsteraffären här på väg  hem.  En liten blomma att placera på köksbordet till kvällsmaten.

Som vanligt handlar gatufotot om att skildra enkla vardagshändelser. Ungefär så här.