Loppis Hötorget

Med kamera i hand är det lätt att glömma vad som säljs. Istället är det besökarna som gäller. Sett många stockholmsbloggare som visat bilder härifrån. I söndags var det dags för mig.

Trots att det blåste isande kalla vindar över torget var det gott om folk på torget. Många udda figurer. Alla åldrar men främst lite äldre personer.

Några äldre damer som verkade ha det trevligt. Kanske veckans söndagsutflykt.

Den här mannen såg rätt frusen ut.

Trodde mest det var böcker och småpryttlar som såldes på Hötorget. Sånt man kan bära hem under armen. Men en del möbler försökte den här gubben prångla. Pinnstolar kanske det finns marknad för.

Försäljarna såg faktiskt rätt frusna ut. Men dom är väl vana.

En hel del konst fanns det också i stånden.

Måste också visa att det fanns något yngre damer som var intresserade. En spegel med guldram var inhandlad.

Nä - det var inget bland prylarna som föll i smaken. Kanske nån annan gång. Bilder bjuds det på. Och det går obekymrat att fota på nära håll som synes.

Det vardagliga gatufotot

Mycket gatufoto skildrar den udda situation. Helst ska det vara humoristiskt och gärna lätt osannolikt. Det jagas gatans ofrivilliga clowner. Det stillsamma vardagliga finns sällan plats för.

Ofta fotar jag människor som kommer gående mot mig. När jag betraktar en sådan bild i efterhand vill jag kunna se människornas ansikten och kunna bilda mig en uppfattning om deras personligheter. Sådana bilder blir bara bättre med åren. Låt mig visa.

Här är en enkel bild från Klarabergsbron i somras. Det är morgonrusningen från Centralen i Stockholm. Inget märkligt. Men ett tidsdokument. Till sommaren ska jag ta några bilder från samma plats. Hur ser vi ut då? Eller om tio år?

För länge sen tog jag en bild i en förstad till Neapel. Jag gillar den här bilden. Dröjer mig gärna kvar ett slag i betraktandet. Vanliga människor i ordinära kläder. De sköter sig själva och är inte medvetna om fotografen.

För personligt bruk tar jag sådana här bilder.