Viktig uppgift i pandemitider

Det läggs ned  väldigt mycket arbete i den offentliga miljön för att hålla smittspridningen i schack. Som till exempel här. Breda tejpremsor på golvet för att skilja gångtrafiken åt för butikens besökare. 

Alla skyltar om pandemin kräver dagligt underhåll. Här tejpade butiksbiträdet över den gamla remsan med ett nytt lager.  

Händer inte så mycket ute på stan annars. Man måste upptäcka små och enkla situationer att dokumentera. 

Nu börjar julrushen - kanske

Igår besökte jag stormarknaden i stan. Även om det var eftermiddag så var det rätt mycket besökare.

Tidningarna varnar för tomma hyllor i affärerna till jul. Långa och komplicerade logistikkedjor har brutit samman efter pandemin. Godset levereras inte i tid eller kommer bort.

Kanske julrushen redan har börjat så smått. Vill man handla sina julklappar så måste man vara ute redan nu. 

Än så länge verkar hyllorna vara välfyllda med varor. Men vem vet hur det kommer att se ut om nån månad? Själv skulle jag handla en pryl till min robotdammsugare. En sån där känslig sak som lätt kan komma bort i logistikens irrvägar.  Och man vill ju inte att huset ska vara ostädat till jul, 

Pensionärer kan planera sin tid och börja julhandla redan nu. Som det här paret.

Ett nytt fik hade öppnat på stormarknaden. Det såg luftigt och trevligt ut. Rejäla bord och stolar med gott om plats. Kanske blir ett besök framöver. 

Presenartiklar för att användas till helgen hade anlänt i rätt tid. Fast jag tycker att de gärna kunnat komma bort på vägen.

Rapport från fiskdisken

Ibland känner man för fisk. Inte den som finns i frysen på stormarknaden. Och då går man till ett sånt här ställe. 

Mannen på bilden jobbar med att filea en stor torsk. Ingen kund köper väl orensat idag. Åtminstone inga av de som besöker Hötorgshallen i Stockholm. 

Enklast är väl att slå sig ned vid borden i bakgrunden och få torskryggen sig serverad. 

Och så kanske nåt gott till kaffet efteråt? Men här har vi lämnat fiskdisken. 

Den pratande hunden

På Hötorget i Stockholm. Ett par med två hundar stannade till vid ett stånd med halsdukar. Själv stod jag invid och fotade jyckarna. De visade mycket känslor. Jag tyckte jag mig kunna höra vad hunden till vänster sade.

"Varför kan inte matte klappa mig också. Kompisen håller sig alltid framme och blir ompysslad. Känner mig övergiven."

"Nä nu får det väl vara nån rättvisa. Jag vill också bli kliad på huvudet. Det är ju så skönt!"

"Ojdå - nu fick jag annat att tänka på. Kolla - där borta ser jag en snygg tik. Kanske jag blir kliad också men lite senare."

Resa med gänget.

Bild från Kungsträdgården. Kompisar på stockholmsresa. Välklädda. Fina frisyrer. Kanske tyska turister.

På första bilden verkar hon med mobilen på pinne förmanande säga. - Skärp er nu och inga dumma miner. Hon är nog den som bestämmer i gänget. Alltid bra med en gruppledare när man är ute och reser.

Tror bilderna hon tog blev jättefina. Härlig trädallé i bakgrunden i praktfulla höstfärger här i Kungsträdgården. 

Hoppas skärpdjupet i bilden räckte till både henne själv och dom några meter bakom.

All respekt för dom senaste mobilerna. Som verkar fixa det mesta. Kanske min nästa gatukamera blir en mobil? Gärna på pinne för att få bra fotovinklar i folkvimlet.