Arsenalen har öppnats

Sveriges största museisatsning på många år invigdes i helgen.Det handlar om stora häftiga prylar som väsnas  - STRIDSVAGNAR.                     

Arsenalen har en stor samling militära fordon. Snart öppnas  ett tennfigurmuseum, militärmusikmuseum och mycket mer här.

Anläggningen finns i Härad utanför Strängnäs.

Under dagen var det en fordonsparad. Alla möjliga stora grejor visades upp. Här dånar en Centurionstridsvagn fram under Arsenalens logga.

Samma Centurionstridsvagn på grönbete. Den täckte nejden med sina dieselavgaser. Så ska det se ut när man kör.

I tur och ordning kördes olika stridsvagnar och pansarvagnar runt inför de täta åskådarskarorna. Skulle kunna lägga in mycket bildmaterial, Men avstår.

Efter uppvisningen fick besökarna gå runt och titta närmre på fordonen. Det var mycket att känna och klämma på för den som var intresserad.

Roligast för ungarna var nog ministridsvagnen Funtrak. Den kunde barn från10 år och uppåt köra. Det verkade mest vara gamla barn som körde. Pappor och sånt.

Eller så kördes barnen runt på tur i armefordon. Det uppskattades också tydligen.

Så ett par bilder inne från museilokalerna. Det tar lång tid att göra en rundvandring om man ska läsa alla anslag och skyltar och studera alla stridsfordon.

Det här är väl en av de äldre stridsfordonen med bara ett par kulsprutor i tornet. Ser mer ut som en moped i de här sammanhangen.

Det här är en tysk kanonvagn med en illa åtgången tysk soldat framför.

Det känns bra att gå runt i ett museum där varje utställningsföremål väger ett antal ton. Inget tjafs med små porslinskoppar och tavlor i förgyllda ramar alltså.

Själv har jag inte ens orkat besöka Fotografiska i Stockholm. Känns för stuffigt på något sätt. Men här gör jag gärna fler besök i framtiden.

Gatufoto vs reportagefoto

Öltält var uppställda i Kungsan i Stockholm. Släntrade runt en halvtimme och tog några bilder.  Brukar sortera in ett motiv i "gatufoto" eller i  "reportage" redan när jag lyfter kameran.

Vid gatufoto är man enbart observatör och uppträder som flugan i taket eller sparven i trädet. Man griper inte in.  Dessutom söker man motiv som är annorlunda och som når upp till en viss formnivå.

Mina reportagebilder är för minnesalbumet. De beskriver hyfsat vad som händer. Ibland interagerande men oftast observerande från min sida.

Om besöket i Kungsträdgården hade varit betalt fotouppdrag hade jag tagit massor med reportagebilder. Och om en journalist varit med hade vi valt ut besökare, intervjuat dem med namntagning och riggat bilderna på olika sätt. Vi vet vad beställaren vill ha.

Först några enkla reportagebilder. Oftast tänker jag då färg.

Givetvis tog jag bilder på trevliga grabbar med ölglas som jag inte visar. Det fanns även tält där man serverade vin. Här var det nästan inga besökare. Ett par tjejjer hade valt alternativet med tre små plastglas med olika vinsorter.

Brända mandlar är en av mina favoriter. Funderade på att köpa en påse men det blev inte av. Den här familjen provsmakade och såg tveksamma ut.

Arrangemanget i Kungsan skulle bjuda på lite bättre käka än korv och hamburgare. Försökte få en glimt av maten. Lade nästan objektivet i tallriken här. Damen ifråga hade inte en aning vad hon utsattes för.

Gatufotot då? Oftast tänker jag då svartvitt som ger mer stuns åt skildringen. Den här bilden tillhör givetvis den katgorin. Ett par som satt och gjorde miner till varandra. Här kliver man in i en privat sfär liksom. 

Eller det här gatuporträttet som togs just när jag passerade kvinnan. Hon tittar som hastigast in i kameran. En favorit då den har nåt att berätta tycker jag.

I alla fall skulle ingen uppdragsgivare vilja ha såna här bilder. Bara jag själv.

Gick förbi Opris när jag lämnat Kungsan. Där var några fina motorcyklar parkerade. Jag kunde inte låta bli och vänta in förbipasserande för ett motiv. Givetvis får man kalla det ett gatufoto. Men med maskinen i centrum. Och i färg dessutom. Blev lite  "Bride and bike"

Jag vet inte hur andra resonerar med sig själv vid val av motiv och beabetning. Ungefär så här tycker jag.