Nisseblogg
När unga tjejjer röker!
Ute på stan ser man ofta unga tjejjer som står i grupp och röker. Jag reagerar lite gammalmodigt och tycker det ser illa ut. När man växte upp rökte bara män. Det ansågs opassande för kvinnor.
Hälsoupplysningen har ju kommit därhän att långt färre röker idag. Och det är ju bra. Men det lär vara så att rökning är vanligare bland unga kvinnor. Varför?
Stannade till vid en rökplats. Satte kamerans fokus på plattan med alla fimpar.
Hur överlever en skejtare?
Olycksfallen är många bland skejtare. Skrapsår, brutna handleder, krossade knäskålar och hjärnskakningar. Men ingenting avskräcker dessa utövare. Flertalet ungdomar överlever in i vuxen ålder. Man ser medelålders stadgade personer i prydlig kostym och portfölj skejtande på stan.
Någon gång har jag placerat mig bekvämt på en soffa bland skejtare. Lagt upp kameran i knät och tagit bilder när de susat förbi och jumpat framför mig. Som här. Motivet är från Budapest med ett pariserhjul i bakgrunden. "Budapest Eye".
Dammen nedanför Observatoriet i Stockholm är nu tömd på vatten och har blivit en uppskattad skejtingbana. Ett gäng medelålders män sysselsatte sig med att utöva sina färdigheter när jag var där. De rejsade fram i dammen och hoppade upp på kanten eller slajdade på tvären. Gång på gång på gång.
Det finns massor med grejer för skejtares säkerhet - hjälmar, handskar, skydd för armbågar och knän mm. Men på de här två platserna fanns det ingen som bar sån utrustning. Kanske känns sånt onödigt och lite skämmigt.
Parklek för vuxna
Tyvärr har jag aldrig kunna stå på händerna. Vet inte om det beror på dåligt balanssinne. Eller att jag aldrig riktigt försökt. Stå på händer verkar ju vara en helt meningslös färdighet.
När jag promenerade genom Vasaparken i Stockholm upptäckte jag en grupp medelålders personer upptagna i någon form av parklek. Där ingick ett moment där de stod på händerna. Kanske ett hyllning till den vackra brittsommaren. Eller ett led i en återkommande träning i att bemästra kroppar och tänja gränser för vad som är fysiskt möjligt att utföra.
Utsvävande fysiska aktiviteter har aldrig varit min grej. Men förnekar inte jag säkert hade varit en bättre, sundare och mer framgångsrik människa om jag utövat sånt här.
På gräsmattan i bakgrunden på bilden skymtas två personer. En står med lyftad kamera och en annan fäller ihop sitt kamerastativ. Helt obekanta personer för mig. Men vi delar samma intresse. Bästa motionen man kan få i det vackra höstvädret är att ta en lång kamerapromenad.
Gillar bilder där människor finns på rad så här och gör något kollektivt tillsammans i någon slags komposition.
Inget brum-brum?
Det här är ett nytt fenomen i stadsmiljön. Bilar står parkerade lite hur som helst på gatorna. Anslutna med en sladd till en stolpe tar de upp en massa plats och blockerar trafiken. Energiförsörjningen verkar inte vara särskilt praktisk för såna här bilar.
Den här äldre mannen, som skeptiskt betraktar företeelsen, instämmer nog. Inget slår än så länge en bensindriven bil.
När jag igår tog en promenad i villakvarteren hemma höll jag på och snubbla över en lång gul kabel som någon hade dragit över trottoaren från sitt hus ut till sin bil parkerad på gatan.
De elektriska bilarna är i varje fall ljudlösa under framförandet - kanske alltför tysta.
Fiol är inget lätt instrument
Som musikintresserad grabb anvisades man en fiol av skolan. Det var ett enkelt och billigt instrument. Metoden att frambringa melodisk välljud genom att dra en stråke över en sträng var inte lätt att bemästra. Men det gick hyfsat med tiden och jag ansågs vara rätt duktig. Men man lessnade efter ett tag. Så gör väl de flesta. Jag övade tillsammans med en kompis som blev musiklärare och undervisade i bland annat fiol. Han fastnade i spelandet m a o.
Fiolen har väl ingen plats i dagens musikutbud utan är något man förknippar med det gamla bondesamhället.
Nuförtiden ska alla instrument vara elektriska. I källaren har jag en modernare fiol med inbyggda elektriska förstärkare och sånt. Men den känns lite spöklik att traktera. Så den får ligga oanvänd.