Gatufoto på vördnadbjudande damer!

Gatufoto är ju att utforska människor. Äldre damer fångar ofta mitt intresse. De rör sig långsamt. Verkar försjunkna i det förflutna. Tanken att någon skulle vilja fota dem är dem främmande.

Den här damen påminner lite om min egen mor- död sedan länge.

Löpsedeln på väggen med "Hemmets Veckotidning" får mig att minnas att hon gillade veckotidningar och prenumerade på dem. För en grabb var innehållet obegripligt. Men man uppskattade serierna. Och följde exempelvis Pigge och Gniddes bus med kapten Bölja. Seriefigurer som var populära då men finns knappast kvar idag.

Damen observerade flyktigt min närvaro när jag tog bilden. Diskreta höftbilder för övrigt.

En bild från i Rom i våras.

I den överfulla bussen hade jag fått plats i trappsteget. Färden varade väl tjugo minuter.  Även om damen var försjunken i egna tankar, gjorde hon korstecken varje gång vi passerade en kyrka. Och kyrkorna ligger tätt i Rom. Lyckades få upp kameran och ta en bild.

Ljusstrimmorna över hennes ansikte är reflexer i  det fönster som skilde oss åt.

Hur ser biltokiga gubbar ut?

"Bilburen ungdom" var för länge sedan ett begrepp. De tillbringade all fritid med sina bilar och betraktades som farliga och upproriska av vuxensamhället. Det krävdes motortekniskt kunnande att hålla igång en gammal skrotbil. Ungdomarna skaffade sig mycket kompetens på området.

Den här gruppen är idag till åren kommen och ofta pensionärer. Det är dessa som äger och beundrar veteranbilar. De får utlopp för sitt kunnande och intresse de utvecklade i unga år.

Jag råkar bo några hundra meter från en en flygplats där det årligen äger rum ett veteranbilevenamang och besöker det gärna.

Den här gubben med farfarskägg har rätt ålder och framtoning för att besöka en veteranbildag.

"Sex cylindrar" suckade gubben hänfört till mig när vi beundrade motorcykeln. Jag nickade i samförstånd.

Korv med bröd är den självklara lunchen.

Visst fanns det många baja-major uppställda på flygfältet.Det fanns också ett "Pee Field" som synes. Ett självklart förstahandsval för oss gubbar.

Dagens ungdom är inte motorintresserad. De skaffar sig inte körkort. De kan nog inte ens hantera en skiftnyckel eller en skruvmejsel. Kanske en oundviklig utveckling.

Och biltokiga gubbar är ett utdöende släkte. Det lär väl bli dåligt med återväxten.

Gatufoto med vid vidvinkel!

Gatufoto med vid vidvinkel är inte något för skönandarna då perspektiven blir kraftigt deformerade. Sedan en tid tillbaka har jag dock ofta använt brännvidden 16 mm på fullformatet. Funnit att det är som att upptäcka världen på nytt.  Och den blir framför allt roligare.

Intressant på den här bilden är de frisyrer som visas - långt utslaget virvlande hår. Kanske ett signum för sådana som älskar armbandsur av märket  Omega.  Vad vet jag? Som köpt mitt armbandsur på Clas Ohlsson?

Lunch på en bänk på Hötorget i Stockholm.  Kan förstå att herrarna föredrog att sitta i solskenet och äta sina kebabrullar.  En avkoppling i det grå kontorslivet.

Jag ställde mig bredvid och inväntade ett tillfälle när de båda högg in på maten. Då sträckte jag fram kameran.

Det lågmälda gatofotandet

I gatufoto avbildas gärna situationer som sticker ut. Helst sådana med action. Bilder som är enkla och vardagliga hamnar i skymundan.  Själv söker jag gärna bilder av det slaget och spanar efter ansikten i gatuvimlet och försöker få en glimt av någons personlighet.

Rusningstid i på Drottninggatan är en bra plats för detta fotande. Här går de flesta människor snabbt fram och ger ett upptaget intryck. Men inte alla.

Kvinnan gjorde den här minen under nån sekund när hon råkade befinna sig framför min kamera.

En av skyltgubbarna på Drottninggatan, som står för reklamens skull här hela dagarna, och tjänar en slant.

Det bekymrade utseendet kommer sig av att kvinnan hade rullator och undrade väl hur hon skulle kryssa förbi mig. Till höger går det att komma fram, tänkte hon väl.

Mina parkbilder på lättklädda flickor - blir jag gripen av polis nu?

Lars Epstein greps av polis för misstänkt sexuellt ofredande när han fotade barn. Han blev bortförd och föremål för polisens utredning - förhör, koll med arbetsgivare och inventering av tagna bilder i kameran. Sedan avskrevs misstanken.

Förra året passerade jag Brunkebergstorg under ett evenemang. Tror det var "We are Sthlm". En lekplats hade  tillfälligt ordnats på torget med många lekande barn. Som vanligt hade jag kameran på magen men inte en tanke på att fota. En väktare kom fram till mig och sa i myndig ton att stoppa ned kameran i väskan då fotografering var förbjuden vid lekplatsen. Sedan avvisade han mig. Säkert skulle jag blivit gripen om jag tagit bilder.

Här kommer ett par parkbilder på lätt klädda flickor.  Visserligen inte barn men i varje fall tonåringar. Men man vet ju inte hur poliser och ordningsvakter tänker när det gäller ofredande. Man är ju en gubbe med stor kamera och uppfyller därför med råge kraven på att vara en misstänkt figur.

Kanske polisens nitiska spanare ringer på dörren här hemma under dagen?