Är jag ett agentdrama på spåren?

Gatufoton tagna längs en gata under kort tid formar sig lätt till en historia. Man undrar varför och vill se sammanhang.  Fantasin triggas av att gatufotot skildrar okända personer i oarrangerade situationer.

Vilka är personerna på en bild? Varför befinner dom sig här? Vart är dom på väg? Självklara frågor utan några svar.

Piccadilly i London - från Green Park fram till Piccadilly Circus - en förmiddag gav mig följande bilder. När jag granskar dem så formar de sig till en skildring.

Första bilden visar det som varje drama av det här slaget innehåller. En agent blir skuggad av en annan agent. Båda ser sammanbitna ut. Kunde inte förmå mig att följa efter dem. Kanske en av dom fick bita i gräset borta i Green Park.

Situationen var oroande och bekymrade högt uppsatta personer i regeringskretsar. Det var tydligt. En rapport fanns utarbetad. Den var läst och begrundad tydligen.

Och flera rapporter var på väg. Kanske en av agenterna på den första bilden hann överlämna sitt hemliga paket till den här mannen. Kanske "Arriva" är kodordet för operationen. Ett dylikt måste ju finnas i en sådan här skildring.

När jag kom fram till Burlington Arcade upptäckte jag huvudpersonerna i agentromanen. Anar att det finns ett sammanhang mellan dessa fem. Samma klädstil antyder att de kommer från samma plats. Eller är det bara "Lazy Friday" i Westminster.

Uppenbart är att även vakterna i Burlington Arcade är bekymmrade. Hur gör man om det värsta inträffar.

Ett dånande ljud trängde ut på Piccadilly från Albany Courtyard. Snabbt tog jag mig in på det lilla torget och upptäckte att en Alta Jaguar Stremliner kördes ut ur ett garage och vinchades upp på en trailer.

Personer med Albany som adress och med en sådan här veteranbil  som leksak har givetvis resurser. Vilken roll spelar dessa två herrar i agentdramat?

Bilen skulle transporteras till banan Eifelringen i trakten av Koblenz i Tyskland för att delta i veteranbilstävlingar om några dagar. Eller fanns det andra skäl för tranporten denna dag?

Nu hade jag nått slutet av promenaden läng Piccadilly och var snart framme vid Piccadilly Circus. Jag vände mig om och tittade upp längs myllret av människor och bilar.  Fann att den här mannen misstänksamt granskade mig från sin post utanför Cordings.

Misstänkte han att jag anade?

En vintertidsmorgon som denna finns det tid att minnas.

Gatufoto by night

Ett intressant och spännande område att utforska. Det handlar inte bara om att hitta motiv utan också om att använda gatans ljus nästan som en studiobelysning. Mörkret ska hamna kring motivet som en god vinjettering. Och naturligtvis måste man fota på nära avstånd.

En hyfsad kamera krävs. Min Canon 7 D är väl på gränsen att orka prestera. Men det går om belysningen är OK. Autofokusen säger fö ifrån när det blir för mörkt. Som regel underexponerar jag ett steg för att de ljusa partierna inte ska klippa för mycket. Objektivet är ett Canon 17-55 IS 2,8 som jag använder för det mesta.

Efter en lång dag ute på stan räcker väl inte riktigt orken till för ytterligare några timmar på kvällen. Men en dag i London kändes det som om lite styrka fanns kvar.

Här börjar kvällsmörkret sänka sig vid Picadilly Circus.

Den här mannen väntade jag in framför en teaterentré med kraftig belysning uppifrån. Tog bilden på nära håll utan att lyfta kameran för att fånga hans ansikte. Han gick runt djupt framåtlutad försjunken i egna tankar.

Vid Covent Garden vällde människor upp ur tunnelbanan.  Ett fotbollslag körde någon form av lagträning. Kul kanske men utan intressant belysning och för långt avstånd - flera meter alltså.

Fick ett par bilder på personer i väntan. Det så placerade att de hade bra gatubelysning. Vill gärna tänka att de väntade på varandra. Först kvinnan.

Sen mannen - lite dragning åt Sherlock Holmes stilen.

 Dom här två tjejjerna verkade vara lite "going party". Ljuset var inte det bäsa för min kamera men lite korn skadar kanske inte.

Egentligen borde man fortsatt framåt midnatt och kanske in i småtimmarna. Men med fjorton timmars dagspromenad i benen vacklade jag hem till sängen. Åldern tar ut sin rätt.

Nästa gång det är dags får kvällsfoto ska jag nog sondera platser med fin belysning där någon slags intim ljusmiljö bildas. Fatta post där och vänta... Å andra sidan får man ju de obemärkta tillfällena när man är stadd i ständig rörelse.

Gatufoto mm en söndag i London

Aldrig på en söndag. Något som gäller för mitt gatufoto. Man kan ta med sig kameran på en promenad. Men det är sällan något av intresse att fota. Gatorna är ofta rätt tomma och pulsen saknas.

Till viss mån är det så också i London. Jag märker det när jag tittar på mina bildfiler,

När jag vilade på en parkbänk kom den här mannen gående över  gräsmattan. Satte sig på en bänk mitt emot. "Having breakfast" frågade jag. "Just a snack. Never eat breakfast" svarade han. Vi satt där i morgonsolen. Ibland tittade vi på varandra och nickade.

Just a snack

Det  blir allt populärare att cykla. Ibland till och med på såna här. Ingen antik tingest utan helt nytillverkad. Verkar lite äventyrligt men det är kanske meningen.

 Cykeltur

En del klär upp sig så här under söndagar, kanske för att besöka kyrkan. Inte killen förståss. Han är bara med på bilden för ge kontrast.

 Söndagsklädsel

Vid lunchtid fick jag över mobilen en fråga om att fota ett rockband som spelade in en skiva. Tog tunnelbanan och bytte i Holburn. Perrongerna låg nästan öde förutom tre personer.

 Söndag i tunnelbanan

Under färden ut till Hampstead i norra London stirrade plötsligt den här mannen på mig genom vagnsfönstret. Liksom ville han ha hjälp med sugröret.

Snälla - hjälp mig med sugröret!

 Det var nästan folktomt på gatorna i Hampstead. Mötte vänliga män med vita kalotter och långa särkar som jag frågade om vägen. Gick in på en fotbollsmatch, stärkte mig med en varm korv och vilade på en bänk. En av de fåtaliga åskådarna var det här paret. Kanske det var deras nu vuxne son som just får en varning.

 Fotbollsföräldrar

Till sist hittade jag inspelningsstudion. Tog några bilder av skivinspelningen och fick tid att fota gruppen några minuter utanför porten.

Sedan tog jag en buss tillbaka till centrum. Det blev ytterligare några bilder under söndagen. Men det här urvalet får räcka för idag.

Skrivet en söndagsmorgon hemma på den svenska landsbygden. 

Gatufoto på Picadilly Circus

Picadilly circus är den plats man gärna först besöker i London som turist. Torget är väl lite av ett tivoli men med hyfsad stil. Publiken verkar mest vara skolklasser som fyller trappan kring Erosstatyn. Några svängar kring torget ger bra med bilder för den som är intresserad av gatufoto.

En inkastare till en souvineraffär som anstränger sig för att synas i folkvimlet.

Att sitta här ett slag är vad som ingår obligatoriskt i Londonbesöket. Grejen med att den här killen är utklädd är att turister gärna låter sig fotas tillsammans med honom mot en liten slant.

Men visst kan det bli tröttsamt att sitta här tillsammans med kompisarna. Så där gäspig kände jag mig själv ungefär en gång i kvarten.

Man tänker ibland att det är ingen som ser en när man fotar. Men dom här grabbarna hade koll på läget när dom anlände med tunnelbanan till Picadilly.

Gatuartister finns det och dom börjar redan nera i tunnelbanan. Men dom håller klass. Inga taffliga dragspelare som i Stockholm.

Sen dom vanliga breakdansarna på torget - dom här var faktiskt väldigt duktiga. Tjejjen också förresten som sjöng nere i tunnelbanan.

Alla turister är i alla fall positiva och glada på torget. Stämningen är positiv.

Men dom som har varit med ett tag bryr sig inte. 

Tog förresten en bild till på den sovande. Har svårt att bestämma vilken som gillas bäst. Kanske den i liggande format?

Men att skildra turistlivet i London kanske inte är riktigt gatufoto. I så fall får man ta sig till någon förort. Säkert intressant men det får bli någon annan gång.

Bästa stället för gatufoto i London?

Oxford Circus i rusningstid är en klar favorit. Området är packat med människor av alla de slag. Tempot är högt. Man tvingas vara alert för att fånga motiven.

Men favoritvalet förutsätter att man gillar att trängas med folk, knuffa sig fram och fota på nära håll. Här kommer några exempel.

Play time

Lunch time

 Holding hands

Time to think

Time to talk

From the Tube

Waken up

Bilderna är tagna i stort sett på samma plats vid Oxford Circus. Man behöver inte nöta skosulor således. Istället är det motiven som kommer till fotografen.

Men var och en har väl sina favoritplatser.